För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



lördag 31 mars 2012

Ingång bakvägen

Det var motljus var hans ursäkt.

Kanske ska man inte köra 240 i en korsning när man inte ser om det är rött eller grönt.

Det var rött

Det såg jag men inte han, och nu är min älskade vita duva mest troligt ett minne blott.

Intryckt dragkrok och kofångare, inte omöjligt att bakvagnen blev sned heller, med tanke på den ganska våldsamma smällen.

Som tur var fick min far bli försöksperson i ett test för 15 år sen då Folksam utprovade eftermonterade whiplashskydd i gamla bilar i skadeförebyggande syfte.

Den här gången räddade detta skydd med största sannolikhet mig från bestående men, visst känner jag mig lite öm i nacke och axlar, men enligt doktor Irina på Stadsvikens VC som jag besökte igår för att få lite kvinnlig beröring tyder inget på några skador, att jag redan är lite hjärnskadad sedan tidigare kan ju också ha betydelse, för man kan väl inte få samma fel i huvet två gånger?

Hjärnskadad

Egentligen är det ju inte så men man börjar ju undra om nåt är fel när man valde att satsa på denna branch...

Fast jag trivs ju som fisken i vattnet, det är väl det viktigaste?

Och vad framtiden har i sitt sköte vet jag inte än, men Yum Yum verkar ha stora planer för vår framtid!

1 kommentar:

  1. NEEEJ Inte Tojjan...kanske borde bry mig mer om hur du mår, men Tojjan var ju min bästa vän. Nr 1.
    Den var så snäll och fin, klagade aldrig, och gjorde alltid som man sa.
    SNYFT SNYFT SNYFT

    // DFT

    SvaraRadera