Det mesta blir annorlunda när man blir förälder.
Dock trodde jag inte att jag skulle tappa en hand men det gjorde jag...
Vår lilla bajsmaskin är nämligen extremt kräsen. Den vägrar nämligen tutte i sten och kräver att jag alltid måste mata den men mitt vänstra lillfinger varje gång jag bär på den. Annars börjar den sjunga operett med höga C.
Och eftersom jag inte är högerhänt så blir det ju något av ett handikapp att inte kunna bruka vänstern.
Att t.ex. knyta ihop en soppåse var förut ingen konst men numera kräver det koncentration av den högre skolan.
Ingen ont som inte för något gott med sig dock. Det kan säkert vara en merit att kunna skriva sin namnteckning med båda händerna... :)
