Slutet är nära

Snart har två veckor gått.

På fredag är vi åter hemma i kylan.  Det är både vemodigt och skönt.

För Thailand har sina goda sidor men även många dåliga.

Säga vad man vill om Sverige.  Kan inte påstå att nuvarande regering är något att hänga i julgranen. Eller förresten, så kanske de passar bättre där än i riksdagshuset...

En sak är dock klar. Visst är Sverige ett bra land att leva i. Det är något man märker tydligt när man är ute och reser.

Ta t.ex. det här med sophanteringen som i  Sverige är något man tar för givet men i Thailand är det annorlunda. 

Här slänger man ut sopsäckarna på gatan på kvällen och några timmar senare hämtas dom av en sopbil. Emellertid är dessa timmar de ligger på gatan tillräckligt för att dra till sig råttor stora som hus, lösspringande hundar och kackerlackor.

Varför inte fixa soptunnor så man slipper alla dessa problem? 

Det kan inte bero på ekonomin för här i Phuket lever människorna ganska gott på turismen.  Som exempel är i princip varje bil nyare än 5 år och alla som inte har bil kör omkring på nya mopeder.

Nä snarare har det nog med lathet och solsting att göra. Man ids inte göra nåt nytt för så här har man alltid gjort...

Som det här med matematik t.ex...

Om man köper något för 66 Baht tycker man ju att det är rimligt att lämna 106 Baht för att få 40 tillbaka. Glöm din dröm! Gör man så står dom som frågetecken och fattar inte vad man menar. Om man köper något för 16 Baht och betalar med en tjuga kommer miniräknaren fram direkt...

Man tycker att det borde vara självklart att kunna sånt, åtminstone om man jobbar i en affär, men så är det tydligen inte...

Slutsatsen blir att den svenska skolan antagligen ändå står sig bra i jämförelse.  Å andra sidan finns det väl vissa svenska ungdomar som inte heller har högre förståelse :)

Borta bra men hemma bäst!

Kontrasternas rike

Thailand är kontrasternas förlovade land.

Internetporr är förbjudet.  Prostitution är lagligt.

Pirate Bay är spärrad. Piratkopierade filmer kan köpas gratis överallt.

Alla är religiösa. Alla super och röker.

Landet är hårt kommuniststyrt där det mesta är förbjudet och alla är förtryckta men ändå kan precis ALLT köpas för pengar. Och när jag säger allt så menar jag verkligen allt...

Dubbelmoralen flödar minst sagt.

Men en sak finns här som är totalt oöverträffad i absolut hela världen. 

Fyllematen på Seven Eleven är så ini helvete underbar så att allt annat bleknar i jämförelse! Släng er i väggen Max midgårdsvägen!

Tragiskt är bara förnamnet

Såna här inlägg tycker jag inte om att skriva och jag gör det inte ofta.

Men inför den här resan hade jag på känn att det skulle komma och ikväll har jag sett skiten med egna ögon.

Människor som utnyttjar andra människor för egen vinning skull. De åker ner till Thailand eller andra liknande ställen med en enda sak i åtanke.

För dessa samhällets kloakråttor ger jag inte fem öre.  Fy fan vilka jävla svin de är. Spänniga pissråttor som endast utnyttjar sin position i samhället. För dessa äckel är thailändska tjejer inget värda. De kommer hit för att ha kul och sprida sin säd och sina pengar omkring sig och skrattar åt alltihop.

Tjejerna har inget val.  De är tvungna att finna sig i situationen, att göra vad som krävs för att överleva.  För att kunna försörja sig själva och sin familj.

Givetvis finns det solskenshistorier. Män som kommer hit och hämtar en fru eller tjej. Tar med de till Sverige och ger de ett bättre liv med kärlek och omtanke.

Tyvärr är dessa solskenshistorier en bråkdel av totalen och ofta hittar man kvinnorna i ett dike. Om de överlever är de ändå döda.

Nä fy fan för mänskligheten...

Thailand är ett centrum.  Ett centrum för väldigt mycket roliga, fina och bra saker.  Men tyvärr även ett centrum för allt skit som finns på vår planet...

Inte bara guld och gröna palmer

Ofta när man reser utomlands får man höra av reseguiden att i det här landet är det standard att man gör si och så.

Rapar och eller fiser högljutt efter maten t.ex. för att visa sin belåtenhet.

Jag tycker i min enfald att detsamma borde gälla det där med dricks. Fast oftast brukar det där med dricks liksom vara nåt man helt enkelt bara gör för att det ska göras.

Så även i Thailand och här är de till och med så fräcka att om man köper något för t ex 300 Baht och betalar med en femhundring så får man ofta tillbaka växeln i en massa småvalörer bara för att man ska lämna dessa småmynt i dricks...
(Jag inser givetvis att detta är nåt som personalen fått order om av sin chef att göra)

Men icke sa nicke!

Jag kanske gör mig ovän med en del men det skiter jag i! Förtjänar man dricks då får man det också men uppträder man som en jäkla surkuk samt erbjuder usel service och/eller brist på densamma så ska man fan inte heller ha nån dricks!

Detta är något som man tyvärr även hör talas om bland vissa taxichaufförer i Sverige och det är ju rent ut sagt tragiskt!

Dricks är inte något man får. Dricks är något man förtjänar. Sådetså!

Mumlet - Cujo 1-1

Jag utjämnade!

På eftermiddagen fick jag min efterlängtade revansch mot familjen Cujo...

Den som trodde att jag hade gett slaget förlorat trodde fel. Sån är inte jag...

Promenad nummer 2 hade sin utgångspunkt på en annan väg upp till sagda höjd. 

Vi hittade en vägskylt som pekade mot ett tempel.

Efter en promenad som enligt skyltarna skulle vara 1.5 kilometer fast som var minst 5 och kändes som 238 kilometer var vi äntligen uppe vid ett buddhisttempel.  Ska man tolka de många vägskyltar som leder till templet så borde munkarna vara rätt vana vid turister som hamnar där men motsatsen kunde med lätthet påvisas.

När vi hamnade där verkade det snarare så att de helst ville se oss gå därifrån så fort som möjligt.

Huruvida detta berodde på att vi var klädda i regnponchos med skrikande färger samt att vi var fullständigt indränkta i svett från vår mödosamma promenad låter jag vara osagt...

När vi gick ner igen valde vi en annan väg vilket osökt ledde oss förbi familjen Cujos bostad... Förutom lite prassel i buskarna och några pip från de små hundbarnen syntes ingen till. Antar att herr och fru Cujo var på jobbet och inte hade lyckats fixa med barnvakt?

Vi lät emellertid de små liven vara i fred medans vi med andan i halsen smög oss ner för den vansinnigt sluttande djävulsbacken ner mot för oss bekanta jaktmarker.

Väl hemma på hotellet kände vi oss tvungna att belöna oss själva med en eller kanske sju pavor Chang...

Det tycker jag faktiskt att vi var värda efter segern mot familjen Cujo!

Familjen Cujo blev mitt fall

Efter en vecka i Thailand börjar man så sakteliga acklimatisera sig till värmen så pass att man iallafall orkar med något annat än att bara ligga ner och flämta med käften på vid gavel.

Denna morgon tog jag beslutet att testa på dödens backe (Kronanbacken, dra nåt gammalt över dig...) 

Bakom vårt hotell finns en väg som tar en upp till Phukets högsta punkt, eller åtminstone en av de högsta och ryktet gör gällande att fotografierna man kan ta där gör det klart värt mödan.

Därför tog jag mig i kragen och började klättra. Visst var det tufft och man måste ju vila var 50:e meter men uppåt gick det.

Ända tills det tog stopp.

Det var inte värmen. Det var inte flåset. Det var Cujo.

Efter ca en kilometer hade nämligen en familj med hundar beslutat sig för att ockupera vägen och med tanke på deras minst sagt aggressiva framtoning tog jag det troligtvis kloka beslutet att vända.

Men några bilder och en bra promenad fick jag ändå.

Förhoppningsvis är dom inte hemma i morgon...

Den längsta dagen

Gårdagen var onekligen en sån där dag som man sällan glömmer.

Ner till Arlanda gick det fort och bra men sedan började det. Köerna och den oändliga väntetiden. Fast när man ska iväg så spelar det ju mindre roll...

Thomas Cook Airlines skötte sig som vanligt oklanderligt förutom att deras flygplan är anpassade för minimalt små himalayiska bergspygmeer vars ben är 67% kortare än mina, och vi dessutom fick ett fotografmongo framför oss som tog ca 6971 bilder med blixt av skärmen som visar flygresans framfart när man försöker  sova blir man ju lite less. Men nu är det över. Bara hemresan kvar...

Första intrycket av Thailand gör det helt klart värt besväret. Litet familjärt och enkelt hotell med service på högsta möjliga nivå utan att det kostar en miljard. Dusch med inbyggd toastol och en balkong vars närkontakt med elkabelhärvan från helvetet är starkt påtaglig och något oroande, men jag kommer att trivas här, det är precis så här ett hotell ska vara!

Reseledaren nämnde att det kostar hundra baht och tar sex timmar att få körkort i Thailand.  Tror längden på kursen i elsäkerhet är nåt åt det hållet också...

Nåväl bara att hålla fingrarna borta och hoppas att det inte smäller...

Nu dags för en ny dag i värmen!