För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



fredag 27 februari 2015

Klappskalle

Man upphör aldrig att förvånas...

Jag blev tydligen polisanmäld imorse

Orsaken till detta ska ha varit att jag hade lämnat en hämtadress för fort innan den med största sannolikhet extremt onyktra kunden hade orkat kravla sig ut genom dörren.

Då hade jag sms:at, ringt och påtalat min ankomst samt stått utanför och väntat i minst 15 minuter mitt i flygruschen på morgonen...

Man vet inte om man ska skratta eller gråta...

En sak är då säker. Den polisman som fick ta emot denna anmälan lär ju ha fått sig ett jävligt gott skratt. Skönt att man kan göra någon glad på en fredag :)

Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Mitt råd till denna kund är att kanske sluta sniffa så mycket thinner, och se till så att du faktiskt inte missar din taxi nästa gång, annars får du nog krypa hela vägen hem i fortsättningen!

Grupptryck

Jag har varit inne på det här temat förut. Nya tankar har dock dykt upp om ämnet som bör fördjupas.

Som ni säkert vet är jag administratör för Sexans grupp på Facebook.

Och ni vet säkert också att det har förekommit hårda debatter om vilka som har tillgång till denna grupp och vilka som inte har det.

Jag har säkert en del skuld i det hela eftersom jag kanske inte alltid har varit konsekvent med vilka regler som gäller och ibland har min egen uppfattning gått före reglerna, detta till viss del beroende på påtryckningar från parter som blivit utkastade utan att de anser att det är korrekt.

Jag är som jag tidigare påpekat smickrad över att så många har åsikter om en grupp som är i princip inaktiv och 90% av de få inlägg som faktiskt görs där är fullständigt ointressanta för de det inte berör.

Vad beror det här egentligen på kan man ju undra. Jag har svårt att tro att de som blir uteslutna är rädda att de ska missa något. Nä förmodligen handlar det om någon slags familjekänsla. Och när man inte får vara med i familjen känner man sig som det femte hjulet.

Oroa er dock inte. Även om ni av någon anledning inte får vara med i gruppen så innebär inte det att ni inte får vara en del av min eller sexans gemenskap.

Jag gör nog ett kvalificerat antagande när jag påstår att de allra flesta som kör gult faktiskt kan prata med förare av bilar med alla andra färger och även alla andra människor. Det enda kriteriet är att man är trevlig :)

(Detta gäller nog även för alla andra bolag)

Anser förövrigt att detta är ganska centralt om man ska ha ett serviceyrke. ..

Men faktum är att den enorma uppståndelsen och stormen kring gruppen gör mig trött på att vara administratör. Om någon känner sig manad att ta över och göra ett bättre jobb är ni välkomna.  Annars tror jag att gruppen kommer att läggas ner på sikt då det känns som att det ursprungliga syftet med den (förbättrad information för Sexans chaufförer och personal) inte riktigt är uppfyllt.

Skulle nu den nya administratören utesluta mig lovar jag att inte gnälla som en fyraåring...

tisdag 24 februari 2015

Me myself and I

Det blir bara värre och värre...

Hetsen att synas och höras når nya höjder.

Numera är det ju till exempel ganska vanligt att folk lägger ut bilder på Facebook medans dom sitter i bilen och kör...

Hur är man funtad egentligen när man ligger och kör i 190 på vintern och samtidigt sitter och fotar för att skryta om det? Förbannade idiot! Det är nästan så att man hoppas att det ska springa ut en älg framför bilen... Det naturliga urvalet...

Finns ju även dom som fotar termometern på instrumentbrädan varje gång temperaturen avviker från det som anses vara normalt. Detta är ju dock mer onödigt än idiotiskt men ändå.

Jag fotade förvisso instrumentbrädan i gamla 68 en gång men det var för att den visade -85 grader... Och jag stod stilla då :)

Det roligaste är ändå de härliga bortförklaringar man får när man påpekar deras idioti... Nä det var min passagerare som höll upp kameran mitt framför mina ögon när jag körde. 

Dra den om Rödluvan också så ska vi se om jag tror på den.

lördag 14 februari 2015

Provokation

Nu har jag fattat hur man får läsare till sin blogg...

Det är så dom stora bloggarna gör. De hoppar på nån stackars målgrupp och sen sprider det sig som en löpeld hos de som känner sig träffade.

Mitt föregående inlägg är hur som helst uppenbarligen en infekterad fråga och en massa småbarnsföräldrar har synpunkter på mina argument.

Det tycker jag om för diskussioner och konstruktiv kritik föder nya tankar och jag behöver ju få lära mig massor om föräldraskap så jag suger åt mig allt...

Fortsätt med det ni som har erfarenhet.

Dock är jag ju lite fundersam på att så många, både föräldrar och icke sådana tar åt sig hårt av tanken på att den heliga vabben kan vara offer för fusk...

Om det nu är så att systemet är helt fritt från fusk, vilket isåfall gör det till det enda system i hela universum som är fritt från fusk, så kan man ju undra varifrån denna upprördhet när man berör ämnet kommer ifrån?

Antagligen för att en ickeförälder inte ska komma här och komma med insinuationer...

Nä men jag har minsann aldrig fuskat! Med andra ord är det ingen som fuskar!

Hmmm....

För övrigt var ju föregående inlägg dessutom baserad på tankar kring artikeln som Jenny Strömstedt skrev i Expesten så det var ju inte mina idéer från början.

Hur som helst är jag tacksam över att diskussion uppstår. Jag gillar att lära mig nya saker! :) 

fredag 13 februari 2015

Vabruari

Barn är sjukast i februari tydligen. Vilken tur att det går att styra deras sjukdomstid så att man slipper jobba när det är som kallast och jobbigast för föräldrarna att arbeta....

Nu är jag ute på djupt vatten för jag har ju inte själv barn. Än...

Och kanske kommer även jag att vabba när den dagen kommer :)

En sak är dock säker. Det blir inget daltande. Jag vabbar när det krävs och inte när jag vill.

Jag växte själv upp i ett hem där mamma "bara var hemma" så det var inget vabbande och jag har inte erfarenhet av hur det funkar. Eller inte funkar?

Jag hade en bra uppväxt, fick precis allt jag behövde för att lyckas senare i livet. Jag fick hjälpa till hemma.

Och när jag misskötte mig fick jag stryk. Eller aga kanske det kallades. Numera får man inte aga barn och det kommer jag inte heller att göra med mina ungar men de kommer inte att få allt de pekar på.

En bra uppväxt handlar om att lära sig att bli vuxen. Det handlar om utbildning inför framtiden.
Det handlar inte om att få så mycket saker att man inte hittar sina leksaker bland alla sina leksaker.

De som argumenterar emot detta säger att lathet beror på att vi har råd att vara lata. Självklart är det så men bara för att man kan köpa hela Toys R Us till sina barn behöver man väl inte göra det.

De kanske skriker och gormar bara för att de inte får lika mycket som sina kompisar men det går över sen när de blir vuxna.

För det gynnar ingen att glida på en räkmacka med silversked i munnen genom sin barndom.

Det är väl t.ex. Paris Hilton och de andra vuxna snorungarna som är populära numera ett bra bevis på?