Jag hade en romantiserad bild i huvudet.
En sån där bild man får när man konsumerar en alltför stor mängd amerikanska science-fictionserier och filmer.
Att han skulle plinga på dörren med en stor heltäckande kroppsdräkt där endast ögonen var synliga och en mask för munnen som gjorde hans röst spöklikt darthvaderaktig.
Men så var det ju inte...
*Spoiler Alert*
Likt skurken i den nya Starwarsfilmen,
såg han egentligen ganska trist och alldaglig ut där han stod bakom dörren bärande på sin lilla plastväska som innehöll en maskin som närmast kunde liknas vid en batteridriven skruvdragare.
Igår hade vi besök av Anticimex som vi anlitat för att få bukt med de pälsängrar som tycker att de ska få bo under våra golvlister. Fast det tycker inte vi...
Det sannolika är att dessa larviga kräk är en sen födelsedagspresent som vår berömda föredetta äckelpissgranne lämnade efter sig när hon blev vräkt...
*Gore Alert*
Nu är dom förhoppningsvis ett minne blott efter att Anticimexsnubben har matat dom med ett (för dom) ytterst aptitligt men sylvasst kiselpulver som skär upp deras tarmsystem så att de förblöder medan de kryper ut på golvet och skriker ut sin ångest på pälsängriska (världens tystaste språk) innan de obönhörligt tvingas in i den mordiska snabeldraken...
Nu är vi färre som bor i vår trea. Dock känns det fortfarande underligt nog lika trångt som tidigare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar