Jag hade en gång en dator. Den är numera sedan länge död. Den datorn kunde läsa filer med filändelsen .xlsx.
Jag ska bifoga lite bakgrundsinformation för den som inte är fullt lika inbiten som jag...
Microsoft Incorporated heter ett företag som verkar inom databranchen. Detta företag ägs av världens rikaste man som heter Bill Gates.
Orsaken till att Bill Gates blev rik var att han stal en ovidkommande snutt programkod av en kompis som sedermera utvecklades till ett operativsystem som hette MS-DOS.
MS-DOS var ett mycket bra textbaserat operativsystem utan tillstymmelse till sådana onödiga saker som bilder, grafik och hjälpfiler som ingen ändå förstår. Dock kom med tiden MS-DOS att utvecklas till att bli MS Windows, ett grafiskt gränssnitt som utvecklades för att även apor skulle kunna använda en dator. Det var då förfallet började. Och sedan dess har det fortsatt. Men Microsoft hade det enda grafiska gränssnittet på marknaden som apor kunde använda, därför blev Bill mycket rik.
Vad Microsoft och Bill sedan gjorde för att kunna bibehålla sin maktposition var att se till så att man hela tiden var tvungen att köpa (eller piratkopiera) den senaste versionen av sina program för att allt skulle kunna funka.
2007 lanserades en ny version av Microsofts populära kalkylprogram Excel. Detta program kunde läsa alla gamla filversioner av Excel, dock kunde inte det gamla excelprogrammet läsa de nya filerna med filändelsen .xlsx
Detta gjorde man givetvis för att alla apor skulle tvingas köpa (eller piratkopiera) det nya programmet vilket de allra flesta också gjorde.
Men eftersom man har med apor att göra så fattade inte alla galoppen, utan körde vidare med sitt gamla excelprogram som om inget hade hänt. Och så gör de även idag.
Jag hade en betaversion av Excel 2007 i min dator redan 2005. Och nu 2010 har jag en betaversion av Excel 2012.
För alla er som inte ännu har vaknat. Det är dags att vakna nu. Fall in i ledet! Välkommen till Microsofts utsugarvärld...
/Mumlet
tisdag 24 augusti 2010
söndag 22 augusti 2010
Funderingar på livet
Det var nån som sa nåt underfundigt till mig idag.
Sen dess har jag funderat lite. Jag har alltid velat köra taxi sen jag var en liten parvel, men nu har jag hållit på med det här i sex år. Det är fortfarande roligt, i alla fall för det mesta, men det börjar kanske vara dags att ta sig vidare i livet och kolla upp om det finns nåt annat man kan fördriva sin tid med. Såklart har jag inte tänkt att överge taxilivet helt, det kommer jag förmodligen aldrig att göra.
De alldeles underbara (och mindre underbara människor) man har lärt känna under dessa år kommer jag aldrig att glömma. Hoppas inte att ni någonsin heller glömmer mig. Så lätt tänker jag inte släppa taget om er...
Inte heller tänker jag sälja mina bilar, men jag kanske inte kommer att köra så mycket nästa år, om jag hittar nåt annat meningsfullt här i livet. Blir säkerligen ett och annat pass när andan faller på eller kris uppstår, vilket tenderar att bli ganska ofta nuförtiden...
Och bokföringen slipper jag väl knappast...
Jag är inte den som har många bollar i luften. Istället tar jag alla mina projekt på fullaste allvar och ger 100% till allt jag tar mig för och om jag inte har tillräcklig motivation så funkar inte ett sådant förhållningssätt.
Kanske går den här känslan av egalitet över i morgon. Då kanske jag tänker om. Men detta är ändå något som har växt fram under lång tid. Har kanske tryckt ner dessa känslor, men förr eller senare kommer de fram. Oavsett om man vill det eller inte.
Den som lever får se.
/Anders
Sen dess har jag funderat lite. Jag har alltid velat köra taxi sen jag var en liten parvel, men nu har jag hållit på med det här i sex år. Det är fortfarande roligt, i alla fall för det mesta, men det börjar kanske vara dags att ta sig vidare i livet och kolla upp om det finns nåt annat man kan fördriva sin tid med. Såklart har jag inte tänkt att överge taxilivet helt, det kommer jag förmodligen aldrig att göra.
