Ni Kan Lukta

Funderar på att lobotomera mina näshår.

Idag har man kört både Nisse Pisse och Kajsa Bajsa.

Och när man tror att inget kunde bli värre så avlägger herr Sörbyn visit i bilen, och som avskedspresent när han går lämnar han ett visitkort som bär en odör som närmast kan beskrivas som en kombination mellan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl blandat med stanken av ett 7 månader gammalt lik av en övergödd mårdhund.

När denna (i övrigt) fantastiska man tävlar med herr Andraplats om vem som kan fisa högst så är risken att magsäcken flyr till ett främmande land någonstans i långtbortistan starkt överhängande.

Nåväl... nu har jag hursomhelst en veckas semester, som skall spenderas i fjällen, så att luktsinnet kanske hinner rehabilitera sig en aning...

Vi ses i Ni-kan-lukta om ni har vägarna förbi.

Rostis är död. Länge leve rostis.

Kan man begrava en brödrost?

Nä man blir nog klassad som samhällsfarlig om man håller en begravningsceremoni för sådana små och till synes obetydliga materiella ting. Men den har onekligen ett visst affektionsvärde, min rostis...

Rostis är min brödrost. Den har hängt med mig i ur och skur i minst tio år. Nu har termostaten på rostis fått ålderskrämpor och funkar inte så bra längre, ibland blir skivorna brända till oigenkännlighet, men oftast spottar rostis ut brödet innan det knappt har blivit varmt.
Man kan mosa in en kniv där emellan den där saken som ska mata upp bröden så att den inte kan hoppa opp och då funkar det... om man inte glömmer bort det förstås...

Tror nog att ni som läser det här inlägget tror att jag är full nu, men det är jag inte, bara kanske tagen av stundens allvar... För nu står skotern på släpet, redo för vidare färd mot Ni-kan-lukta på torsdag.

På återseende om inte Esau hinner före! (internt skämt för de som hänger med i LOST)

Att bo i slummen

När jag flyttade hit blev jag idiotförklarad. "Man kan väl inte stå flera år i kö och sen välja en lägenhet på Örnäset?" fick jag höra...

Och det är klart att jag kan förstå misstron mot Örnäset... En gång i tiden var det här ett fint område för barnfamiljer, men sen blev det skabbigt, för att på senare år faktiskt ha lyft sig tycker jag.

Jag har haft min splajtans nya kärra parkerad utanför i flera dar utan att få nån ruta krossad, för att inte tala om den gamla privata skrothögen jag har som ingen heller har rört, trots att den inte går att låsa på vintern p.g.a. imminent frysrisk :)

Nä jag kan nog säga att farhågorna har varit felaktiga, det enda jag irriterar mig över är de ständigt förekommande temperaturväxlingar som vattensystemet i mitt hus besitter.

Att ena sekunden bli överöst med norges kallaste vatten direkt hämtat från isflaken i barents hav och i nästa sekund bli skållad med sydvästra serengetis allra hetaste vatten är inte sådär jätteuppskattat i min bok.

Nu sol och mera ärenden bakom ratten.

over and out som herr Tjärdalen brukar säga fast på svenska.

Kattkvinnan

Jag är nog lite rädd för min granne. Hon är förvisso trevlig, men den verksamhet som tycks bedrivas i hennes lägenhet är något mystisk.

Tror att hon bedriver nån slags uppfödning av katter iallafall :)

Men denna sak som ibland brukar stå därutanför ser ju helt livsfarlig ut (även för katter) är det nån kattfälla eller vad?



Om det är nån som vet vad det är får ni gärna höra av er, men nu ska Mumlet åka och jobba :)

Reflektioner efter premiärpasset

Några spontana reflektioner så här morgonen efter kvällen före.

Premiären med nybettan gick väl bra... Inga krockar i alla fall :)

Dörrfacket är för trångt, man får inte in en åkarbörs där. Åtminstone inte min åkarbörs... :)

Den här vintern kommer aldrig att ta slut.

Om man kör med jackan på kan man oavsiktligt komma åt inställningarna för komfortsätet.

Om det snöar ymnigt fungerar det automatiska avbländningssystemet inte lika bra...

Den elektiska bakluckans funktion är över förväntan, fungerar bra trots att det är en kilometer snö på den.

Man får bra med dricks när man kör en ny bil.

Fredagar är döda kvällar

Snö på backsensorerna som medför ett mycket omständligt pipande kan få mumlet att bli ganska less. Som tur är kan man stänga av dom, men säg inte det till de chaufförer som är mindre bemedlade i backningsteknik.

2 kilometer bortanför likskärsbanken tycker inte jag skall klassas som Bensbyn.

Roffe är en generös man. Speciellt i fyllan och villan...

MB 212K är som en dröm att köra.

Lena måste lära sig att kolla landningstiderna före hon skickar kallaxkörningarna...

Jag ogillar när nattbilarna inte sköter sina åtaganden, trots att det finns 100 miljarder lediga bilar i stan.

Om man står etta, tvåa, och trea i passbilskön bör man inte avvika från sagda kö för att ta bokade körningar om det finns 100 miljarder lediga bilar i stan...

När man ropar efter lediga bilar på kallax när det finns 100 miljarder lediga bilar i stan bör de hörsamma begäran.

Idag kör Daniel nybettan. Akta dig för refugerna! :)

Om färger

Hade blodkörning till Gällivare igår. På såna resor hinner man sitta och fundera en aning. Kanske mer än vad som är nyttigt...

Jag funderade i alla fall på det faktum att jag gillar mycket svart. Har nästan uteslutande svarta kläder, har en svart mobiltelefon, och jag lyssnar mycket på black metal...

Frågan är ju om man av sin omgivning uppfattas som deprimerad bara för att man gillar svart? Hade man gillat snorgrönt (samma färg som taxi 77) eller lilavitt så hade man istället blivit klassad som mongoloid, kanske med all rätt...

Inte för att jag statuerar min musikaliska läggning med piercingar i näsbenet och med kedjor hängandes runt benen, men hur som helst så kanske ändå folk får fel uppfattning av dom som gillar svart.

Klockan är 07.35 och nu börjar en ny dag i produktivitetens tecken!

Tack för stödet!

Vet inte om ni har märkt det än, men jag har i alla fall börjat nu...

Med mitt nya liv alltså. Fil på morgonen och ägg. Korv ibland och även Max, men då blir det oftast delifresh-meny. För att det är gott med delifresh.

Ibland soppa till middag, men framför allt mindre portioner och inget på kvällen.
Det går inte fort men det är inte heller meningen. Vill inte fastna i någon Björkdiet (no offence mr. B) som ändå inte funkar utan det är helt enkelt meningen att man ska kunna leva med sin nya stil, och hittills så har det funkat.

Det som gör mig mest glad är förstås alla glada kommentarer man får av folk, och det gör givetvis vägen mot det lättare målet lättare. Nu är det dock ännu långt kvar till nämnda mål, än kan jag inte se det i horisonten, men det har onekligen kommit närmare, det märker jag...

Nu middag, hemmagjord gräddstuvad pytt med ägg och röda betor...

Jag anhåller om trafiktillstånd tack

Alltså jag skall inte raljera nu... Men om de regler som numera föreligger kring ansökande om trafiktillstånd för taxi hade gällt under den tid som vissa (andra, inte jag :) åkare i Sexans Taxi AB behagade ansöka så hade det nog delats ut avsevärt färre trafiktillstånd...

Detta är förstås på gott och ont, numera krävs det verkligen att man är en seriös företagare som håller sig till reglerna samt betalar en (alltför hög) lagstadgad ersättning till sina anställda, för att man ska få tillstånd. Dessutom krävs det att man kan redogöra för antal och färg på de kalsonger man har i byrålådan.

Lämnade igår in en mycket tjock lunta med papper som redogör för ovanstående (jag har många kalsonger) och nu återstår det bara att vänta och se om man har räknat rätt (inte på kalsongerna utan på kronorna :)

Obs!! Påminn mig om att jag ska köpa en "ingen reklam tack" -skylt till dörren... hela lägenheten är fortfarande översvämmad av reklam från Ica Maxi.

Och sen måste jag fixa skotern.

Heja Felia!

Men hallå där Felia! Om ni ska ha s.k. PLANERADE driftstopp i GPRS-nätet så kanske det hade varit smart att informera åtminstone vissa viktiga berörda samhällsfunktioner om detta, som t.ex. taxi och ambulans... Finns ju annars en viss risk att man kan bli lite nedringd av ett gäng arga Mumlare och annat löst folk...

Nåväl... Tyckte ju överlag att vi skötte detta på ett alldeles utomordentligt bra sätt, och jag vill verkligen ge en eloge till Marcus i växeln som gjorde ett kanonjobb att sy ihop det! Det var faktiskt lite roligt att få damma av de gamla beprövade sökkedjorna... Inte för att man kommer ihåg var hälften av hållplatserna ligger, men nu var vi ju bara två bilar så det var ju inte så noga :)

Och ett litet tips till alla er därute som är uppväxta på GPS-gröt: Kan vara bra att försöka lära sig köra med hjärnan i sådana här situationer...

Men nu ska jag inte vara negativ längre, för nu är våren här! (föt tredje gången gillt...)