För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



lördag 27 mars 2010

Rostis är död. Länge leve rostis.

Kan man begrava en brödrost?

Nä man blir nog klassad som samhällsfarlig om man håller en begravningsceremoni för sådana små och till synes obetydliga materiella ting. Men den har onekligen ett visst affektionsvärde, min rostis...

Rostis är min brödrost. Den har hängt med mig i ur och skur i minst tio år. Nu har termostaten på rostis fått ålderskrämpor och funkar inte så bra längre, ibland blir skivorna brända till oigenkännlighet, men oftast spottar rostis ut brödet innan det knappt har blivit varmt.
Man kan mosa in en kniv där emellan den där saken som ska mata upp bröden så att den inte kan hoppa opp och då funkar det... om man inte glömmer bort det förstås...

Tror nog att ni som läser det här inlägget tror att jag är full nu, men det är jag inte, bara kanske tagen av stundens allvar... För nu står skotern på släpet, redo för vidare färd mot Ni-kan-lukta på torsdag.

På återseende om inte Esau hinner före! (internt skämt för de som hänger med i LOST)

1 kommentar: