Himmelrike och helvete

Har som de flesta vet tagit ett beslut att behålla två bilar tills vidare. Dock tänker jag inte blåsa faran över...

Idag fick jag beskedet om att Mytax mest troligt kommer att tappa sitt sponsoravtal, detta är ju ett stort avbräck om det blir verklighet, men såklart är det inte annat än förståeligt, ty i Sverige är det ett helvete att vara småföretagare, och man får lära sig att vända både en och sju gånger på varje krona.

Tvisten med arbetsförmedlingen drar också den ut på tiden, just nu verkar det inte vara nån som vet varken bu eller bä.

Att påstå att de inte har någon koll på det där stället är ju en underdrift med råge.

Idag har jag iallafall fått ut de sista lönerna, problemet är bara att kontot är tomt, och det är minst 80.00 kvar av månadens räkningar som väntar på att betalas... :/

Vi får väl helt enkelt hålla alla tummar och tår för att detta ska kunna lösa sig, ser i alla fall något bättre ut för Mars månad även om totalen är klart lägre än för samma tid ifjol, och moderbolagets likvida problem gör ju inte saken bättre.

MEN

Jag klagar inte! För ikväll kom älskade LHF ett stort steg närmare den efterlängtade drömfinalen mot Sixfingers.

BSTL!!

VAB

Snart ska Mytax införa nya krav på sina anställda.

Lev i celibat.  Ha inga barn under 20. Ha inte någon hobby som du kan skada dej på.

Umgås inte med någon annan för doå kan du bli smittad.

Ha inget liv så att du alltid kan ställa upp på jobb med 5 minuters varsel...

Såklart kan man ju inte ställa såna krav men ibland är det ju önskvärt.
Barn blir sjuka och sånt kan de ju inte rå för men likafullt ställer det ju till stora problem för arbetsgivaren.

Men men snart slipper jag dessa problem. Den ende anställde som blir kvar i firman har bara ett problem. 
Att väckarklockan tyx ställa fram sig själv en timme de flesta dagarna...

Fast det är väl smällar man kan ta och leva med.

Att gå ner på en bil känns som det klokaste beslut jag tagit på länge. Skulle kanske ha gjort det tidigare men man drar sig ju. Inte så kul att tvingas säga upp personal. Men just nu finns det ingen annan utväg :(

Lowlife

Här kommer ett argt ett JB...

Alltså. Man kämpar och sliter.  Litar på människor. Ja jag ställer krav men det måste man väl ändå få göra?

Av någon underlig anledning tycks taxibranschen vara drabbad av en förbannelse som man inte kan bryta.

Ty vi lyckas locka till oss alla möjliga trailertrash och lowlife-människor som existerar.  Dessa enfaldiga drägg som inte kan få eller behålla nåt annat jobb.

Men tydligen tycker dom det är ok att köra taxi och att lura oss åkare. Dra oss vid näsan. Spela snäll och glad för att i nästa stund hugga oss i ryggen med en machete.  Egentligen tycker jag synd om den det handlar om för hen kommer aldrig att bli nåt annat än en andra sorteringens drägg som går från jobb till jobb. Sen kan man ju undra hur jag tänkte när jag lät hen jobba så länge trots att hen misskötte sitt arbete i flera år.

Antagligen en kombination av naivitet och kraftig personalbrist. Varför är det då så svårt att hitta bra och kompetent personal?

Ja det kan man ju fråga sig men det handlar väl helt enkelt om att statusen för yrket är låg. Lönen är usel. Arbetstiderna är usla. Allt suger egentligen men å andra sidan kan tydligen vem som helst få taxikort. Även om kraven blivit högre de senaste åren finns det fortfarande mycket jobb kvar. Jag tycker ju nämligen inte att det är mitt jobb att se till så att de kan vakna på morgonen och hålla sig nyktra kvällen innan t.ex...

Vuxna människor ska väl ändå kunna tänka själv?

Fast i det här fallet är det ju uppenbart att det inte stämmer...

Nåväl. Ut med en. In med nästa. Det måste finnas bra människor där ute.

Har iaf två nya som verkar vara bra. Men om det är nåt jag har lärt mig med åren så är det att vara mer vaksam på tecknen. Och att snälla chefer blir överkörda av folk som bara är ute efter att sko sig själva....

Finns ingen anledning att vara arg eller att ställa till med bråk.  Den här människan ställer till det för sig själv utan att man behöver hjälpa till. ..

Suck. Jag lider med dig din arma krake.

Hemmahen

En lycklig hemmahen är en hårt arbetande hemmahen!

Alltså egentligen är jag ju en arbetande man. Ikväll har jag dock varit hemmaman, Men med rädsla för repressalier från feministiska kretsar som kan komma att anklaga mig för att vara en chauvinistisk mansgris om jag kallar mig så så säger jag hemmahen...

Den här dagen har varit en minst sagt produktiv dag.

Det började före fan med jobb i åtta timmar. Hann med att hämta post och givetvis fick man återigen anledning att onda sig över den fantastiskt underbara samhällsinstansen som vi idag kan kalla för slarveverket.

Inte nog med att man får betala nittiofemtusen i restskatt, sen har dom jävlarna mage att meddela att det har skett ett räknefel i momsen så att man kanske riskerar att ha fått för lite restskatt...

FITTNYLLE!!

Sedan hämtade jag min sambo och vi tog en snabbtur till jätteheden för att inhandla lite smågrejer. Bland annat hann vi på Rusta för att köpa gardinstångsringar av storleken 32 millimeter i diameter. Dock har dessa antingen producerats av glapphänta käppkineser eftersom vissa av ringarna var mindre än de andra varvid de inte passade på stången, alternativt har de förpackats av enögda taiwaneser som inte ser skillnad på 30 och 32 millimeters diameter.

Jag hyser verkligen en enorm respekt för den fantastiskt jämna produktkvalité som ovanstående butikskedja vidhåller.

Sedan åkte vi och städade 66:an som verkligen behövde en rejäl genomkörare med högtryckstvätten.

Efter detta blev det matlådemiddag på hemmaplan innan det var dags att lämna min älskade på hennes arbete för ett 14-timmarspass.

Nästa projekt var ett besök hos herr BomBom i Gammelstad för lite rådgivning i hur man gör bokföring på ett sådant sätt så att man slarvar bort ett par hundra tusen...

Hjälpte honom även att tömma släpvagnen på gammalt skrot som legat på den sedan i somras.

Dags att återvända hem för lite arbete på hemmaplan då. Skruvade upp det fina och superpraktiska diskställ som min sambo tagit med sig hemifrån, sedan städade jag bort 95 gamla knivar som jag hade glömt att jag hade från mina lådor.

Hittade även en slickepott och två stora vispar. Vilken tur då att vi köpte en stor visp på Lagerhaus igår eftersom jag inte trodde att jag hade någon sådan... ;/

Sista projektet var att montera upp gardinerna i vardagsrummet, vilket inte gick så smärtfritt som det hade kunnat gå, tack vare ovanstående asiatiska klappskallar. Men till slut så sitter dom i alla fall där de ska.

En något slutkörd men glad mumlare tackar för sig för i kväll.

Imorgon är det åter dags att stiga upp före fan, men morgondagen ser jag verkligen fram emot för då ska jag hämta den hett efterlängtade kärleksgåvan till min älskade sambo.

Sedan blir det romantisk middag på tu man hand. Puss och god natt!

Alla hjärtans dag

Nu blir du väl förbannad J.

Detta jävla kärleksdravel som du säkert anser sedan länge har gått till överdrift.

Må så vara men den här bloggen handlar om mitt liv och om vad jag gör.

Förr var den ofta arg och förbannad för att jag var arg och förbannad.

Nu är den sötsliskig och äcklig för nu är jag förälskad...

Jag försöker vara arg men det är svårt att skriva om sånt när man inte känner sig arg.

Nu gäller ju det ovanstående endast privatlivet då...

När det gäller företaget kan jag fortfarande vara jävligt arg!!

Efter flertalet möten med min revisor och advokat och efter vissa stickprover kan jag snart konstatera var felkällan beror på. Eller felkällorna kanske jag ska säga. För det är mer än en. Jag står själv för vissa fel tack vare vissa bokföringsmissar. Men jag är inte ensammen...

En lärdom har jag fått av detta.
Lita aldrig på någon!!

Göra stan

Har börjat införa böter nu för dom som inte kan lämna kvitton i tid.

Fattar inte hur det kan vara så svårt att masa ärsulet till facket för att lämna dom. Hoppas att detta får dom att inse hur viktigt det är att man får in redovisningarna i tid...

Diverse huvudbry i firman annars, men tiden får utvisa vad som händer. Är själv inte riktigt klar med hur det ska bli.

Idag var jag tvungen att hoppa in på min lediga helg p.g.a. diverse tråkiga omständigheter, vilket gör att jag saknar chaufför under kvällen. Fast nu lägger jag dock jobbet åt sidan och ägnar mig åt roligare saker.

Igår frös man röven av sig i Jokkmokk, att vandra omkring utomhus i -30 grader är väl inte direkt min favoritsysselsättning, men tack vara trevligt sällskap blev ändå dagen klart lyckad, idag blir det utemiddag i ett något varmare klimat, bara drygt -20 idag. Det är ju nästan som i tropikerna!

Men först ska jag försöka träna lite schack, för imorgon ska vi till Gällivare och spela lagmatch, känner mig inte riktigt lika ringrostig som sist, har ju faktiskt kört en del på ChessCube den sista tiden, så om inte motståndet blir alltför tufft borde det finnas vissa chanser...

Tack och hej. Lever pastej?

Spolierad och priviligierad

Det privata livet med sina göromål fortsätter rulla på i rent fasansfullt hög takt. Inte så konstigt att man inte hinner blogga, men jag måste ändå försöka göra det emellanåt. Dels för att jag gillar det förstås, men mest handlar det nog om att tillfredsställa mina läsares hunger efter nåt nytt att skvallra om.

Känner mig som sagt ganska privilegierad. Jag menar att jag inte är speciellt van vid att maten står på bordet när man kommer hem, och att det som behöver göras hemma för det mesta redan är gjort.

Jag hjälper dock till väldigt mycket och lyder i princip minsta vink. Nu tycker och tror en del att det innebär att jag är en toffel. Kuvad och förtryckt. Lilla Fridolf. Men så är det ju inte för jag hjälper faktiskt till för att jag vill göra det.

Det är väl inte så konstigt att man gör något för att den man älskar ska bli glad?

Och när det dessutom gör mig glad så blir det ju dubbel effekt.

Men som sagt. Det här livet gör att jag måste prioritera bort vissa saker, och där kommer bloggandet i kläm. Jag kommer ju inte att sluta helt, men det blir nog mycket längre mellan inläggen. Detta kan ju förstås vara bra också för då bör väl varje inlägg innehålla desto mer information samt vara av högre kvalitet.

Sedan sist jag bloggade för drygt en månad sedan har det annars inte hänt nåt speciellt som är värt att blogga om. Bara det gamla vanliga. Ny säng. Nytt sängbord. Nya gardiner. Omstrukturerat kontor. Det senaste har gett mig mer inspiration till att ta tag i företaget. Nu ska det bli ordning och reda på torpet!

Finns mycket att reda ut där, som till exempel var alla pengar som inte finns har tagit vägen. Förhoppningsvis hittar jag dom i nån ficka men det är väl inte så troligt...

En början är förändrade redovisningsregler och hårdare krav. Trots allt är det inte de anställdas egna pengar dom leker med, så dom kan ju inte göra vad som helst med dom.

Nä nu är det dags för nästa projekt. Lämna hundra kilo gamla kläder till Myrorna. Jag var som tvungen att rensa ur en del för att min bättre hälft ska få plats med sina grejer :)