Tidsfördriv

Mumlet did it again

Sitter fast bredvid E4:an... Klantigt var det nog men så klart att de usla vägförhållandena är en bidragande orsak.
Nä! Nu vet jag! Skyller på att Mersa är en usel vinterbil! Det brukar de andra göra när dom kör fast...

Jag fick sladd. Det är inte svårare än så. Och det är ingen större skada skedd heller. Bettan spinner på oförtrutet. Jag skönjer något lätt missljud, som säkert beror på att motorn är fullpackad med vitt elände från helvetet.

Jag fattar inte det där. Eftersom snön kommer uppifrån borde den ju rimligvis komma från himlen. Fast om den kommer från himlen så kan inte himlen vara nån trevlig plats. Eller så kanske det bara är så att de där som bor där uppe har enorma problem med mjäll eftersom luften e så torr.

Nä jag tror nog att det är nån som har förväxlat himmel och helvete. Himlen är nog där nere. Någonstans i närheten av Venezuelas kust. Närmare bestämt ca 2 mil norr om den. På en ö som kallas för Aruba. Dit längtar jag just nu.

Suck. Ve och fasa.

Brrr

När köldmätaren börjar krypa ner mot 20-strecket blir det påtagligt.
De dryga 40 pannorna jag har blivit av med fungerade inte bara som tyngd. De isolerade även en hel del mot Kung bores eskapader.

För sällan har jag varit så frusen som den här vintern.
Jag börjar förstå vad ni menar nu, M och M :)

När ishavsvindarna sliter tag i min numera något lättare lekamen står jag inte längre riktigt lika stadigt på jorden som jag gjorde förut, Men än är det länge kvar tills jag flyger som en vante. Kommer jag nog aldrig att göra. Men kanske som en sten eller bumling. Var det nån som sa klippblock?

Fast till syvende och sist. Jag skiter i om det blir 25 grader kallt eller 40!

26 dagar.

Tvätterskan

Jag har anlitat en helt egen tvätterska idag!

Nu tänker ni genast: "Vadå har hans morsa börjat arbetsvägra?"

Men så är det inte!

Min mor är en mycket snäll och förstående mor. (fast hon är en ko) Dock tvättar hon inte mina kläder, hon stryker inte mina skjortor (för det gör ingen) och hon städar inte min lägenhet. (det gör ingen annan heller)

Även om man är en depraverad ungkarl så måste man ta lite ansvar för saker och ting här i livet...

Fast åter till ämnet. Tvätterskan alltså. Vi gjorde en deal, Becky å jag. Jag jobbar åt henne i växeln i åtta timmar och tjänar ett lakan på det. Hon jobbar med min tvätt i åtta år och tjänar inga lakan. Men ett och annat lakan får hon säkerligen se och tvätta. Ganska många blir det!

Nu kanske det inte riktigt var så det var men andemeningen är densamma... För mig var det ju en helt ok deal, såklart att jag får jobba som ett apdjur och sömn är det inte tu tal om att ens försöka sig på.

Men vad gör väl det. För om 29 dagar smäller det...

Nedräkningen har börjat!

Det tar aldrig slut

Vinterns hittills (?) tuffaste natt är äntligen till ända...

Igår hade jag pass till 23. Pyttsan. Man var hemma klockan 04.30...
Klagar gör jag inte. Det här är ju saker man får leva med om man bor här uppe. Och tydligen även på allt fler ställen i världen. Den sista kunden jag hade pratade om Nostradamus och domedagsprofetian. Att slutet nu var nära. Klart man börjar fundera då...

Körning till Kälsjärv i dödens snörök får en att börja fundera hur vissa människor tänker i trafiken. Eller det kanske helt enkelt är brist på tankeverksamhet som är problemet?

MAN KAN INTE KÖRA 110 på E4 NÄR MAN INTE HAR NÅN SIKT!!!

Därmed inte sagt att man ska ligga i 60 heller... Och man bör av förklarliga skäl använda sig av dimljus...

Lastbilar borde tvingas parkera när det snöar katter och hundar!!

Nåväl. Jag överlevde mot alla odds, men de 17 milen kändes som 50... Och inte var det ju slut efter det... Hann med en sväng till dödens väntrum (Boden) sen oxå :)

Mellan alla dessa körningar fick man skotta loss sina kollegor. Notera att jag aldrig körde fast. Jag kör bakhjulsdriven Mercedeskälke med enligt uppgift värdelösa däck. Tycker jag inte alls att de är. Och mersa är inte sämre än nån annan bil i snö, bara man använder skallen.

Har jag nämnt att jag inte körde fast en enda gång igår?

