Hetsen når ständigt nya nivåer

Idag känns det som att jag har gjort allt jag skulle göra inför resan

Ändå har jag allt kvar?

Underligt men det känns så. Fast vid närmare analys är det inte så illa.

Jag har växlat och fixat med banken. Bokföringen är i det närmaste ikapp och räkningarna ligger på hög för betalning. En stor hög...

Kvar att göra är vaccinationen som jag just kom på att jag glömt :-)

Men det mesta är ändå klart. Känns ovanligt att vara i fas. Farligt oxå.

För snart händer det väl nåt oförutsett som sätter all planering över ända...

Kaxar mest som kaxar sist

Mersa är usla vinterbilar

Jag har aldrig tidigare erkänt detta så ofta påtalade faktum, men idag körde till och med JAG fast.

Med både 66 och 68...

Kanske borde ha insett att 68 inte är den bästa bilen att använda för att dra loss andra med, speciellt inte då däcken börjar sjunga på sista versen.

Det såg inte så farligt ut där vi fastnade men det är tydligen ganska halt under nysnön.

Givetvis inträffade spektaklet mitt i flygruschen, men tack vare att Patrik och Micke kom flygande i natten som räddande änglar lyckades vi hinna i tid till Kallax båda två.

Det är första gången jag kör fast i år. I fjol körde jag fast i den beryktade Petterssonbacken, men den gången räknas inte, för där kan man köra fast med en Hummer...

Nästa bil blir en fyrkrafsare, inte för att jag kör fast så ofta men om inte annat för firma 67 som tycks sitta pall i varje gathörn så fort det har kommit en millimeter...

Årets felslag

Ibland blir det lite fel...

Systemets små buggar i kombination med en nykläckt chaufförs ovana fingerfärdighet kan ibland skapa vissa SMÅ fel...

När kvicksilvret sjunker allt mer och dagarna i nedräkningen mot värmen blir färre och färre kan humöret bland svikta ganska rejält.

Förlåt att jag skrattar

Men när en chaufför råkar skriva in TREHUNDRATUSEN kronor kontant på en körning som skulle ge 275 spänn har jag faktiskt ganska svårt att hålla på smilbanden...

Tack! Du gjorde min dag!

20 dagar kvar!

Jag är redan där

Jag har varit här i en vecka nu.
Ligger i en solstol under ett parasoll på stranden och slappar. På bordet bredvid mig står det en stor Pinâ Colada, ett stort glas iskall dagsfärsk apelsinjuice och en Ceasarsallad som med hästlängder slår allt som kan fås för pengar i Sverige.

I knät har jag min laptop med åkarwebben uppe, ty mitt enorma kontrollbehov kan inte tyglas.

Inte ens fast jag har semester

Det är nog så det är. Jag är redan där i tanken, och det får företaget lida för. Tur att det är januari, för då blir inte de ekonomiska förlusterna lika stora. Såklart förstås att det är bättre att köra in femtonhundra än tusen, men ändå...

Jag har börjat planera för resan, det är mycket som ska klaffa.

Och jag har mycket att göra före jag åker.
Schemat ska läggas, kurs i internetbankens handhavande ska hållas. Bokföringen ska lämnas in till revisorn. Kontrolluppgifterna för tvåtusenelva ska göras och lämnas in. De räkningar som ska betalas måste läggas in i förväg. Jag litar till hundra procent på att Tompa kan sköta firman, men det är en hel del som måste klaffa, och jag vill inte lämna över allt ansvar på honom, för jag vet hur jobbigt det är, och jag har ju redan planen klar för hur det ska göras.

Mitt priosystem för vilka räkningar som måste betalas när är synnerligen komplicerat, och det blir ju inte enklare av den tungrodda ekonomiska situation som företaget befinner sig i. Det är inte allvarligt, det mesta beror på alla de merkostnader som kommer med installationen av den nya bilen, och pengarna den kört in blir förskjutna en månad framåt.

Jag hade tänkt köra mycket taxi i januari, men det hinns inte med. Så enkelt är det. Och med tanke på min för närvarande obefintliga motivation kanske det är lika bra?

Det helt fruktansvärt usla skitvädret gör inte situationen bättre.
Men det blir nog bra i slutändan, det brukar det bli...

Och när jag kommer tillbaka med värmen i bagaget tror jag att det ska kännas mycket bättre!

Nedräkningen fortsätter. 20 dagar kvar!

Prio ett?

I natt har det snöat två decimeter och drivit några meter till.

Jag har som vanligt spenderat natten på kontoret, men jag var även en vända till Gammelstad för att hjälpa Markus med en bårkörning.

Har observerat några saker, dels med egna ögon samt med hjälp av andras utsago.

Jag noterar följande

Bodenvägen oplogad från Mjölkudden och utåt. Ca tre decimeter snö i vänster fil. E4 saltas när det är snöstorm. Enligt egen erfarenhet är halkbekämpning alá Fjollträsk inte att rekommendera under rådande snöstorm.

Bergvikskurvan är prio ett

Denna gata eller om man så vill kostig, med en trafikfrekvens på ca en bil per timme måste vara fruktansvärt viktig att hålla snöfri, då traktorn har passerat här två gånger under natten.

Cykelbanorna på Örnäset är tydligen också av största vikt, givetvis måste ju alla de tusentals hurtiga motionärerna som valt att cykla till jobbet få komma fram i tid!

Ni entreprenörer som läser detta:

Ta inte kritiken på fel sätt, för ni gör ett kanonjobb, och jag vet att ni bara följer de direktiv ni har fått. Jag är faktiskt ändå ganska nöjd med er insats under natten, och jag kan bara tänka mig hur kaosartat detta snöoväder hade tett sig om det inträffat 15 mil söder om Gävle...

Felet sitter nog mellan axlarna på de chefer som sitter på sina feta rövar nånstans i Stockholm.

Ni tycks helt sakna verklighetsförankring!

Ta och lyft på era ärschlen och ta närmaste plan hit upp, och studera hur det ser ut här, sedan kan ni omvandla era nyfunna erfarenheter till en fungerande strategi för hur man ska vintersäkra våra norrländska vägar!

Alternativt kan man ju se det på ett annat sätt. Det är viktigast att Sexans Taxi har god framkomlighet på sin gata. För tänk vilken katastrof det skulle vara om taxi stannar?

Men det är ju ingen risk, ty de flesta av våra kunder tycks tro att vi flyger fram...

27 dagar

Nedräkningen fortsätter.

Idag tänker jag på att Veronica älskar det väder som råder just nu utanför fönstret.
På ett sätt förstår jag henne. För det är faktiskt ganska vackert.

NÄR DET HAR SLUTAT

Fast just nu, medans det fortfarande vräker ner är det knappast speciellt trevligt...

Och det faktum att jag gjorde det fatala misstaget att åka till Biltema och köpa nya torkarblad till min Toyota gör inte situationen bättre, för trots att det stod i katalogen att det var samma längd till båda sidorna så var det förstås inte det...

Jag måste vara jävligt korkad som åker dit, för varenda gång man köpt nåt där blir man djupt besviken.

Men jag överlever

För nu är det bara 27 dagar kvar...

28 dagar

Jag glömde några nyårslöften.

Måste börja träna igen och äta bättre nu inför beachsäsongen.

Ett nyårslöfte har jag redan brutit

Det är väl kanske inte så svårt att räkna ut vilket...

Nu är det 28 dagar kvar tills planet lyfter mot första anhalten, Stockholm.

Blir skönt att mellanlanda där, för en trevlig helg i goda vänners lag.
Om inte annat kanske det är bra att värma upp inför den riktiga hettan :)

Det är kanske inte så svårt att räkna ut att jag redan nu längtar mig bort. Dock försöker jag att förtränga känslorna så gott det går.

Den hittils milda vinter vi har haft gör det något lättare, men kontrasterna är förstås ändå extrema.

Och eftersom Murphys lag tycks vara extra påtaglig för mig så lär det väl vara -34 när jag kommer hem igen.

OM jag kommer hem igen