Aldrig är det nån som tycker synd om de stackars föräldrar som måste bli intryckta i livsfarliga dödsmaskiner med sina ungar och åka tills man får en näradödenupplevelse.
Wildfire på Kolmården. Jag hade lovat och då håller jag mitt löfte. Men när man sitter där och åker uppåt tills det känns som att man nästan är uppe i rymden hinner man ångra sig mer än en gång... Och de nästföljande 90 sekunderna är definitivt något av det värsta jag upplevt i livet.
Men ungen blev nöjd och sällskapet fick skratta åt min uppsyn på bilden som togs under dödsfärden. Det bjuder jag på. Är mest bara nöjd över att jag faktiskt överlevde...
Plågsamma människoförsök
Djuren verkar ha det ganska bra ändå. De har mat, vatten och husrum. Och de slipper åka Wildfire...
