För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



fredag 23 mars 2012

Ensamrätt på gnäll

Så fort man surar ihop bli man en surfitta.

Idag är jag less på allt. Vill sälja bilarna. Hänga mig i garaget, men det går säkert över

Kanske

Allt man säger misstolkas. Folk tar det personligt, men så är det ju inte. Hade ni haft min vardag hade ni fattat. Hundra arbetstimmar i veckan men betalt för hälften. Jag gnäller inte för det finns ingen poäng.

Livet blir inte bättre för det. Jag håller masken och knyter näven i fickan istället. Annars blir jag en surfitta.

Inget jag säger ska tas personligt. Jag klagar på ett havererat system i ett land där alla har vant sig vid att få allt serverat på guldfat med silversked.

Kanske dags att flytta till Afrika och få se hur jävligt livet kan vara??

Surfittor!!!!

2 kommentarer:

  1. Ja det är ju en del taxiförare genom tiderna som både hängt och gasat ihjäl sig, sälj mens tid är min vän:-)

    Stefan

    SvaraRadera
  2. Korta mål min vän. När du inte längre har ett tillfredsställande sätt att avsluta meningen "idag väljer jag att gå till samma jobb som igår därför att..." Då är det dags att sälja, söka jobb eller på nått sätt hitta en ny riktning. Men att hänga sig i nåt garage, är inte det bara ...fantasilöst!? Världen är full av tappad sugar, har du tappar din? Nå, så hitta en annan då. Bind en E12:a och vänta på nästa vakperiod... Sen är det väl även så att ibland är det faktiskt ok att blir sågade och känner sig utpekade, helt enkelt för att ibland är det motiverat. Det är enkelt att vara lojal när det är nerförsbacke och man bara kan åka med, det är motluten lojaliteten eller avsaknaden av den blir tydlig. Huvudet högt och kämpa Anders! ((Örjan

    SvaraRadera