Nu dog han på riktigt.
I morse i yrvaket tillstånd efter ett gäng sms och telefonsamtal (från flera aktörer) så skulle jag rosta mina bröd som vanligt.
Det sa FRÄS!! sen sa det PANG!! sen sa det inget mer. det var mörkt.
Och enligt den så allmänt kända Murphys lag så hade jag givetvis hundra proppar av alla möjliga sorters storlekar. Förutom den sorten jag behövde.
Och eftersom även datorn till stort förtret hade dött så var man ju så illa tvungen att dra iväg till affären. Men den hade givetvis stängt eftersom klockan var före fan.
Sent omsider så funkar nu både dator samt den nyinköpta brödrosten som jag har valt att kalla rostis 2. Rostis 1 är död. Länge leve rostis 2. Förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar