Kärt barn har många namn

Gröna skylten

Tretton bokstäver

Idag fick jag dock höra det roligast namnet hittils på vårt kära vin och spritmonopol.

Apoteket Röda Näsan

Apropå röda näsor. Den rinner. Det är därför jag har tid att blogga, tog nämligen ofrivillig ledighet ikväll. Irriterande är det, för just nu ligger jag bara tre papp bakom Mattias, och jag har gett mig fan på att jag ska slå honom i inkört den här månaden!

Fast än är det ju några dar kvar, och jag ska kämpa för att nå målet!

Som i Fringe

När man trodde knäppheten hade nått sin gräns blev det bara ännu mera underligt. Snart fattar man verkligen ingenting av vad som egentligen händer i den serien...

Jag börjar tro att de som skriver den inte heller fattar nåt... Dom kanske egentligen sitter inne på nåt mentalsjukhus.

Som Walther Bishop.

Stiltje

Nu har jag varit slö igen.

Eller det är iallafall vad ni tycker varje gång det går för länge mellan varje inlägg. Jag känner mig hedrad av att ni tycker Mummelbloggen är en så viktig del i ert liv att ni måste gnälla varje gång det går några dagar mellan inläggen.

Jag har inte varit slö. Jag har varit tvärtom.

Idag har jag till exempel varit på banken och fixat beloppsgränsen, jag har varit på skattemyndigheten. Beställt registeringsbevis via bolagsverket. Betalat räkningar för 170.000 kronor. Skjutsat Manuel till jobbet. Ätit lunch. Provkört en dödstråkig Renault Megane som var för liten och lätt att köra taxitafik med.

Fluktat på en Laguna istället.

Visst är det inte samma klass som en Volvo eller Mercedes, men kan man få adekvata garantier och bilen funkar till det jobb den ska klara så borde det vara ok.

Den kostar trots allt avsesvärt mycket mindre, och kunderna betalar inte mindre bara för att de får åka Renault.

Den springande punkten ligger i om verkstaden klarar av att leverera de höga krav som vi ställer, på reservdelslager, beställningshastighet, förtur o.s.v.

Kan de fixa det så tror jag på den här kärran!!

Dagen är inte slut än. Snart ska jag sätta mig och köra 9 timmar också...

Sova? Vad är det för ord?

Jättebäbisen

Han var helt galen av ilska.

Gubben som stampade in på Statoil och skrek med andan i halsen och något furiöst i blicken.

Okej, jag kanske kan köpa att parkeringen mitt utanför dörren inte var den allra mest genomtänkta, det blir så ibland, att man helt enkelt inte tänker sig för utan bara ställer sig där när man ska in och ta en snabb kaffe.

Men att agera som surgubben gjorde, att svära, skrika och börja hota med stryk är ju bara rent löjeväckande.

Barn skriker och lever om, vuxna människor kan resonera. Åldern på respektive kategori spelar mindre roll.

Jag agerade kanske som en hare, d.v.s. jag gick därifrån utan att börja diskutera. Jag känner nämligen mig själv, för mitt ibland stundtals heta temperament har ställt till det förr...

Surgubbens temperament kommer att ställa till problem för honom. Nästa gång kanske han möter nån som inte är riktigt lika tolerant för skitsnack som jag.

Bara en av tre

Villa. Volvo. Vovve.

Än är jag minsann inte gubbe!

Av de tre V:na har jag ännu bara ett. Eller två. Om man räknar vita tinningar som ett V...

För att ytterligare understryka min ungdomlighet har jag funderat på en trimsats till våfflan som ger den 252 hästar. Den officiella ursäkten är förstås att det sänker bränsleförbrukningen, men egentligen handlar det ju bara om konstgjord andning.

Ett sätt att försöka vara ungdomlig ytterligare några år.

Tills man inser att det är kört på riktigt...

Eller tills man konverterar till Sosse. Då är det dags att gräva sin egen grav.

Astrid

Har blivit med Volvo. SDT nånting, Hon heter alltså Astrid.

Det är ingen gubbil, fast det är en V70

200 hk, automat, helskinn, och en massa lullull.

Hade väl inte tänkt mig köpa en sån flådig kärra, när man ända bara ska ha den för att frakta röven med, men ett fördelaktigt pris, och gott skick gjorde saken biff.

Det är inte en av de mest bränslesnåla kärrorna som finns direkt, men med tanke på hur lite jag kör privat tycker jag inte att det är nåt att gråta blod över.

Fortfarande saknar jag min vita duva lite, men det går säkert över.

Om några år

Ingång bakvägen

Det var motljus var hans ursäkt.

Kanske ska man inte köra 240 i en korsning när man inte ser om det är rött eller grönt.

Det var rött

Det såg jag men inte han, och nu är min älskade vita duva mest troligt ett minne blott.

Intryckt dragkrok och kofångare, inte omöjligt att bakvagnen blev sned heller, med tanke på den ganska våldsamma smällen.

Som tur var fick min far bli försöksperson i ett test för 15 år sen då Folksam utprovade eftermonterade whiplashskydd i gamla bilar i skadeförebyggande syfte.

Den här gången räddade detta skydd med största sannolikhet mig från bestående men, visst känner jag mig lite öm i nacke och axlar, men enligt doktor Irina på Stadsvikens VC som jag besökte igår för att få lite kvinnlig beröring tyder inget på några skador, att jag redan är lite hjärnskadad sedan tidigare kan ju också ha betydelse, för man kan väl inte få samma fel i huvet två gånger?

Hjärnskadad

Egentligen är det ju inte så men man börjar ju undra om nåt är fel när man valde att satsa på denna branch...

Fast jag trivs ju som fisken i vattnet, det är väl det viktigaste?

Och vad framtiden har i sitt sköte vet jag inte än, men Yum Yum verkar ha stora planer för vår framtid!

Alzheimer deluxe

Omsej och Kringsej har en mellanbror.

Han heter Fipplolovitj. Fipplolovitj spelar i den högra skolan när det gäller fippel.

Igår efter att sagan om Omsej och Kringsej skulle få sitt slut, lyckades Fipplolovitj med konststycket att tappa bort simkortet ännu en gång. Efter att febrilt ha letat i både taxi och privatbil återfanns det dock hemma på Fipplolovitjs skrivbord, där det hade legat hela tiden.

Fipplolovitj hade i stressen vid sin passtart tagit med sig fel simkortskuvert och innan detta uppdagades hade paniken hunnit nå tämligen höga nivåer.

MEN NU.

Nu ska väl sagan om det självgående simkortet ändå vara slut.

Sagan om Fipplolovitjs eskalerande alzheimer går dock vidare. Igår glömde han sin telefon på lunchrestaurangen och idag glömde han bilen på bilverkstaden...

Denna saga är nog inte slut än...