De alldeles underbara (och mindre underbara människor) man har lärt känna under dessa år kommer jag aldrig att glömma. Hoppas inte att ni någonsin heller glömmer mig. Så lätt tänker jag inte släppa taget om er...
Inte heller tänker jag sälja mina bilar, men jag kanske inte kommer att köra så mycket nästa år, om jag hittar nåt annat meningsfullt här i livet. Blir säkerligen ett och annat pass när andan faller på eller kris uppstår, vilket tenderar att bli ganska ofta nuförtiden...
Och bokföringen slipper jag väl knappast...
Jag är inte den som har många bollar i luften. Istället tar jag alla mina projekt på fullaste allvar och ger 100% till allt jag tar mig för och om jag inte har tillräcklig motivation så funkar inte ett sådant förhållningssätt.
Kanske går den här känslan av egalitet över i morgon. Då kanske jag tänker om. Men detta är ändå något som har växt fram under lång tid. Har kanske tryckt ner dessa känslor, men förr eller senare kommer de fram. Oavsett om man vill det eller inte.
Den som lever får se.
/Anders
fredag 20 augusti 2010
Rosa elefanter
Oj där kommer en till! Nu har jag sett fyra stycken i natt...
Mumlet har alltså sovit ca 3 timmar sen i tisdags. Börjar bli ganska trött nu. Och den som känner mig vet att jag nästan alltid är trött. Men nu är jag trött på riktigt :)
Men det är självförvållat. Eller det är klart, jag hade ju inte för avsikt att sitta i växeln i natt, men det är ju smällar man får ta. Även allas våran älskade nattuggla är sjuk ibland.
Sova kan man göra i graven, och som det känns nu är det ju ganska nära dit :)
Inte hjälper det att alla bilar åkte hem klockan elva heller när telefonen går varm och en av mina nattbilar är på väg till Norrbottens pärla (Älvsbyn). Det är faktiskt inte jag som har myntat den slogan, men jag är böjd att hålla med...
Den fantastiskt vackra en gång svarta numera bruna skrothögen till folkracebil från 1963 som bepryder Älvsbyns infart från öster vittnar ju verkligen om detta faktum.
Fast Tony är säkert nöjd. Han har ingen radio så man kan inte så säkert veta men jag tror inte att han klagar iallafall :)
Nu måste jag räkna elefanterna! Där kom det en blå en!
/Mumlet
Mumlet har alltså sovit ca 3 timmar sen i tisdags. Börjar bli ganska trött nu. Och den som känner mig vet att jag nästan alltid är trött. Men nu är jag trött på riktigt :)
Men det är självförvållat. Eller det är klart, jag hade ju inte för avsikt att sitta i växeln i natt, men det är ju smällar man får ta. Även allas våran älskade nattuggla är sjuk ibland.
Sova kan man göra i graven, och som det känns nu är det ju ganska nära dit :)
Inte hjälper det att alla bilar åkte hem klockan elva heller när telefonen går varm och en av mina nattbilar är på väg till Norrbottens pärla (Älvsbyn). Det är faktiskt inte jag som har myntat den slogan, men jag är böjd att hålla med...
Den fantastiskt vackra en gång svarta numera bruna skrothögen till folkracebil från 1963 som bepryder Älvsbyns infart från öster vittnar ju verkligen om detta faktum.
Fast Tony är säkert nöjd. Han har ingen radio så man kan inte så säkert veta men jag tror inte att han klagar iallafall :)
Nu måste jag räkna elefanterna! Där kom det en blå en!
/Mumlet
onsdag 18 augusti 2010
The Final Frontier
Iron Maiden vet alla vilka dom är.
Nu har gubbarna verkat ut ännu en ny skiva. Det femtonde studioalbumet om jag har räknat rätt, och vid det här laget kan man ju tro att det borde ha börjat bli slentrian över det hela. Men tro det eller ej, jag blev faktiskt positivt överraskad.
Denna skiva är i mina ögon den bästa de släppt sedan "Brave New World" kom år 2000. Det vill inte säga lite för även "Dance of Death" och "A matter of Life and Death" är skivor som tål att lyssnas på.
Den första halvan är den sämre halvan. Första låten som är nåt slags hopkok ala Metallica med två låtar i en är väl sisådär... Börjar bra, men slutet av låten är minst sagt segt...
