Lowlife

Här kommer ett argt ett JB...

Alltså. Man kämpar och sliter.  Litar på människor. Ja jag ställer krav men det måste man väl ändå få göra?

Av någon underlig anledning tycks taxibranschen vara drabbad av en förbannelse som man inte kan bryta.

Ty vi lyckas locka till oss alla möjliga trailertrash och lowlife-människor som existerar.  Dessa enfaldiga drägg som inte kan få eller behålla nåt annat jobb.

Men tydligen tycker dom det är ok att köra taxi och att lura oss åkare. Dra oss vid näsan. Spela snäll och glad för att i nästa stund hugga oss i ryggen med en machete.  Egentligen tycker jag synd om den det handlar om för hen kommer aldrig att bli nåt annat än en andra sorteringens drägg som går från jobb till jobb. Sen kan man ju undra hur jag tänkte när jag lät hen jobba så länge trots att hen misskötte sitt arbete i flera år.

Antagligen en kombination av naivitet och kraftig personalbrist. Varför är det då så svårt att hitta bra och kompetent personal?

Ja det kan man ju fråga sig men det handlar väl helt enkelt om att statusen för yrket är låg. Lönen är usel. Arbetstiderna är usla. Allt suger egentligen men å andra sidan kan tydligen vem som helst få taxikort. Även om kraven blivit högre de senaste åren finns det fortfarande mycket jobb kvar. Jag tycker ju nämligen inte att det är mitt jobb att se till så att de kan vakna på morgonen och hålla sig nyktra kvällen innan t.ex...

Vuxna människor ska väl ändå kunna tänka själv?

Fast i det här fallet är det ju uppenbart att det inte stämmer...

Nåväl. Ut med en. In med nästa. Det måste finnas bra människor där ute.

Har iaf två nya som verkar vara bra. Men om det är nåt jag har lärt mig med åren så är det att vara mer vaksam på tecknen. Och att snälla chefer blir överkörda av folk som bara är ute efter att sko sig själva....

Finns ingen anledning att vara arg eller att ställa till med bråk.  Den här människan ställer till det för sig själv utan att man behöver hjälpa till. ..

Suck. Jag lider med dig din arma krake.