Det var nån som sa nåt underfundigt till mig idag.
Sen dess har jag funderat lite. Jag har alltid velat köra taxi sen jag var en liten parvel, men nu har jag hållit på med det här i sex år. Det är fortfarande roligt, i alla fall för det mesta, men det börjar kanske vara dags att ta sig vidare i livet och kolla upp om det finns nåt annat man kan fördriva sin tid med. Såklart har jag inte tänkt att överge taxilivet helt, det kommer jag förmodligen aldrig att göra.
De alldeles underbara (och mindre underbara människor) man har lärt känna under dessa år kommer jag aldrig att glömma. Hoppas inte att ni någonsin heller glömmer mig. Så lätt tänker jag inte släppa taget om er...
Inte heller tänker jag sälja mina bilar, men jag kanske inte kommer att köra så mycket nästa år, om jag hittar nåt annat meningsfullt här i livet. Blir säkerligen ett och annat pass när andan faller på eller kris uppstår, vilket tenderar att bli ganska ofta nuförtiden...
Och bokföringen slipper jag väl knappast...
Jag är inte den som har många bollar i luften. Istället tar jag alla mina projekt på fullaste allvar och ger 100% till allt jag tar mig för och om jag inte har tillräcklig motivation så funkar inte ett sådant förhållningssätt.
Kanske går den här känslan av egalitet över i morgon. Då kanske jag tänker om. Men detta är ändå något som har växt fram under lång tid. Har kanske tryckt ner dessa känslor, men förr eller senare kommer de fram. Oavsett om man vill det eller inte.
Den som lever får se.
/Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar