Trehundra

Mummelbloggen firar sitt trehundrade inlägg!

Den första läsaren får trehundra gula Taxipennor helt gratis!
Kontakta Tony för information.

Åtta Noll

Botten är nådd. När sextiosex är under isen får man sänka sig till den lägsta nivån i mannaminne. Att köra en Ford.

Men efter en helkväll med rishögen kan man konstatera att den ändå inte är helt oäven. Just storleken på Åtta Noll är tämligen passande för taxitrafik. Stor nog att köra storbilar med tillägg och liten nog att inte ratas av kvart-i-treraggen.

Kort sagt en bra taxibil!

Sen kommer nackdelarna...
Skallret, vindljudet, felhjulsdriften, reporna och de vinda bromsskivorna får man på köpet. Och vissa kunder tror man heter Toktore. Bara för att han ofta styr just den bilen.

Jag måste undersöka om det finns nån riktig bil med ungefär samma egenskaper

Herr Murphy kan konsten att jävlas

Jag måste ju ändå tillstå att jag har haft ganska tur med mitt företag en längre tid. Bilarna har gått bra och inga större missöden har inträffat.

Då börjar man bli lite självsäker. När man har några kronor över på kontot. När man känner att livet leker. Det är då han kommer in i bil(d)en.

HERR MURPHY

Han kan verkligen konsten att ställa till det för en...

På kort tid har jag haft alla upptänkliga problem man kan tänka sig. Anställda som inte gör det de ska. Bilar som havererar.

Och det är inte hur som helst de havererar. Saknade en innerskärm på höger bak efter att det hade packat snö i hjulhuset under vintern. Skärmen gav vika och lossnade. Inget större problem. Prio 0 kan man tycka. Ungefär lika viktigt som att fixa clips på en förarstol. Skapar lite vägljud, men i övrigt inga större bekymmer.

Vad fel man kan ha

För det visar sig att under denna innerskärm sitter en avluftningsventil till bränsletanken. Och eftersom skärmen är borta har all sand, salt och övrig skit från vägbanan ansamlats på denna ventil så att den stockats igen. Detta har fått till följd att undertrycket i bränsletanken har blivit enormt. Den har helt sonika imploderat!!

Och en ny kostar 10 pannor plus arbete för ca 7 och den finns i Tyskland... :(

Sen har jag bytt två frihjul och ett par bromsklossar också.
De totala reparationskostnaderna för april månad uppgår nu till närmare 30.000 och det är bara den nionde...

Dessutom som om inte det vore nog så lägger min äggkokare sig på tvären och vägrar samarbeta. Jag är väldigt kinkig med mina ägg! De måste vara perfekta! Nu är jag inne på femte försöket...

Yum Yum ge mig styrka!

Det är iallfall tur att jag har dig...

Men att tro att det kommer att bli någon ny visit till Aruba den närmaste tiden är inte speciellt sannolikt

Arubahuis

Nu har jag snart filat färdigt på det.

Ska skicka ett mail till den Arubianska filialen av Nederländska ambassaden. Det är dom som har hand om frågor som rör företagande i Aruba. Jag ska fråga dom om information angående att starta en sidorörelse i detta paradis på jorden.

Taxibranchen på Aruba behöver en uppryckning. Och det hade ju varit trevligt om vi var dom som lyckades!

De flesta tror att det är ett skämt

Men jag är fast besluten att jag ska prova detta! Går det åt h-vete så gör det. Men då har jag iallafall provat! Och det är något man kan berätta för sina mellanbruna barnbarn när de blir större...

Farfar kom. Farfar såg. Farfar fallerade.

Om man inte tar risker kommer man aldrig att lyckas.

Framtiden är vår. Leve framtiden!!

Yellow Cab Aruba

Outdoor Pleasure

Nu! Now!

Den har tinat fram! Altanen som varit täckt av vit sörja i 6 månader är nu öppen för användande. Kanske.

Our terrace is now available! After being covered by the white goo for 6 months its now open for use. Maybe.

Än har inte det stora bakslaget kommit. Bara några små mesiga. Och det brukar alltid komma ett sånt där riktigt jätteoväder med en halvmeter snö. Minst.

The BIG setback is yet to come. So far there has been a few small wimpy ones. But is is common with a really big storm every spring with ten feet of snow. At least.

Chefen tyckte jag var från vettet när jag kom med idén. Kanske är det så. Men man bli ju onekligen sugen på att sitta i solljuset med en mjuk glasstrut och bara njuta. Det har varit många kalla mörka månader. Och man är svältfödd på sol. Detta trots att jag varit två veckor i paradiset!

The boss said i was crazy when I came up with the idea. Maybe. But one does get a craving for sitting in the sun with a soft cone of cold icecream and just enjoy life. There has been many months of extreme cold and darkness. One is starved for the sun. And this is still even though I have been for two weeks in paradise!

Företaget blomstrar. INTE. Båda bilarna behöver omvårdnad. Men jag ser ändå tiden an med tillförsikt. Att starta aktiebolag innebär en hel del pappersexcersis. Krångel och tandagnissel. Funderingar på upplägget. Men det känns bra ändå. Äntligen kommer det att kännas att man har bättre kontroll över ekonomin. Det innebär givetvis mindre spelrum och större ansvar. Men summa summarum så kånns det som rätt väg att gå.

The company is flourishing. NOT. Both cars needs nursing. But I see the future with confidence. Starting a joint stock venture is united with a heckload of paperwork. Fuss and gashing of teeth. Reflections of structure. But it feels good. Finally there will be better control over the economy. Less leeway and more responsibility. But in the end this feels like the right way to go.

Nu dog min bil! Hejdå...

My car just died! Goodbye...

In the heat of the night

När man ser en amerikansk film där det figurerar taxichaufförer framställs yrket ofta som mycket spännande och händelserikt.

Det händer alltid något spännande

Så är det egentligen inte på riktigt, det brukar vara ganska slentrianmässigt. Speciellt när man har kört några år.

Ikväll var det som på film. Först fick jag rycka ut akut och hjälpa en kollega vars kund hade slocknat i bilen och inte gick att väcka. Samtidigt började motorlampan lysa. Då ringde B och skulle ha skjuts. Sen ringde Yum Yum.

Jag fick medla med Mercedes-Benz 24 timmars servicepersonal samtidigt som jag försökte väcka den slocknade kunden. Det gick inte. Ambulans tillkallades. Under hela detta rabalder var det kaos på körningsfronten.

Det behövdes en bårbil med bärhjälp....

Nödlögn om död kund fick användas

Men det löste sig som vanligt. Och när allt hade lugnat ner sig var det givetvis inte längre något fel på bilen...

En vanlig dag på jobbet. Fast inte riktigt ändå...

Chasing cars

Det ena föder det andra

Igår spelade LHF den match som senare skulle visa sig bli säsongens sista.
Stämningen var tät. Trängseln var omfattande. Jag stod mitt på apberget. Nervositeten fick sig ett nytt ansikte

Tanken var att jag skulle ta bilen från matchen. Men så blev det nu inte. Fick inmundiga vissa för bilkörning otillåtna medel för att lugna nerverna.

Så jag fick skjuts från matchen. Så långt allt väl. Men sen när jag kom hem insåg jag att avsaknaden av bil skulle komma att bli ett problem nästföljande morgon. Ty jag skulle köra sextiosex klockan 5.30. Och bilnyckeln låg I brevlådan på Orrskärsgatan ca en kilometer bort.

Trodde jag

Men nu var det ju inte så. För den var nämligen i Gammelstad.

Som tur var stod 68 i garaget för den skulle inte börja förrän sju. Så jag tog den och åkte till Gammelstad.

Åsynen av en yrvaken och orakad ännu ej medicinerad finne med svåra nacksmärtor i morgonrock av dammodell är svårsmält klockan fem på morgonen.
Man tycker att jag borde ha vant mig vid detta efter vårt äventyr på Aruba. Men nej.

Sådant kan man inte vänja sig vid