Fred Åkerström

Återigen gryr dagen som en huldra vid min feta skuldra.

Eller nåt sånt var det.

Varför "citerar" jag Fred Åkerström kan man undra?

Jo poängen är nog att jag vill få fram den känsla av vemod, och maktlöshet man ofta känner nuförtiden. 

När man inser att då mobiltelefonen går sönder är man totalt utelämnad och måste sälja sin själ till hin håle för att få tillbaka sitt liv...

När man kämpar och kämpar för att allt ska bli så bra som möjligt men man ständigt blir motarbetad av en som inte vill och då händer det ingenting.

När man inser att hur mycket man än försöker kommer det ändå att sluta på samma sätt. 

Jag har sagt det så många gånger att jag aldrig kommer att ge upp men frågan är ju hur länge man orkar och hur mycket man ska kunna skuldsätta sig själv för det som man vet är det rätta. 

I slutändan kan jag iallafall stå rakryggad och säga till henne att jag gjorde det jag kunde för det ska gudarna veta att jag har gjort. Och det gäller även om jag ger upp. För om jag ger upp så är det inte för att jag vill utan för att jag måste. 

Destination okänd

Efter en lång resa är jag nu framme. 

Jag vill börja med att tacka alla som har hjälpt mig att göra denna resa möjlig. Jag nämner inga namn för ni vet vilka ni är.

Jag har sagt det förr och jag kanske kommer att säga det igen, men det här är mitt livs viktigaste dag och helg. 

Oavsett vad som än händer från och med nu så är jag på plats och jag ska göra det jag kan för att det här ska bli en bra helg som inte bara jag kommer att komma ihåg som någonting bra.

Det är inget snack om saken. För mig kommer det att bli en helg att minnas. Lite nervöst men framförallt förväntansfullt.

Och förhoppningsvis mycket rolig helg. Sannolikt mycket rolig helg. 

Säkerligen mycket rolig helg.

Jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden, men nu har jag iallafall en möjlighet att påverka händelseutvecklingen, och den möjligheten kommer jag att ta.

Äntligen!

Jag har nog använt den här rubriken förut. Jag kommer nog att använda den igen. Men det är lika trevligt varje gång den kommer till användning. 

Igår var det muntlig förberedelse igen. Tredje gången gillt. Förhoppningsvis ska det väl vara den sista gången men detta låter jag vara osagt.

I oktober är det äntligen dags! Det har gått snart 3 år sedan vi senast sågs. Videosamtal är ett bra komplement men det ersätter ju aldrig den fysiska kontakten. 

Jag längtar. Drygt två veckor kvar...

Äntligen!

Plågsamma människoförsök

Det pratas mycket om hur synd det är om de stackars djuren på djurparkerna. 

Aldrig är det nån som tycker synd om de stackars föräldrar som måste bli intryckta i livsfarliga dödsmaskiner med sina ungar och åka tills man får en näradödenupplevelse.

Wildfire på Kolmården. Jag hade lovat och då håller jag mitt löfte. Men när man sitter där och åker uppåt tills det känns som att man nästan är uppe i rymden hinner man ångra sig mer än en gång... Och de nästföljande 90 sekunderna är definitivt något av det värsta jag upplevt i livet.

Men ungen blev nöjd och sällskapet fick skratta åt min uppsyn på bilden som togs under dödsfärden. Det bjuder jag på. Är mest bara nöjd över att jag faktiskt överlevde...

Plågsamma människoförsök

Djuren verkar ha det ganska bra ändå. De har mat, vatten och husrum. Och de slipper åka Wildfire... 

Snart är värdet helt i botten

Idag lagar vi mat i garaget då det inte går att gå in i huset.

Nu när jag äntligen äger hela huset själv kan jag renovera sönder det totalt utan att nån annan ska drabbas av raserat fastighetsvärde...

Hittills har jag målat fasaden och köket med torkad färg, nu håller vi på att byta golv i hallen så att det ska bli fulare och sämre än det gamla. 

Andra sommarprojekt är t.ex. att sätta in ny kamin som värmer sämre än den som inte sitter där nu, byta köksgolv till ett som knarrar mer, samt tapetsera i vardagsrummet med begagnade tapeter. 

Den dagen huset ska säljas kommer jag att få betala för att bli av med det...

Ni som fattar ni fattar och för er som inte fattar, ja för er finns det kaffe här och surr nån gång sen när vi är färdiga. Ni som redan fattar får givetvis också komma. 😊

Fast då kommer ju huset att vara obeboeligt förstås. Vi får koka kaffe i garaget... 🙂

Det ska jag nämligen inte renovera sönder förrän senare 

Kärlek

Det finns de som anser att jag inte älskar mitt barn och att hon inte tycker om mig. Dessa foton är från då vi senast fick träffa henne. Visst ser ni hur fruktansvärt olycklig hon är?

Det är nu ungefär 2 år sedan. Hon har växt, blivit klokare och kanske har hon även blivit itutad mer trams.

Men en sak vet jag. Hon älskar mig fortfarande även om hon inte får visa det. 

Och hon kallar mig pappa när ingen annan hör på.

Älskade Astrid. Du är det viktigaste jag har. Tro inte för en endaste sekund att jag har gett upp kampen. För det har jag inte. Och jag kommer aldrig någonsin att göra det heller. 

Det må vara en kostsam kamp. Men kosta vad det kosta vill. Såklart. Det finns ju inget annat. 

Nikola vänder sig i graven

Nu har vi kört de här amerikanska leksaksteslabilarna i drygt två år. Så nu är det väl äntligen dags för en ordentlig recension.

Kundernas första intryck är beundran men när de frågar vad jag tycker och får ett något dröjande svar så inser de nog att dessa bilar inte är det innovativa rymdskepp från framtiden som de kanske först trodde.

Komforten är acceptabel. Stolarna är bra. Designen är minimalistisk och ful men de flesta elbilar ser ju ut som hej kom och hjälp mig så där är det ingen större skillnad...

Vi går nu in i hjärnan på en Tesla och kollar vad den sysslar med på dagarna...

"Hum hum hum nu går det 100 på 100 väg det är för bra. Jag måste hitta på nåt sattyg snart."

"AAAH!! En geting i luften!!!! JAG MÅSTE TVÄRNITA!!!"

"Hej älgen på sidan om vägen som jag inte bryr mig om alls"

"Nu är det 30 grader varmt och klarblå himmel utan ett endaste moln så långt ögat kan nå. Jag tror jag kör vindrutetorkarna på maximal hastighet i några minuter för att reta den som kör" 

Dessa ovanstående exempel är några grejer man kan reta sig på i en Tesla. Kanske inte den mest solida byggkvalitet man skulle kunna önska sig, fast vad hade man förväntat sig av en bil som kommer från landet störst bäst och vackrast?

Egentligen inte speciellt mycket mer... 

Noteras bör att det finns saker jag retar mig på i de flesta bilar jag kör...

Som exempel har alla Mercedes Benz Vito jag kört som tillverkats 2016 och senare har radion katastrofalt dålig mottagning och ingen vet varför det är så... lågvattenmärke för en så pass välrenommerad biltillverkare som MB. 

Sammanfattningsvis får man väl ge dessa Teslabilar godkänt.

Men nog tror jag att kvalitetsproblemen får Nikola Tesla att vända sig i graven...

Och att man vägrar den svenska modellen med kollektivavtal är ju givetvis uruselt. Fortsätter detta tycker jag de ska kastas ut med huvet först. Det finns andra biltillverkare som är bättre på att ta sitt ansvar...