Sällan har ovanstående uttryck använts med större akuratess.
Som ni kanske vet värms vårat hus upp med pellets.
Vi har PELLETSBRÄNNARE Mumlet. Ingen spånbrännare...
Om ni nu inte känner till hur ett system för pelletsvärme fungerar så är det i stora drag så att det finns en panna som man eldar i och en brännare som tänder på pellets och matar in dom med en i mitt tycke alldeles för hög takt i pannan varvid värme uppstår som sedan kan fördelas ut i huset via ett vattenbaserat rörsystem. Dessa pellets kommer i sin tur från ett stort s.k. pelletsförråd som rymmer ca 3 ton och räcker ca 3 månader när man kör det för fullt.
Pelletsen matas in i brännaren via en s.k. externskruv som fungerar ungefär som en isborr, för de som vet ungefär hur en isborr fungerar.
Nu har jag börjat nå botten på detta förråd och då händer det att maskineriet slutar fungera eftersom det finns för lite pellets att mata in.
Leveranstiden för nya pellets överstiger oftast tiden det tar att tömma förrådet eftersom maskinen äter pellets som att det inte finns någon morgondag.
Man kan emellertid förlänga drifttiden genom att kratta ihop det som finns på botten av förrådet som inte skruven får tag i och mata in det manuellt i skruven. Det var det jag gjorde. Men jag var väl kanske lite väl snål och tryckte in spån och lite annat blandat jox som fanns i botten av förrådet.
Det brinner väl det också tänkte jag. Och det gör det ju. Kanske lite för bra. För brännaren blev arg, sur, varm och kinkig och vägrade samarbeta. För att återupprätta vår relation måste jag nu få ut merparten av spånen ur brännaren.
Durkslag, litermått, sked, hink och 3 timmar senare...
Nu vet ni hur Mumlet har spenderat sin morgon
