Övermegasupermumlet

Nu har vi landat på hotellrum nummer 1 någonstans i utkanterna eller inkanterna eller mitten av London efter en dag med minst sagt maxade intryck...

Att ta allt i ett inlägg blir nog för mycket. Å andra sidan misstänker jag att det kommer att bli ganska många inlägg under de följande två veckorna...

Idag har jag mött min själsfrände! Vadå tänker ni, du är väl redan gift?

Jo, fast det är inte riktigt så utan det här på ett annat plan. Ja det var ju på planet till London jag fann honom. Som om jag har hittat en tidigare okänd broder...även om mannen var mörkhyad. Å andra sidan hade personalen på Luleå Airport lyckats registrera våra pass som att vi var från Swaziland (!) i stället för Sverige så innerst i själen var kanske också vi mörkhyade?

Jag vet inte vad han heter men jag kallar honom övermegasupermumlet. Det är nästan så att han till och med överglänser allas vår okända Olle. Och ni som vet vilken Olle jag åsyftar förstår på vilken nivå denna man var... Förvisso pratade han i ett PA-system som förmodligen behöver en kraftig översyn men ändå...

Mannen drog en harang i högtalarna med fullständigt och helt totalt obegriplig rappakalja på nåt språk som borde varit engelska men lät som kinesiska med falskt östtysk brytning.

Sen kom han ut med några lappar som han gav till några av passagerarna. Nån slags immigrationsgrej förmodligen :)

Jag är bara glad att jag slapp fylla i nåt :)

Förresten. Varför är dörrarna högerhängda och varför är varmt och kallt på kranen åt samma håll som i Sverige när landet i övrigt är vridet åt fel håll?

Största utmaningen med att köra var att veta var man hade vänsterkanten på bilen. Men det går nog bra. Jag är van att akta mig för vänstern även hemma...