Nyårslöften

Stiltje på körningsfronten. Men d gör inget för då hinner man ju blogga :-)

Jag brukar ofta avlägga nyårslöften. Lika ofta brukar jag bryta dom.

Men trägen vinner...

Nästa år ska jag sluta hama. Och sluta röka. Bli färdig med mina tapeter.

Och jag ska komma till klarhet med vad jag vill uppnå med mitt Arubianska äventyr!!

Finns nog mer att lova men det kommer ju fler år...

Socialism

Eftersom jag alltid jobbar har jag sällan tid att bara lalla runt.

Men igår fick jag chansen att göra det där som så många andra människor runt omkring mig tycks göra dagarna i ända.

Lalla. Slappa. Fika. Snacka. Bränna cash.

Dagen började med ett brutalt uppvaknande av telefonen klockan elva. I ringde. Trött som en räka var jag då, men man får skylla sig själv. Jag hade nämligen inte lyckats pallra mig i säng före 07.30.

Spenderade fyra timmar på stan och jätteheden med U och I. Först lunch på Kebabhuset. Sedan fika på BO:s. Hittade bland annat en snygg orange dunjacka på Stadium Outlet för en löjeväckande låg summa.

Sedan var det dags att bränna ut i ödemarken för att hämta TL. Mer mat. Fick smaka sveriges godaste spagetti med hemsnickrad köttfärssås. Körde TL till Kallax International Airport.

Hem. Röja undan det värsta. Fylla bilen med sopsäckar. Sedan kom syster med bihang för att låna min dator. De hade tydligen fel på sitt internet. Snacka om panik man skulle ha om detta skulle hända mig...

Strax efter detta var det dags att hämta E från mellanboden. E hade köpt hela Kvantum, varpå det var lite svårt att pussla in alla grejer bland mina tre av tapetrester överfulla sopsäckar som låg i baksätet. Men det gick...

Hade efter detta åter tänkt besöka mitt kära kontor, men orken tröt!

Tre timmars sömn på två dygn tog ut sin rätt på den numera något äldre mummelkroppen

Idag är det dags att åter tömma bankkontot :(

Tips till blivande taxiåkare

Att vara egen företagare innebär många saker.

Man kan börja med att sluta planera in saker

Speciellt i taxibranchen är det så att vi får jobba mest när alla andra jobbar minst.

Det vill säga julafton, juldagen, nyårsnatten. Midsommar. Luleåkalaset!

Att kombinera livet som taxiåkare med familjeliv är minst sagt en svår uppgift, men omöjligt är det inte.

Man kan utesluta att förvänta sig ledighet. Lyckas man bli ledig får man se det som en bonus.

Jag tror att en bra ide är att själv flytta på de stora dagarna. Man kanske kan fira jul den 23:e december och nyårsafton den 1:a januari?

Luleåkalaset är svårare att flytta på. Men det vill man ju ändå inte gå. Bara en massa fyllon, elände, slaggis.

Och dessutom finns det aldrig några taxibilar att få tag på... Är dom lediga då eller?

Andningspaus

Sådärja! Juldagshysterin avklarad. Nu återstår bara en vansinnesnatt på året

Nyårsafton...

Men den brukar av tradition vara trevligare, de som går ut då är vanligvis något mer städade än juldagspacket.

Jo jag hade en hel del städade kunder igår

Och tvärtom

En del människor är så urbota korkade att man börjar förvånas hur de ens kan fungera. Vissa tycks ha negativ IQ. Fast jag har lärt mig efter några år. Jag kopplar bort dom och tänker på nåt trevligare medans jag kör. Det brukar funka.

Kanske är jag hård ibland. För att få åka med mig kräver jag att man ska vara vaken och alert, jag orkar inte vänta på en massa lall, och det finns nog många människor som vill åka för att jag ska kunna sålla ut det klientel jag önskar.

För det mesta

Ibland slinker en och annan hjärnskadad mongoloid in mellan maskorna. Då kastar jag ut dom och dumpar dom till Lejonkungen. Han tycks ta vilket avskräde som helst i sin bil. Tur att han gör nån nytta...

Nu tänker jag ta fyra dagars välförtjänt ledighet. Denna tid behöver jag för att ladda batterierna inför nästa helg...

Julfläsk

Den fruktansvärda julstressen har så smått börjat lägga sig.

Nu har faktiskt julstämningen börjat infinna sig... Även om det gråa slaskvädret gör sitt för att förstöra känslan. Den så kallade skrapbilen är inte här och för ovasen, antagligen för att allt det vita helvetet har regnat bort.

Fläsket har också börjat infinna sig igen. En snittsömn på 10 timmar per vecka kombinerat med alldeles för mycket julskinka och framför allt godis är ju ingen ultimat diet direkt.

Men efter nyår ska jag ta itu med det. Då har jag ju en månad på mig att komma iform lagom till strandsäsongen :)

Och det ser lovande ut, för då har alla bortskämda slavar kanske tid att börja jobba igen så att man får vara lite ledig... Har ju en hel del att stå i om jag ska hinna med allt. Ligger ju dessutom två veckor efter med bokföringen i dagsläget, fast en veckas bilfrihet borde göra susen. Jag kan vara jävligt effektiv när det kommer till kritan...

Erbjudandet kvarstår om nån vill hänga med till Aruba!

Princesstårta

Som vanligt så hade jag min plan klar.
Efter en vansinnesvecka skulle jag vara ledig i tre dagar. Fixa lite med lägenheten, städa, slipa och dona.

Men ni vet väl hur jag är. Moa ville att jag skulle sitta i växeln på måndag morgon och snäll som jag är så ställer jag ju upp... Sen hade jag som vanligt ingen lust att vara hemma så jag fastnade på kontoret.

Inte så underligt

För våran nattugglevikarie hade tagit med sig popcorn och en princesstårta! Och i väntan på att den skulle tina gick klockan så fort att jag tyckte att det inte var nån större vits att gå och sova några timmar eftersom jag ska tvätta klockan sex.

Nu tycker ju vissa att jag inte har nåt liv för att jag sitter här, men det är ju det här som är mitt liv!

Och var egentligen ligger felet i att hellre spendera sin tid med vackra flickor än att ligga ensam i sängen och såsa?

Dessutom har jag ju hunnit sitta och fundera lite över körrutterna inför julhelgens färdtjänstrally runt Norrbotten. Det kommer att bli kaos ändå, det är inget tvivel om det.

Men nu har jag i allafall dragit mitt strå till stacken

Fingarna i halsen

Nu sätter jag ner foten!

Tror det är typ femtonde helgen i rad jag kör. Börjar bli lite less på att slita hund för firman.

Bara för att man är VD ska man väl inte dra hela lasset?

Kanske är lite orättvis nu, för det är inte bara jag som har slitit hund. Det är ju så i den här branchen, helgerna är högtryck i taxi.

Fast i vårt bolag är det ju i princip högtryck hela tiden

Man ska väl inte klaga på det, men hade vi fått lite mer betalt för det viktiga arbete vi utför hade det ju inte gjort ont. Nu är man starkt beroende av att bilarna rullar hela tiden, och när de inte gör det svider det i skinnet.

Jag är dock inte orolig för min egen del. Har några projekt på gång, och själva trafikansvaret är ju inget som är speciellt tungt att bära.

Barchef på Aruba?

Trots att jag måste sätta fingrarna i halsen varje gång jag ska ut och köra ett 16-s på en lördag kan jag oftast stoltsera med bra kassor, men jag undrar i mitt stilla sinne hur bra jag hade kört in om jag varit motiverad??

Hård vecka

Jag sliter ut mig!

Nästa vecka är jag schemalagd att köra ca 70 timmar. Utöver detta ska jag sitta i växeln 8 timmar.

Sen ska jag klippa mig, agera jultomte på dagis, spela två schackpartier och rollspel på söndag kväll.

Dessutom ska jag lämna sextiosexan på service och hinna med ett snabbt julbord på fredag kväll

Och så har jag ju det vanliga pappersarbetet att göra, plus att jag hade tänkt hinna renovera lite i lägenheten...

Den förhatliga väggen kommer allt närmare :(

Mjällshampo

Jaha. Då var det dags igen.

Gud har tvättat sitt kilometerlånga hår

Den enorma mängd med mjäll som denna man (?) har i sin hårbotten överskrider vida mitt förstånd.

Och det är ett helvete att köra när det faller som mest. I morse var till och med halvlyset för starkt, man blev bländad av snöflingorna.

Det är inte alltid som xenonlampor är att föredra...

Och halkigt är det. Fast det är ju kul att leka om än jävligt korkat.

Visst blir det vackrare, ljusare och bilarna behöver inte tvättas sjutton gånger om dagen, men jag är ändå starkt kluven till detta vita helvete.

Om det hade kommit i lagom mängd så hade det varit ok, men så är det ju inte.

Nån sa att det skulle komma 25 centimeter i helgen. Skitkul.

Kan nån vänlig själ posta en flaska mjällschampo till han däruppe?

Karibien är större än en

Som ni säkert vet bokade jag en resa till Aruba den 30 januari.

Jag valde att inte boka med avbeställningsskydd, detta har många påpekat vara dumdristigt, men jag har mina skäl.

Dels för att dessa beställningsskydd sällan gäller när man faktiskt behöver dom.

Och dels för att jag tänker åka!

Turbulensen kring Yum Yum är inget jag bryr mig om, för det finns andra...

Och nu får man ju fara dit helt utan några som helst förbehåll, bara för två veckors klockren semester i paradiset.

Kan det bli bättre egentligen?

Får väl bara akta mig så att jag inte får en kniv i ryggen...

Dagens ros

Måste erkänna att jag är mäkta imponerad.

Ellens knä sa slutligen upp sig klockan 15.45 på  fredag kväll. Inte direkt den mest välvalda tidpunkten. I alla fall inte ur min synvinkel...

Men efter en stark insats av Emil och Magnus rullade hon igen efter endast en dryg timme!

Det är uppenbart att den gamla devisen håller än

Man får vad man betalar för!

Instruktioner till gemene man

Få se. Vars ska man börja?

På trettioväg kör man 30.
På femtioväg kör man 50.
På nittioväg kör man minst 120.

Rött ljus betyder stanna. Grönt betyder kör. Ska man svänga vänster ska man blinka med det VÄNSTRA blinkersljuset.

Jag har visst hopp om mänskligheten men efter en arbetsdag på vägarna inser man hur tragiskt dumma vi människor är...

Kelloggs måste ha sålt jävligt många paket Cornflakes med gratis körkort i

Tommy

Hade kvällens sista körning till Töre.

Mycket bra, för jag fick tillfället att besöka gamle T och kolla in hans franska bullhund.

Tommy bjöd inte på bullar, men väl på kaffe och mackor av högsta klass och en mycket trevlig pratstund!

Det är såna här saker som gör livet värt att leva och som får de två mörka och kalla månaderna som återstår till framtiden att bli kortare!!

När man har bokat Aruba blir det kolsvarta kompaktmörkret och den extrema blåsten mindre jobbig att hantera...

Ha det gott alla ni som inte följer med!

Ellens nya knä

Idag var dagen då jag äntligen skulle få klippa mej!

Jag är väldigt lurvig just nu så det behövs verkligen.

Fast nä

Som vanligt så satte mitt liv käppar i hjulet. Först skulle jag hämta Toyotan som jag bekvämt nog hade ställt i garaget för att den skulle vara varm. Jo den var varm, men jag blev kall.

Ty jag insåg när jag kom fram till garaget att jag inte hade någon nyckel till garageporten...

Och den visste jag inte var jag hade förlagt, så jag fick ta en bulle till växeln.

Men där var den inte heller

Visade sig att den hela tiden legat på hatthyllan... Suck.

När jag sedermera lyckats få tag i min bil var det för sent att åka till Martina, och jag hade ändå inte tid eftersom jag fick spendera halva förmiddagen med att jaga rätt på en bälg till 68.

Ellens nya knä

Det högra börjar bli oroväckande svagt, och det finns inga begagnade att få tag på så jag får köpa ett nytt. Tur i allafall att jag slipper anlita Åke för jobbet, där blir man ju ruinerad...

Suck vilken tung start på dagen... Dock ser det ljusare ut nu!!!

Jag har bokat Aruba!!!

den 30 januari lyfter jag mot varmare breddgrader och mörk choklad.

Till dig som lämnar bitska kommentarer om mitt företag och mina drömmar: Jag tänker inte publicera sånt förrän du törs tillkännage vem du är, och du är garanterat bara en avundsjuk fluktare som inte törs följa ditt hjärta!!!

Råtta!