Iron Maiden vet alla vilka dom är.
Nu har gubbarna verkat ut ännu en ny skiva. Det femtonde studioalbumet om jag har räknat rätt, och vid det här laget kan man ju tro att det borde ha börjat bli slentrian över det hela. Men tro det eller ej, jag blev faktiskt positivt överraskad.
Denna skiva är i mina ögon den bästa de släppt sedan "Brave New World" kom år 2000. Det vill inte säga lite för även "Dance of Death" och "A matter of Life and Death" är skivor som tål att lyssnas på.
Den första halvan är den sämre halvan. Första låten som är nåt slags hopkok ala Metallica med två låtar i en är väl sisådär... Börjar bra, men slutet av låten är minst sagt segt...
Andra låten El Dorado hyfsad på gränsen till bra. Två intetsägande låtar sen kommer The Alchemist som är rätt bra.
Det jag betecknar som andra delen av skivan inleds med Isle of Avalon, en lugnare bit som är den bästa hittills, och härifrån och till slutet verkar de ha tappat tempot och samlat ihop balladerna.
Misstolka mig inte för i mina ögon har Iron Maiden alltid varit som bäst när de lugnar ner sig, och bland de fem sista låtarna kan man nog finna några framtida balladklassiker och då tänker jag närmast på den sista 11 minuter långa When the Wild Wind Blows som helt klart för tankarna tillbaka till ett Iron Maidens som de lät under sitt fantastiska 80-tal!
/Mumlet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar