Man vill bara gräva ner sig under en sten, men jag inser ju att det inte hjälper...
Böter, bortflyttat barn, bortkörda backspeglar och bråkig bränd pelletsbrännarbox...
Trots allt skit ser jag framåt!
För ältande mår ju ingen bra av...
Som introvert person får folk uppfattningen att man saknar känslor. Så är ju inte fallet utan jag visar dom bara inte.
Den svåraste känslan att trycka tillbaka är hatet. Men den måste tryckas tillbaka. Ingen mår bra av att bråka. Men man får ju inte bli FÖR snäll för då blir man hamig. Och överkörd.
På måndag kommer min nya databox. Med min tur är den väl redan trasig vid leverans.
Nä nu ska vi inte vara såna...
Det finns ljuspunkter i tillvaron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar