Jag är redan där

Jag har varit här i en vecka nu.
Ligger i en solstol under ett parasoll på stranden och slappar. På bordet bredvid mig står det en stor Pinâ Colada, ett stort glas iskall dagsfärsk apelsinjuice och en Ceasarsallad som med hästlängder slår allt som kan fås för pengar i Sverige.

I knät har jag min laptop med åkarwebben uppe, ty mitt enorma kontrollbehov kan inte tyglas.

Inte ens fast jag har semester

Det är nog så det är. Jag är redan där i tanken, och det får företaget lida för. Tur att det är januari, för då blir inte de ekonomiska förlusterna lika stora. Såklart förstås att det är bättre att köra in femtonhundra än tusen, men ändå...

Jag har börjat planera för resan, det är mycket som ska klaffa.

Och jag har mycket att göra före jag åker.
Schemat ska läggas, kurs i internetbankens handhavande ska hållas. Bokföringen ska lämnas in till revisorn. Kontrolluppgifterna för tvåtusenelva ska göras och lämnas in. De räkningar som ska betalas måste läggas in i förväg. Jag litar till hundra procent på att Tompa kan sköta firman, men det är en hel del som måste klaffa, och jag vill inte lämna över allt ansvar på honom, för jag vet hur jobbigt det är, och jag har ju redan planen klar för hur det ska göras.

Mitt priosystem för vilka räkningar som måste betalas när är synnerligen komplicerat, och det blir ju inte enklare av den tungrodda ekonomiska situation som företaget befinner sig i. Det är inte allvarligt, det mesta beror på alla de merkostnader som kommer med installationen av den nya bilen, och pengarna den kört in blir förskjutna en månad framåt.

Jag hade tänkt köra mycket taxi i januari, men det hinns inte med. Så enkelt är det. Och med tanke på min för närvarande obefintliga motivation kanske det är lika bra?

Det helt fruktansvärt usla skitvädret gör inte situationen bättre.
Men det blir nog bra i slutändan, det brukar det bli...

Och när jag kommer tillbaka med värmen i bagaget tror jag att det ska kännas mycket bättre!

Nedräkningen fortsätter. 20 dagar kvar!