Kärt barn har många namn

Gröna skylten

Tretton bokstäver

Idag fick jag dock höra det roligast namnet hittils på vårt kära vin och spritmonopol.

Apoteket Röda Näsan

Apropå röda näsor. Den rinner. Det är därför jag har tid att blogga, tog nämligen ofrivillig ledighet ikväll. Irriterande är det, för just nu ligger jag bara tre papp bakom Mattias, och jag har gett mig fan på att jag ska slå honom i inkört den här månaden!

Fast än är det ju några dar kvar, och jag ska kämpa för att nå målet!

Som i Fringe

När man trodde knäppheten hade nått sin gräns blev det bara ännu mera underligt. Snart fattar man verkligen ingenting av vad som egentligen händer i den serien...

Jag börjar tro att de som skriver den inte heller fattar nåt... Dom kanske egentligen sitter inne på nåt mentalsjukhus.

Som Walther Bishop.

Stiltje

Nu har jag varit slö igen.

Eller det är iallafall vad ni tycker varje gång det går för länge mellan varje inlägg. Jag känner mig hedrad av att ni tycker Mummelbloggen är en så viktig del i ert liv att ni måste gnälla varje gång det går några dagar mellan inläggen.

Jag har inte varit slö. Jag har varit tvärtom.

Idag har jag till exempel varit på banken och fixat beloppsgränsen, jag har varit på skattemyndigheten. Beställt registeringsbevis via bolagsverket. Betalat räkningar för 170.000 kronor. Skjutsat Manuel till jobbet. Ätit lunch. Provkört en dödstråkig Renault Megane som var för liten och lätt att köra taxitafik med.

Fluktat på en Laguna istället.

Visst är det inte samma klass som en Volvo eller Mercedes, men kan man få adekvata garantier och bilen funkar till det jobb den ska klara så borde det vara ok.

Den kostar trots allt avsesvärt mycket mindre, och kunderna betalar inte mindre bara för att de får åka Renault.

Den springande punkten ligger i om verkstaden klarar av att leverera de höga krav som vi ställer, på reservdelslager, beställningshastighet, förtur o.s.v.

Kan de fixa det så tror jag på den här kärran!!

Dagen är inte slut än. Snart ska jag sätta mig och köra 9 timmar också...

Sova? Vad är det för ord?

Jättebäbisen

Han var helt galen av ilska.

Gubben som stampade in på Statoil och skrek med andan i halsen och något furiöst i blicken.

Okej, jag kanske kan köpa att parkeringen mitt utanför dörren inte var den allra mest genomtänkta, det blir så ibland, att man helt enkelt inte tänker sig för utan bara ställer sig där när man ska in och ta en snabb kaffe.

Men att agera som surgubben gjorde, att svära, skrika och börja hota med stryk är ju bara rent löjeväckande.

Barn skriker och lever om, vuxna människor kan resonera. Åldern på respektive kategori spelar mindre roll.

Jag agerade kanske som en hare, d.v.s. jag gick därifrån utan att börja diskutera. Jag känner nämligen mig själv, för mitt ibland stundtals heta temperament har ställt till det förr...

Surgubbens temperament kommer att ställa till problem för honom. Nästa gång kanske han möter nån som inte är riktigt lika tolerant för skitsnack som jag.

Bara en av tre

Villa. Volvo. Vovve.

Än är jag minsann inte gubbe!

Av de tre V:na har jag ännu bara ett. Eller två. Om man räknar vita tinningar som ett V...

För att ytterligare understryka min ungdomlighet har jag funderat på en trimsats till våfflan som ger den 252 hästar. Den officiella ursäkten är förstås att det sänker bränsleförbrukningen, men egentligen handlar det ju bara om konstgjord andning.

Ett sätt att försöka vara ungdomlig ytterligare några år.

Tills man inser att det är kört på riktigt...

Eller tills man konverterar till Sosse. Då är det dags att gräva sin egen grav.

Astrid

Har blivit med Volvo. SDT nånting, Hon heter alltså Astrid.

Det är ingen gubbil, fast det är en V70

200 hk, automat, helskinn, och en massa lullull.

Hade väl inte tänkt mig köpa en sån flådig kärra, när man ända bara ska ha den för att frakta röven med, men ett fördelaktigt pris, och gott skick gjorde saken biff.

Det är inte en av de mest bränslesnåla kärrorna som finns direkt, men med tanke på hur lite jag kör privat tycker jag inte att det är nåt att gråta blod över.

Fortfarande saknar jag min vita duva lite, men det går säkert över.

Om några år