För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



onsdag 9 januari 2019

En piss i Mississippi

Nu händer det

Jag tänker ge mig in i klimatdebatten!

Om inte annat så för att få en reaktion från alla trista läsare som aldrig tycker eller tänker nåt...

För att förstå min teori bör man först inse hur enorm små och obetydliga vi människor är i förhållande till världsalltet.

De flesta forskare är överens om att universum bildades för ca 13,7 miljarder år sedan genom det man kallar för Big Bang. Det SYNLIGA  universum är 93 miljarder ljusår brett. Det vill säga att det skulle ta 93 miljarder år att färdas från den ena sidan till den andra om man skulle färdas i ljusets hastighet. Fast när man kommer fram så har universum expanderat till dubbla storleken så man är ändå bara halvvägs.

Detta är alltså det vi kan se med de teleskop vi förfogar över idag. Det är rimligt att anta att detta endast är en minimal del av den totala storleken...

När man tänker i dessa banor inser man hur små vi är i sammanhanget.

Som ett sandkorn i Sahara. Som en piss i Mississippi. Som en kvark i en finne i röven på en blåval.

Att det finns fler civilisationer i universum ser jag  som en självklarhet. Konstigt vore det ju annars.

När vissa därför börjar snacka om att VI håller på att döda vår planet tilllåter jag mig att vara något skeptisk.

Nä. Jag är inte någon s.k. klimatförnekare. Att det förändras är inte konstigt och allt annat än ett nytt fenomen. Även på dinosauriernas tid skedde ju som bekant klimatförändringar...

Att vi människor påverkar klimatet på det lokala planet är underförstått men att vi i det stora hela skulle ha så hemskt mycket att göra med det eller kunna påverka det tvivlar jag starkt på.

Jordens yta är ju som sagt bara en skrattretande löjligt liten del av det stora hela.

De som tror vi kan göra nåt åt det inom en eller ett par människoåldrar tillåter jag mig att småle åt. 100 år i universums mått mätt är typ som en tusendels millisekund.

Men det innebär väl inte att vi inte bör fortsätta försöka utan att vi kommer att lyckas...

Människans tid i universum är övergående och försvinnande liten.

Sådär. Nu kan ni som redan hade klimatångest tacka mig för att ni har fått mer...

Varsågod.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar