Gratis kaffe

Ny kaffemaskin är installerad på kontoret.

Efter år av gnäll på hur fruktansvärt dåligt kaffet smakade i den andra maskinen har vi alltså investerat i en ny. Med denna investering kommer givetvis också en kostnad.

Kaffet har varit gratis i flera år och då vi nu har börjat ta en femma betalt kommer det säkert också att börja gnällas på det. Men det är bara att ta livet som det är.

Ingenting är gratis

Speciellt inte en spontanresa till Holland har jag precis insett...

Åter i sverige

Det var ett äventyr på gott och ont. Det fick bära eller brista. Och visst känns det så här efteråt som att det kanske var onödigt.

Men det var kul, och eftersom jag och Tompa är delägare är det vi som ska ha kul när dom andra ska jobba. De drar in pengar och vi spenderar. Men säg inget åt dom...

Vi hade säkert kunnat utföra det här uppdraget via epost och telefon, men då hade vi varit många erfarenheter fattigare.

De erfarenheter vi fick under den här resan var kanske inte alltid de bästa, men man lär sig mest av misstagen. Som till exempel att man alltid ska kontrollera sin bagagetagg, det är ett misstag som jag inte gör om fler gånger. Samt att man inte ska lita på den i vår hyrda BMW:s inbyggda GPS som tycks ha för avsikt att leda in stackars svenskar på tvivelaktiga bakgator där det står en biltjuv i högsta hugg för att norpa nyckeln.
Nu har det ju i och för sig inte jag som ställde in GPS:en så felet kan ju även ha legat där...

Hotellfrukosten på Court Garden är inte den mest prisvärda i Holland. Det törs jag påstå även fast jag aldrig har prövat nån annan...

Beamern

Förutom att backen var lite speciell så måste jag säga att jag är mycket imponerad av BMW:s ettserie. Den känns mycket större än den faktiskt är. Och den har en inbyggd mekanism som undviker kärringstopp :)
Men den kostar ju därefter...

Erfarenheterna av SIXT som biluthyrare är utomordentliga. Snabb klockren service utan mankemang och onödig pappersexercis. Och tur var väl det, för hade jag inte varit hundraprocentig i mitt hittande hade vi nog missat planet hem...

Haag

Haag är Hollands administrativa huvudstad och den tredje största i folkmängd med ett invånarantal i paritet med Göteborg. Det finns mycket gamla och anrika byggnader i en stil som liknar den brittiska. Marijuana säljs öppet och vilka andra substanser som säljs bakom disken är oklart...

Jag skulle säkert kunna trivas där! Fast det är ju inte dit jag ska...

Fick vi ut någonting konstruktivt av resan då? Jo det tyckte jag även om vi inte egentligen fick svar på det vi undrade över, men lite nya infallsvinklar och nätverksbyggande är aldrig fel :)

Ankomsten till övernattningslägenheten i Hägersten var mycket efterlängtad...

Mina underkläder luktade inte godis direkt

Vi kom. Vi luktade. Vi åkte

Efter 11 timmar i bil och åtta timmar på flygplatser anlände vi till Amsterdam och då hade vi rest färdigt.

Men det hade inte vårat bagage

Ty den säkerligen nästan alltid helt felfria människa (LR INTE!) som checkade in vårat bagage i Stockholm tryckte på fel knapp, så att datorn trodde att vår slutdestination är Helsingfors. Detta innebar att våra väskor reste vidare genom den myriad av transportband och fiffiga lagersystem som gömmer sig under Schiphol Airport i Amsterdam. De är fortfarande kvar där och de åker med samma plan som oss imorgon.

Men tack vare denna lilla feltryckning så sitter dom fast i systemet och de går inte att komma åt. Just nu känns mitt inköp av kritstrecksrandig kostym inte som någon vidare klok investering.

Men nöden har såklart ingen lag, har vi nu kommit hit skall mötet genomföras och det gjorde det också!

Skäggiga, luggslitna och doftande det mesta utom rosor stegade vi in på Arubahuis i Haag. De tyckte nog att vi var lite knäppa när de hörde talas om våra äventyr, och det sista receptionisten sa när vi gick var LOCO...

Men de fick skratta och det bjuder vi på... Dessutom fick vi värdefull information som vi säkert kommer att utnyttja. Imorgon ska vi dit igen och prata med en annan, han kanske har nåt nytt att komma med, kanske inte, men han lär få skratta iallafall...

Efter mötet blev det donken, och en promenad genom stan för att hitta nåt hotell med rimliga priser. Vi hittade nåt slags Eko-hotell som verkar funka. Det finns en säng och en dusch, och det är allt jag kräver.

Hade även varit trevligt med en tandborste

Nu står bilen parkerad och finnen sover som ett barn. Nu ska även jag ställa in mina skor! Imorgon väntar en lika lång hemresa...

Godnatt!

Det var det här inlägget jag tankte skriva för fyra timmar sen men jag hann ca fyra ord innan jag somnade...

Nåväl, bättre sent än aldrig :)

Hon är låg

Snart har dom dragit sin sista suck.

Luftbäljarna i sextioåtta är inne på sitt sista månvarv, det törs jag nog lova. Förvisso har hon varit lite hängig ända sen i vintras, men nu är det nog värre än någonsin.



LJN493 eller älgen som jag kallar henne har dock varit mycket tapper. Trettiosjutusen mil utan bäljbyte är nog snudd på rekord. Vissa chaufförer som har kört henne ett halvår vill gärna ta på sig äran för att hon har hållit så länge, själv tror jag mer på att den chaufför som fick henne som ny och skötte henne med omsorg i nästan två år har mer än ett finger med i spelet.

Det säger jag bara för att hon ska stå redo med min födelsedagspresent i högsta hugg när jag anländer till Arlanda på tisdag klockan fem på morgonen.

Inga problem för dig TL! Du är ju ökänd för att vara morgonpigg...

I skuggan av en katastrof

Idag har jag införskaffat kritstrecksrandig kostym. Inte för att man kommer att se proper ut ändå, men då har man ju i alla fall försökt...

Bra tryck igår. Snäll som man är fick man rycka in och köra bår för bolagets skull. Det är sådana saker som vissa åkare inte ens skulle fundera på att göra. Jag skulle kunna göra det gratis.

Mattias hade flyt och det tackar vi för. Kostymen betalades sjufaldigt igår.

Nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om

Gårdagens tragiska händelser i vårt grannland vittnar om hur oskyddade vi är mot ondskan. Det går nog faktiskt inte att skydda sig.

Att tro att all ondska härrör från varmare trakter i öst verkar ju inte heller vara korrekt. Vi får helt enkelt inse hur små vi är som människor och hur mycket skada en enda sjuk individ kan orsaka.

Ni finns i mina tankar Norge.

Till och med du herr Skare!

Lovikka

Mumlet har återigen kört ett dagpass, och som vanligt är mumlet endast en spillra av sig själv.

Idag fick jag dock in en hyfsad dagskassa eftersom Helena fuskade och gav mig en körning utanför kommunen.

Ja. Enligt vissa i huvudet mindre bemedlade har jag fuskat så fort jag råkar passera kommungränsen

Rent ekonomiskt är ju dock en färdtjänst från Lovikka i det långa loppet en förlustaffär eftersom milpengen blir ytterst låg. Detta tycks inte vissa fatta.

Men det är klart. Det är väl inte så lätt att få nåt att fastna i en hjärna som inte existerar?

Ekonomiskt fördelaktigt eller inte så var det i alla fall trevligt att se nåt annat än Kvantums långsida för en gångs skull...

När det dessutom har skett ett mord i stan idag så var det ju ännu skönare att inte vara på plats.

Jag har alibi!

Man ser inte ögonbrynen för alla strån

Jag har tydligen ganska buskiga ögonbryn, och synliga näshår. Detta måste åtgärdas snarast.

För det finns väl ingen Arubian som får förtroende för en oansad blek norrlänning?

Inte ens om man har en Lancettikavaj

Det är nämligen mannen som gör hatten har L sagt! I det här fallet är det ju då en kavaj som avses, men det är väl samma princip.

Och det L säger det lyssnar man på... Annars får man stryk...

T säger att jag måste köpa en pincett så att han kan ansa mina bryn, tror det är nån slags maktbalans han försöker upprätta, men det kan jag köpa.

Om jag sköter företaget och allt det innebär, får han fixar ögonbryn, kostymer och all annan oväsentlig sidoverksamhet som egentligen saknar större betydelse.

På så sätt upprätthålls skenet av att han gör någon nytta...
Det finns en arbetsuppgift för alla inom Mytax!

M har ansat håret, T fixar brynen. Näshåren klarar jag själv. Kanske blir människa av mumlet en vacker dag?

Fast bara kanske