Grupptryck

Jag har varit inne på det här temat förut. Nya tankar har dock dykt upp om ämnet som bör fördjupas.

Som ni säkert vet är jag administratör för Sexans grupp på Facebook.

Och ni vet säkert också att det har förekommit hårda debatter om vilka som har tillgång till denna grupp och vilka som inte har det.

Jag har säkert en del skuld i det hela eftersom jag kanske inte alltid har varit konsekvent med vilka regler som gäller och ibland har min egen uppfattning gått före reglerna, detta till viss del beroende på påtryckningar från parter som blivit utkastade utan att de anser att det är korrekt.

Jag är som jag tidigare påpekat smickrad över att så många har åsikter om en grupp som är i princip inaktiv och 90% av de få inlägg som faktiskt görs där är fullständigt ointressanta för de det inte berör.

Vad beror det här egentligen på kan man ju undra. Jag har svårt att tro att de som blir uteslutna är rädda att de ska missa något. Nä förmodligen handlar det om någon slags familjekänsla. Och när man inte får vara med i familjen känner man sig som det femte hjulet.

Oroa er dock inte. Även om ni av någon anledning inte får vara med i gruppen så innebär inte det att ni inte får vara en del av min eller sexans gemenskap.

Jag gör nog ett kvalificerat antagande när jag påstår att de allra flesta som kör gult faktiskt kan prata med förare av bilar med alla andra färger och även alla andra människor. Det enda kriteriet är att man är trevlig :)

(Detta gäller nog även för alla andra bolag)

Anser förövrigt att detta är ganska centralt om man ska ha ett serviceyrke. ..

Men faktum är att den enorma uppståndelsen och stormen kring gruppen gör mig trött på att vara administratör. Om någon känner sig manad att ta över och göra ett bättre jobb är ni välkomna.  Annars tror jag att gruppen kommer att läggas ner på sikt då det känns som att det ursprungliga syftet med den (förbättrad information för Sexans chaufförer och personal) inte riktigt är uppfyllt.

Skulle nu den nya administratören utesluta mig lovar jag att inte gnälla som en fyraåring...