Andra låten El Dorado hyfsad på gränsen till bra. Två intetsägande låtar sen kommer The Alchemist som är rätt bra.
Det jag betecknar som andra delen av skivan inleds med Isle of Avalon, en lugnare bit som är den bästa hittills, och härifrån och till slutet verkar de ha tappat tempot och samlat ihop balladerna.
Misstolka mig inte för i mina ögon har Iron Maiden alltid varit som bäst när de lugnar ner sig, och bland de fem sista låtarna kan man nog finna några framtida balladklassiker och då tänker jag närmast på den sista 11 minuter långa When the Wild Wind Blows som helt klart för tankarna tillbaka till ett Iron Maidens som de lät under sitt fantastiska 80-tal!
/Mumlet
Nu har gubbarna verkat ut ännu en ny skiva. Det femtonde studioalbumet om jag har räknat rätt, och vid det här laget kan man ju tro att det borde ha börjat bli slentrian över det hela. Men tro det eller ej, jag blev faktiskt positivt överraskad.
Denna skiva är i mina ögon den bästa de släppt sedan "Brave New World" kom år 2000. Det vill inte säga lite för även "Dance of Death" och "A matter of Life and Death" är skivor som tål att lyssnas på.
Den första halvan är den sämre halvan. Första låten som är nåt slags hopkok ala Metallica med två låtar i en är väl sisådär... Börjar bra, men slutet av låten är minst sagt segt...
Andra låten El Dorado hyfsad på gränsen till bra. Två intetsägande låtar sen kommer The Alchemist som är rätt bra.
Det jag betecknar som andra delen av skivan inleds med Isle of Avalon, en lugnare bit som är den bästa hittills, och härifrån och till slutet verkar de ha tappat tempot och samlat ihop balladerna.
Misstolka mig inte för i mina ögon har Iron Maiden alltid varit som bäst när de lugnar ner sig, och bland de fem sista låtarna kan man nog finna några framtida balladklassiker och då tänker jag närmast på den sista 11 minuter långa When the Wild Wind Blows som helt klart för tankarna tillbaka till ett Iron Maidens som de lät under sitt fantastiska 80-tal!
/Mumlet
måndag 16 augusti 2010
In och ut
Typiskt er. Nu är det säkert massor av folk som har klickat på den här länken bara för att de trodde att titeln på detta inlägg var nån snuskig anspelning. Men tji fick ni!
För det här handlar om nåt HELT annat.
Det är nämligen så att det här råkar vara min andra vecka som ansvarig för uteschacket på Storgatan. Det finns en schackbräda där som brukar vara väldigt populär, men på nätterna måste man låsa in schackpjäserna då de annars kan utgöra mål för både hemprydnad och skyltfönsterkross.
Jag har ju en del att bevisa angående min kompetens inom detta område. Den här gången måste jag ju verkligen sköta mig... Förra gången försvann det ett torn och en bonde...
Ja det är faktiskt så... Jag kan glömma saker, det stämmer inte det som min kära TL brukar påstå att jag aldrig har glömt nåt. Eller var det tvärtom? :)
Så nu hoppas jag alltså att det ska regna konstant hela veckan eftersom jag då slipper plocka ut några pjäser...
Tror tyvärr inte att ni andra håller tummarna för att min väderprognos ska slå in... :)
/A
För det här handlar om nåt HELT annat.
Det är nämligen så att det här råkar vara min andra vecka som ansvarig för uteschacket på Storgatan. Det finns en schackbräda där som brukar vara väldigt populär, men på nätterna måste man låsa in schackpjäserna då de annars kan utgöra mål för både hemprydnad och skyltfönsterkross.
Jag har ju en del att bevisa angående min kompetens inom detta område. Den här gången måste jag ju verkligen sköta mig... Förra gången försvann det ett torn och en bonde...
Ja det är faktiskt så... Jag kan glömma saker, det stämmer inte det som min kära TL brukar påstå att jag aldrig har glömt nåt. Eller var det tvärtom? :)
Så nu hoppas jag alltså att det ska regna konstant hela veckan eftersom jag då slipper plocka ut några pjäser...
Tror tyvärr inte att ni andra håller tummarna för att min väderprognos ska slå in... :)
/A
Kronanbacken
När jag cyklar från Bergviken och hem finns det tre vägar att välja. Mesvägen, mellanvägen och monstervägen.
Mesvägen är helt utan backar... Lång och trist men avslappnad. Den tar jag oftast...
Mellanvägen är egentligen den bästa. En bra kompromiss mellan lite kuperad terräng och kort vägsträcka.
Idag tog jag monstervägen. För att idag var jag ute på en straffrunda, tyckte att det krävdes, jag åt ju trots allt minst tio godisar igår...
Monstervägen är Kronanbacken, eller LV7-backen som vissa äldre, mig inräknat, kallar den.
Lite bakgrundshistoria för den yngre generationen:
LV7 var alltså det gamla försvarsregementet som låg där Kronan ligger idag och som flyttades till Boden på 90-talet. Det är inte allt som har flyttat från Boden och hit...
Kronanbacken är tuff. Jävligt tung och den tar fan i mig aldrig slut heller!
Hjärtat slår trippla kullerbyttor och benen känns som att de kommer att göra vilt myteri vilken sekund som helst. Ändå är det skönt på nåt sätt, framför allt givetvis när man sent omsider lyckats ta sig upp, men även på nåt sätt under tiden. För trots att det svider så vet man ju att det gör nytta.
Och de där tio godisarna har jag kanske kompenserat för nu. Men det kommer nog fler godisar. Och fler rundor i backen. Var så säker på det.
/A
Mesvägen är helt utan backar... Lång och trist men avslappnad. Den tar jag oftast...
Mellanvägen är egentligen den bästa. En bra kompromiss mellan lite kuperad terräng och kort vägsträcka.
Idag tog jag monstervägen. För att idag var jag ute på en straffrunda, tyckte att det krävdes, jag åt ju trots allt minst tio godisar igår...
Monstervägen är Kronanbacken, eller LV7-backen som vissa äldre, mig inräknat, kallar den.
Lite bakgrundshistoria för den yngre generationen:
LV7 var alltså det gamla försvarsregementet som låg där Kronan ligger idag och som flyttades till Boden på 90-talet. Det är inte allt som har flyttat från Boden och hit...
Kronanbacken är tuff. Jävligt tung och den tar fan i mig aldrig slut heller!
Hjärtat slår trippla kullerbyttor och benen känns som att de kommer att göra vilt myteri vilken sekund som helst. Ändå är det skönt på nåt sätt, framför allt givetvis när man sent omsider lyckats ta sig upp, men även på nåt sätt under tiden. För trots att det svider så vet man ju att det gör nytta.
Och de där tio godisarna har jag kanske kompenserat för nu. Men det kommer nog fler godisar. Och fler rundor i backen. Var så säker på det.
/A
lördag 14 augusti 2010
Växelmisär
Jaha. Då Sitter man här igen. Fick rycka in igår i växeln eftersom det saknas personal som kan jobba. Och idag.
Fast det är ju ganska kul, och eftersom Stina ställde upp och körde bilen gick det ju bra...
Men det är ändå med en viss oro man sitter här, för det är egentligen inte meningen att vi åkare ska ställa upp. Det blir nämligen dyrare för företaget. Och företaget är jag. inte bara men nästan bara.
Så nu kan ni ju tänka på det alla ni fingerfärdiga som sitter där hemma och såsar. Vi behöver personal. Helst personal som kan jobba dygnet runt till slavlön och som inte gnäller på uråldriga datorer och headset som fungerade som bäst för 14 år sen.
Det vill säga som dom eminenta medarbetare vi redan har. För när stämningen är rå men familjär är allt annat sekundärt!
/Mumlet
Fast det är ju ganska kul, och eftersom Stina ställde upp och körde bilen gick det ju bra...
Men det är ändå med en viss oro man sitter här, för det är egentligen inte meningen att vi åkare ska ställa upp. Det blir nämligen dyrare för företaget. Och företaget är jag. inte bara men nästan bara.
Så nu kan ni ju tänka på det alla ni fingerfärdiga som sitter där hemma och såsar. Vi behöver personal. Helst personal som kan jobba dygnet runt till slavlön och som inte gnäller på uråldriga datorer och headset som fungerade som bäst för 14 år sen.
Det vill säga som dom eminenta medarbetare vi redan har. För när stämningen är rå men familjär är allt annat sekundärt!
/Mumlet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)