Vallervilla

Jag trodde i min enfald att det endast var de som bodde i lägenhet som blev bombad av allehanda reklam.

Ack så fel jag hade...

Har tappat räkningen på hur många olika bostadstidningar vi får i lådan och vilka olika föreningar vi är medlemmar i.

Det är villaägaren,  vi i villa, villervalla och vallervilla och villovägar med mera.

Men det gör ju inget så länge de inte börjar skicka inbetalningskort :)

Även om det mesta är trams man redan visste så kan man ju ibland hitta bra tips.

Önskar att jag hade hittat nåt sånt innan jag byggde mitt staket alternativt gått en promenad förbi en granne som hade hittat en bättre lösning för stolparna som blev snyggare. Skit detsamma för det rasar nog ändå snart  :)

Förhoppningsvis håller det tillräckligt länge tills dess att våldsverkaren har lärt sig var tomtgränsen går...

Det blir kladdigt

Allt är långt ifrån logisk. Som t.ex. att sandlådan jag köpte levererades med för långa skruvar, att man bygger bilar i papier-mache (Sorry Citroenägare) eller att Storbritannien kallar sin mest kända dubbelagent för "double-o-seven" när han rimligtvis borde heta double-zero-seven.

Men i veckan har jag nog stött på något av det mest ologiska hittills.

Att man tillverkar skruvar till växthus i aluminium.

Som materialingenjör är jag skolad i att detta är ett mycket olämpligt material till denna sorts applikationer, fast även den som har förmågan att knyta sina egna skor borde fatta detta.

Aluminium är ett material vars främsta egenskap är låg densitet, det är lätt i förhållande till sin styrka, med andra ord gör man stora saker i aluminium som hade blivit för tunga annars.

Msn gör inte små bärande delar i aluminium. Det är lika ologiskt som att man skulle bygga en kolgrill av trä. Det håller inte. Det blir kladdigt. Aluminium är för mjukt för såna saker.

Ändå tycks det vara någon slags standard i branchen. Märkligt. Enda anledningen måste helt enkelt vara att man inte vill att det ska hålla...

Nåväl. Nu är vårt andra växthus snart på plats.

Med riktiga skruvar den här gången... :)

Makaronien

Den senaste veckan har det varit stort rabalder kring att Makedonien skall byta namn till Norra Makedonien.

Vad Makedonien ska byta namn till är en fråga som har stötts och blötts i över 25 års tid eftersom det tydligen finns en provins i norra Grekland som heter samma och detta orsakar förvirring.

Det nu aktuella namnförslaget faller tydligen inte i god jord hos alla varvid kraftiga protester har utbrutit.

Jag tycker att man ska döpa om det till Makaronien. De äter ändå säkert mycket spagetti där.

Låter mycket bättre än det nuvarande.

I samma veva kan man passa på att döpa om några andra länder till mer passande namn.

USA får heta Clownland.

Finland kan få heta Knivland.

Och Sverige kommer i framtiden att vara känt som Kalle Ankas Rike. Ett namn som inte kräver någon närmare förklaring.

Reflektioner från en tattare

Tre månader har gått sedan flyttlasset gick till tattarland.

Sakta börjar man vänja sig vid att vara Bodensare även om epitet Svartlåare låter bättre.

Jag tycker nog att Boden ändå är ett helt ok ställe att bo i men det finns ju vissa saker man kliar sig i huvudet över.

Som t.ex att det finns ett anmärkningsvärt stort antal ödehus i nära anslutning till stadens centrum.

På Björkelund finns bland flera ödekåkar ett gammalt förfallet frörenseri som jag inte riktigt kan förstå varför man inte river eller rustar upp.
Hade jag bott där hade jag inte vågat låta mina barn leka i närheten av säkerhetsskäl...

Det hade kunnat bli ett riktigt fint museum.

Men ingen vill väl betala

I närheten finns en bilkyrkogård med ett stort antal bilvrak bara 2 kilometer från stadshuset. Borde rensas bort.

Men ingen vill väl betala

När jag köpte min bil i vintras fick jag med sommardäck som visade sig skulle vara defekta. Bilfirman fick betala för 4 nya fast det var under protest.

Jag hade 4 st. Pirelli. De nya däcken jag fick är av märket Skabbråtta.

Men ingen vill ju betala...

Sammantaget går livet vidare i sakta mak.
I Svartlå finns det färre ödehus än på Björkelund :)

Bakom Guds rygg

Många brukar beskriva Boden som platsen som Gud glömde men i jämförelse med detta ställe är Boden en världsmetropol.

Man kör över några hopp och genom ett par krokar. När vägen tar slut så fortsätter man en bit till. Bildligt talat, för det finns något där som eventuellt för 20 år sedan kunde beskrivas som en körbar väg. Numera är den bortom all räddning men man kan iallafall inte beskriva den som "hopplös"...

Trots det avskilda läget så är denna by med största sannolikhet en av världens biltätaste platser. Här finns det nämligen ca 20 bilar/person och det är ju siffror som t.ex. Tokyo knappast kan bemöta.

Det finns alltså en person här och ca 20 bilar. (Läs Saabar) De flesta är dock inte i vad man skulle beteckna som körbart skick :)

Mitt i skogen för att uttrycka sig milt. Men ack så idylliskt. Om man gillar mygg och älgar alltså.

Södra Gyttjeå. Bakom Guds rygg. Ändock så centralt det bara kan bli... Min kompis bor ju precis mitt i byn :)

Svengelska på hög nivå

När man kör en engelsktalande kund från flyget till Jokkmokk gäller det att komma på något samtalsämne som håller hela vägen. 

Försökte mig på att översätta ortsnamnen längs vägen men det gick väl sådär...

Vi hade rätt roligt iallafall

Old Town (Gammelstad)
Healthy village (Sunderbyn)
The Outhouse (Boden)
Pussy Lake (Vittjärv)
Breed Ant (Rasmyran)
Wide Fields (Bredåker)
Black Low (Svartlå)
Rabbit Aids (Harads)
Oath Stream (Edefors)
The lower slow stream
(Vuollerim (Nedersel))
The middle slow stream
(Padjerim (Mellansel))
The upper slow stream
(Själlarim (Översel))
Cow Cats (Kåskats)
Tired ice peninsula  (Mattisudden)
Rivers Curve (Jokkmokk)

Kunden tittade lite snett på mig ibland. Om det berodde på översättningen eller på det faktum att den person som namngett byarna förmodligen var kraftigt berusad är oklart...

Men sammantaget verkade hen vara nöjd med resan :)