Skyfall

Har varit på bio för första gången på mycket länge. Helt enkelt för at jag anser att det inte riktigt är värt att betala 120 spänn för att sitta och kolla film tillsammans med en massa hormonstinna fjortisar som sitter och fnissar och prasslar med godispåsar när man istället kan sitta i sin egen soffa och kolla gratis med nån mjuk tjej.

Fast idag var jag ju tvungen att gå. Den 23:e Bondfilmen har haft premiär och är det nån film man ska se på bio så är det väl Bond.

Nu tror ni kanske att jag ska höja den till skyarna men så är faktiskt inte fallet.

Jo som actionfilm är den bra.

Det hade nog varit en bättre film om man hade stoppat in en hormonstinn Vin Diesel eller varför inte den avdankade guvernören Arnold Schwartzenegger i huvudrollen?

För det här är en helt ok actionfilm. Men det är inte Bond.

En Bondfilm i min värld är en film med finess, glimten i ögat, gadgets och coola bilar. Inte som den här med explosionsfylld USA-action och gamla tegelhus från sekelskiftet som våldsamt exploderar när de blir träffade av en helikopter. De måste ha gömt en gammal gasdepå därinne...

Och när Bonds ärkefiende spränger hans klassiska Aston Martin DB5 i luften får det inte bara Bond att se rött. Det får även mig att undra varför det är nån ide att tillverka nya Bondfilmer när man tycks göra allt man kan för att förstöra allt som andas klassisk Bond.

Jo jag vet

I en ständigt föränderlig värld så är det inte lätt att hålla ställningarna. Och efter 23 filmer så är det klart att man inte kan göra exakt samma sak som på 60-talet.

Fast lite mer finess och känsla hade man kunnat eftersträva!

Betyget blir ändå helt godkända 7 av 10.

Detta för att årets Bondskurk måste vara en av de slemmigaste nånsin.