Jättebäbisen

Han var helt galen av ilska.

Gubben som stampade in på Statoil och skrek med andan i halsen och något furiöst i blicken.

Okej, jag kanske kan köpa att parkeringen mitt utanför dörren inte var den allra mest genomtänkta, det blir så ibland, att man helt enkelt inte tänker sig för utan bara ställer sig där när man ska in och ta en snabb kaffe.

Men att agera som surgubben gjorde, att svära, skrika och börja hota med stryk är ju bara rent löjeväckande.

Barn skriker och lever om, vuxna människor kan resonera. Åldern på respektive kategori spelar mindre roll.

Jag agerade kanske som en hare, d.v.s. jag gick därifrån utan att börja diskutera. Jag känner nämligen mig själv, för mitt ibland stundtals heta temperament har ställt till det förr...

Surgubbens temperament kommer att ställa till problem för honom. Nästa gång kanske han möter nån som inte är riktigt lika tolerant för skitsnack som jag.