Den östra kanten

Årets roadtrip verkar utveckla sig som vi hade planerat den.

Det vill säga inte alls.

Precis som det ska vara. Inga tider att passa eller stress. Man bara gör det man känner för.

Det enda planerade stoppet var Helsingfors och nu när det är avklarat tog vi vägen österut för att kolla hur det ser ut vid den ryska gränsen.

Bland annat ska det finnas en park med statyer som har äkta löständer samt en samling med ett hundratal fågelskrämmor på en åker...

Ni hör ju vad vi hittar på för tokerier. Men vi slipper garanterat alla trista turistfällor iallafall :)

Den redundanta soffan

När vi köpte huset fick vi med en stor soffa med dubbla divaner på köpet.

Förvisso i tyg vilket kändes lite tveksamt när man har en kladdfia i familjen men jag tänkte att det finns ju tvättmaskin.

Döm om min förvåning när jag inser att sofftyget inte  bör vattentvättas utan ska lämnas till kemtvätt!

Hur var den klappskallen som kom på denna briljanta idé funtad egentligen? Designern äger antagligen en hel kedja med kemtvättar.

Målgruppen torde ju inte vara barnfamiljer, fyllon eller människor som använder sin soffa iallafall det är ju en sak som är säker...

Nu har jag rebellisk som jag är vattentvättat tyget iallafall och det verkar ju funka hur bra som helst så förmodligen är det bara nåt man skriver för att gardera sig.

Eller för att man äger en kedja med kemtvättar...

Ordet redundans passar bra i sammanhanget

Pruttkudde

Det finns många meningslösa och trista jobb.

Som t.ex. att vara städansvarig på rastplatsen i Edefors. Förvisso är det ju bra att man försöker hålla rent men eftersom det passerar trehundra miljarder norska barnfamiljer där varje dag så hjälper det föga. Huruvida personen som städar där även har fler rastplatser på sitt schema är oklart men nog måste det ju vara ganska trist i vilket fall...

Det finns dock ett jobb som måste vara ännu mer meningslöst.

Att vara pruttkuddelimmare

Om dessa människor har någon som helst verklighetsuppfattning inser dom nog att kvaliteten och hålbarheten på en pruttkuddes konstruktion är kraftigt underdimensionerad.

Det är en produkt riktad till barn. Följaktligen borde den vara trippelförstärkt med armeringsjärn och 3 kilo karlssons klister...

Men nä.

De spricker så fort ungen får syn på dom.

"Men varför köper du nya då hela tiden?"

Kan man undra men det finns väl nåt lockande med en unge som har hysteriskt roligt för det har den. Så länge som kudden är hel.

De som gnäller på att barnmat och blöjor är dyrt har missat den dyraste posten :)

Ja pappersblöjor är förvisso också svindyrt. Men är man normalt funtad kan man ju faktiskt undvika den kostnaden...

Nu är dom här

I Boden är det inte myggen, knotten eller getingarna som är den värsta sommarplågan.

Ej heller är det taxibilar med trasig AC eller intelligensbefriade skitlåtar på radion.

Det är norrmännen

Dessa för Boden ack så viktiga parasiter som invaderar campingen varje sommar.

Dessa trafikdårar som aldrig har kört i en rondell.

Dessa storkonsumerande tjockbörsade individer som tycks vara besatta av ordet Hej. För det är i princip det enda dom säger hela tiden.

Idag körde jag ett gäng från Dollarstore till campingen. En sträcka på ca 800 meter men eftersom de hade köpt affärens hela innanmäte orkade de inte gå. De hade köpt så mycket att när de lämnade bilen snodde de min lunchpåse också... Men det problemet löste sig.

Det största problemet återstår dock.

När man städar  taxin efter en helg hittar man alltid sju sorters läppstift, ett par solbrillor, 47 enkronor och en vänstersko...

Men varenda jävla penna är som uppslukad av jorden!

Spel, dobbel och Houdini

Man förfasas nästan när man lyssnar på reklamradio.

Procentsatsen casinoreklam och betting är minst 70% och med tanke på att det i princip är reklam hela tiden blir det ju ganska många casinon...

Och alla är de störst bäst och vackrast.

Det är ju tämligen uppenbart att det är en lukrativ marknad.

Fast knappast för de som spelar...

Det där har aldrig varit min grej. Känns som att man vill ha något större avkastningsmöjligheter med mindre risktagande.

Fast det är klart. Jag har ju korven som min akilleshäl.

Min unge har dock vare sig laster eller spärrar ännu.

Det var därför jag spenderade 4 dagar på att bygga en inhägnad på gården för att kunna vara ute utan att hela tiden behöva vakta marodören.

Men det tog bara 5 minuter innan hon hade listat ut hur dörren fungerar samt rivit halva stängslet. Bara att fundera ut nåt nytt sätt för man vill ju inte gärna leta runt hela byn efter ungen...

Tror jag måste ringa han som byggde Kumlaanstalten för att få några tips