För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



måndag 4 februari 2013

Spolierad och priviligierad

Det privata livet med sina göromål fortsätter rulla på i rent fasansfullt hög takt. Inte så konstigt att man inte hinner blogga, men jag måste ändå försöka göra det emellanåt. Dels för att jag gillar det förstås, men mest handlar det nog om att tillfredsställa mina läsares hunger efter nåt nytt att skvallra om.

Känner mig som sagt ganska privilegierad. Jag menar att jag inte är speciellt van vid att maten står på bordet när man kommer hem, och att det som behöver göras hemma för det mesta redan är gjort.

Jag hjälper dock till väldigt mycket och lyder i princip minsta vink. Nu tycker och tror en del att det innebär att jag är en toffel. Kuvad och förtryckt. Lilla Fridolf. Men så är det ju inte för jag hjälper faktiskt till för att jag vill göra det.

Det är väl inte så konstigt att man gör något för att den man älskar ska bli glad?

Och när det dessutom gör mig glad så blir det ju dubbel effekt.

Men som sagt. Det här livet gör att jag måste prioritera bort vissa saker, och där kommer bloggandet i kläm. Jag kommer ju inte att sluta helt, men det blir nog mycket längre mellan inläggen. Detta kan ju förstås vara bra också för då bör väl varje inlägg innehålla desto mer information samt vara av högre kvalitet.

Sedan sist jag bloggade för drygt en månad sedan har det annars inte hänt nåt speciellt som är värt att blogga om. Bara det gamla vanliga. Ny säng. Nytt sängbord. Nya gardiner. Omstrukturerat kontor. Det senaste har gett mig mer inspiration till att ta tag i företaget. Nu ska det bli ordning och reda på torpet!

Finns mycket att reda ut där, som till exempel var alla pengar som inte finns har tagit vägen. Förhoppningsvis hittar jag dom i nån ficka men det är väl inte så troligt...

En början är förändrade redovisningsregler och hårdare krav. Trots allt är det inte de anställdas egna pengar dom leker med, så dom kan ju inte göra vad som helst med dom.

Nä nu är det dags för nästa projekt. Lämna hundra kilo gamla kläder till Myrorna. Jag var som tvungen att rensa ur en del för att min bättre hälft ska få plats med sina grejer :)

3 kommentarer:

  1. Du får ju inga kommentarer för det du skriver är ju helt hjärndött. Fram med lite action.

    //Hoffman

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Bästa blogginlägget EVER! Du är KUNGEN AJ!

    Borde få nobelpriset i bloggeri ;)

    // Den glada Hoffman

    SvaraRadera
  3. Nu är jag så där toktråkigt pretto men... man hjälper inte till i sitt eget hem, är man ett par som delar ett hem så äger man uppgifterna lika mycket och ser bara till att uppfylla sin del av det som ska göras!
    Petitesstessan

    SvaraRadera