För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



söndag 11 augusti 2013

Heja Hubert!

Vi har som ni kanske vet fått lite växter på balkongen i år.

Två lådor med mumsiga jordgubbsplantor som växer och frodas, snart är det dags för första skörden!

Dessutom har vi en bönranka som heter Knut, eftersom han gillar att göra knut på sig själv...

Knut har vuxit sig stor, är nu över en meter hög, från att ha varit en ynka liten miniplanta i maj, och han har gett oss en imponerande mängd med bönor som vi har använt i vår matlagning.

Förutom Knut så har vi två chiliplantor som heter Manuêl och Hômero, samt en gurkplanta som heter Christer.

Chiliplantorna har gett oss ett antal chilifrukter, och nu verkar dom vara på gång för ytterligare en skörd i höst.

Christer är något segare, men med tanke på att han bröt halsen i maj, och efter den fadäsen har repat sig imponerande så är det nu snart en gurka klar och säkert åtminstone fem till på gång.

Eftersom vår balkong är ganska högt belägen i ett hörn verkar det som att insekterna har lite svårt att hitta hit, men de senaste dagarna har humlan Hubert luktat sig hit, och gör ett bra jobb med pollineringen av Christer.

Ett orosmoln är att jag idag såg kråkan Kennet cirkla misstänkt över taket i jakt på jordgubbar, de är mina så du kan glömma dina idéer Kennet!

Annars är det väl bra, har kört femton minuter Zumba på morgonen och de senaste två veckornas hårdkörning har resulterat i ett femkilos viktras vilket givetvis är trevligt...

De ovanstående framstegen gör att det numera fullt utvecklade grannkriget känns lite lättare att hantera...

torsdag 11 juli 2013

Servicemind

I taxibranschen kan man ju tycka att det borde vara naturligt att vara serviceminded.

Det innebär alltså att man bör och ska hjälpa sina kunder med det dom behöver hjälp med. Inom vissa gränser såklart.

Står man i en kiosk kan man ju också tycka att servicemind borde vara självklart.

Fast tydligen inte för alla...

När det är 10 minuter till rast och ett plan precis har landat på Kallax, vilket innebär att det står 4 personer i kioskkön t.ex. kanske man inte bör stå på sig med att man ska ha en tidigare rast eller?

Så liten blåsa kan väl ingen ha att man inte kan knipa igen den eller det större hålet i huvet och serva sina kunder?

Fast i det här fallet sitter nog det största hålet inuti huvet...

lördag 6 juli 2013

Pimplargränd

Överväger att lämna in ett förslag till kommunen om namnbyte på våran gata.

Den heter Metargränd men Pimplargränd hade varit ett mer passande namn.

Varför då då undrar ni säkert?

Jo för att det är så stora jävla gropar i den att man snart kan sätta ner pimpelspöt och fiska i dom, ty hålen går snart ända ner till grundvattnet!

De har förvisso varit här och fräst bort en del asfalt för att förbereda för asfaltering, men det är bara på ca 10% av hålen och inte på dom värsta. Dessutom gjordes detta för snart två månader sedan, och ännu har man inte sett röken av nån asfaltbil...

Som om inte det vore nog har de flesta av våra grannar för vana att parkera sina bilar på den sida av vägen som inte ser ut som en grevéost, d.v.s. där det inte finns några hål, varför man måste kryssa genom hålfältet med tungan rätt i mun för att inte slå sönder hela underredet.

Räkna inte med att man får nån ersättning om detta skulle inträffa...

Ty vi betalar tydligen inte tillräckligt med skatt för att få farbara vägar i Luleå!!

Det är fan patetiskt!

fredag 7 juni 2013

Nix till Rix!

Instämmer verkligen i det uttryck som en vän till mig yppade häromdagen.

Äntligen! 

Nix-registret som spärrar ditt telefonnummer från satans jävla försäljarbögar från helvetet finns nu även för mobiltelefonen!

Helt underbart skön nyhet för oss stackars egna företagare som annars tvingas utstå dessa helvetets jävlar flera gånger om dagen. Även lördagar, söndagar, helger samt på julafton...

Nu finns det väl svin som struntar i register som dom struntar i lagen i största allmänhet men lite bättre ska det väl bli...

En annan hatisk grej i livet är ju all denna satans jävla radioreklam som dom oförtrutet pumpar ut en miljard gånger per sekund...

Suredo suredo! och vad fan är den där jävla elska-grejen? Vem fan  blir sugen av att köpa deras tjänster när dom försöker proppa ner det i halsen på en flera gånger i timmen fast det redan är proppfullt där?

Som tur är kan man ju bara byta radiokanal och numera när jag har hittat till morgonpasset i P3 så undrar man varför man någonsin ens började lyssna på rix och mix och allt vad dom heter...

Kodjo Akolor och hans kollegor är ju världens skönaste människor. Och att man slipper reklamen är ju givetvis ett mycket stort plus! 

tisdag 28 maj 2013

Fågelspya

Det hände i förrgår. Det hände i natt. Och i går kväll var 66:an nytvättad, dock inte direkt i morse...

Rätta mig om jag har fel, men när jag var barn på 80-talet var en fågelskit ca 1 cm i diameter, ett litet märke på sin höjd, eller?

Riktigt så tycks det ju inte vara nuförtiden...

Måndagens blaffa (i ordets rätta bemärkelse) var väl typ 3 decimeter stor, rakt över hela jävla motorhuven, och i natt hade dom satans jävla flygfäna skitit ner hela sidan på 66, och då menar jag HELA sidan. Samt skolskylten...

Dessa jävla monsterfåglar måste ju ha käkat en hel jävla tankbil med fil i morse!!

Om inte detta var nog har dom satans jävla kukfåglarna skitit ner halva privatbilen oxå, och döm om min förvåning när det bara är mina två bilar på hela parkeringen som har drabbats...

Har väl nåt med färgen att göra kanske.

Överväger snart att göra som i Red Bull-reklamen och ge igen med eftertryck...

AARGH!!

måndag 13 maj 2013

American Express

AMEX. American Express.

Snacka om motsägelse å det grövsta. Skulle väl snarare benämna dom som t.ex. American Snigelfart eller något liknande passande epitet.

Visst, systemet är säkert idiotsäkert för kunden, vilket ju i och för sig är bra, men nånstans måste man ju inse att det inte är hållbart att en kortbetalning ska ta fyrtiosjutusen miljarder år att genomföra...

Ok, vi tar det här från början.

Jag var kallaxbil och efter att ha stått i drygt en och en halv timme i kallaxkön hoppar det in i min bil två mycket trevliga och sympatiska danskar som ska åka till Sunderby Sjukhus. Väl framme tar kunden fram ett AMEX-kort, vilket förstås inte ska vara nåt problem, vi drar dessa kort flera gånger om dagen och det brukar fungera utmärkt.

Men inte idag. ty AMEX har en spärr på alla transaktioner som överstiger ett visst belopp som säkerhet för kunden, då måste jag ta reda på en tiosiffrig auktorisationskod som AMEX givetvis tycker att alla taxichaufförer ska kunna utantill, men så är ju inte fallet.

Når jag väl efter mycket om och men har lyckats fixa denna kod så måste jag ha kunden och dess kortnummer tillgängliga för att AMEX ska kunna genomföra transaktionen...

Vilket inte är så lätt eftersom våra kunder oftast har tider att passa och därmen sällan har tid att vänta fyrtiosjutusen miljarder år på att det här ska kunna fixas. Som sagt. Säkert. MEN inte direkt nån expressfart...

Nåväl det löser sig väl sa kärringen som sket i vasken.

torsdag 9 maj 2013

Kanske finns det guld under nästa sten?

Dom frågar mig under vilka stenar jag letar när jag hittar chaufförer. 
Frågan är definitivt befogad...

Det är ju allmänt känt att ohyra dras till sötsaker så då måste jag vara ganska söt.

Den ena sjukskriver sig, åker sen ut och super och bloggar om det på Facebook...

Nästa tar ut VAB och tar med sig sitt barn på sitt andra jobb. Bloggar om det på Facebook...

Den tredje kvaddar bilen genom våldsam körning, åker sedan på semester till Malta utan att meddela chefen för att hen gör ett antagande om att bilen inte ska bli lagad i tid...

Man kan tänka sig att jag fått tag på det värsta avskrapet men själv är jag rädd för att detta är en allmän företeelse bland folk nuförtiden.  Det där med ansvarskänsla och respekt har blivit allt ovanligare.

Det är i mitt tycke helt rätt att detta samhällets bottenskrap ska bli jagade av försäkringskassa o dylikt. Givetvis fel att dom som sköter sig tyvärr hamnar i kläm tack vare dessa myglare men sån är ju tyvärr verkligheten nuförtiden.

Nu ska jag dock tillstå att jag även har hittat guldkorn under mina stenar och förhoppningsvis är det en sån jag hittar nästa gång jag måste leta.

Tills vidare fortsätter kampen. Den som trodde jag viker ner mig trodde fel, för även om vissa dagar känns kolsvarta så finns det alltid ljus i tunneln.  Stödet hemifrån spelar också en stor roll förstås.