Nu ska jag sluta skryta. Snart sitter jag väl där själv, och då får jag nog sitta där länge... Ingen vill hjälpa en skrytpelle... ;)


För att citera en god vän: "Idag är jag glad att jag bytte jobb"

Nu är det dags för ett nytt mördarpass i bilen. Det tar aldrig slut. Jo det gör det. Den sjuttonde januari är det slut. I alla fall i två veckor...

För då ska jag byta snöstorm mot sandstorm. Same, same but different

Rekordlång skotersäsong

Jag är gubbe. En bekväm sådan. De senaste åren har jag kört ungefär 20 mil per år. De allra flesta (läs alla) av dessa mil brukar avklaras under påskveckans obligatoriska Nikkaluoktatripp. Av den anledningen har jag ingen speciellt ny skoter. Av samma anledning har jag en bekväm skoter. Snabb är den inte om du frågar nån yngre. Frågar du mig är det alldeles för mycket att köra med.

Är det nån som har en Snotrik Blå till salu?

Nä skämt åsido... visst gillar jag att gasa i lagom mängd, och min Arctic 550EFI Special är alldeles tillräckligt snabb för mina behov.

Eftersom det är en touringmaskin är den också mycket bekväm. Gubbig. Stabil. Ungefär som en Mercedes. Apropå det... Jag måste komma ihåg att tejpa fast en stjärna på huven! :)

Jag brukar alltså köra en vecka i april. Därför brukar jag inte heller bry mig om att ens titta åt maskinen före jul. Men i år var det annorlunda, precis som det mesta har förändrats i mitt liv så har tydligen även energin att ta tag i saker blivit betydligt större.

För jag skruvade ur batteriet förra veckan för laddning, och idag satte jag igång min pärla. Hon spann som den kisse hon är. Och jag körde t.o.m. en liten sväng, men trots en skoteroverall stor som ett tvåmanstält och integralhjälm på skallen blev turen kort. Det såg den extrema polarkylan till att orsaka.

Att isen på Hertsöfjärden även ser tämligen bräcklig ut var en annan starkt bidragande orsak. Jag kände helt enkelt inte för att bada isvak idag...

Alla dessa bitar sammantaget verkar peka mot en lång skotersäsong. För har jag nu satt igång bettan så måste jag ju åtminstone ta några turer med henne före påsk. Åtminstone när termometerns kvicksilverskala har stigit till en åter skönjbar nivå.

Jänkarvals

"Du måste trycka två gånger på låsknappen när du låser och två gånger när du låser upp"

Det här är en ganska lång historia, men den är även ganska intrikat, så sätt dig bekvämt och läs med njutning...

Ikväll har vi haft sedvanlig pokerafton hos det evigt kala trädet.
Idag fanns det dock ett problem. Vi var nio personer som skulle komma. Och därför behövde vi två extra stolar och ett äkta pokerbord. Dessa attiraljer fanns att tillgå hos Lasse. Så långt allt väl.

Nu börjar problemen, för även om Lasse bor ganska nära Björken så är det ändå alltför långt att promenera med ett bord och två stolar i 49 graders kyla som det känns. Därför behövde vi transport. Det gick inte med min bil eftersom den är för liten för ändamålet. Men även detta var ett mindre problem eftersom Lasse har lånat en Jeep Cherokee av sin bror som med lätthet rymmer dessa attiraljer.

Problemet idag var att Lasse av vissa anledningar inte kunde framföra fordonet. Därför blev jag tillfrågad om jag kunde bistå med detta. Och det kunde jag väl. Trodde jag.

De instruktioner jag fick var tydliga, som det stod i inledningen av detta inlägg. Det har visst något med någon slags startspärr att göra...
Och det gick alldeles utmärkt på ditvägen...

Pokerkvällen förflöt sedan utan några större tillmälen, vissa våldsamma känsloyttringar får man ju räkna med i detta sällskap. För egen del gick det ju inget vidare, även om jag tyckte att jag gjorde vad jag kunde.

När den stora sammandrabbningen var över skulle sagda bord och stolar transporteras tillbaka med hjälp av Lasses enorma Jeep. Nu kommer det roliga.

Jag gjorde som jag blivit instruerad. Låste upp bilen två gånger. Startade den. Körde fram den till dörren. Hämtade bord, Lasse och stolar. Körde tillbaks dom till Lasses boning. Klev ut. Stängde förardörren. Öppnade bakdörren.

Nä

Det gjorde jag inte. För bakdörren var nämligen låst. Precis som bakluckan, vänster bakdörr, vänster framdörr och förardörren.
Nyckeln var i tändningslåset. Motorn var igång. Bilen var låst. Bilen stod mitt i vägen utanför ett stort hyreshus mitt i natten. Bilen är utrustad med en 7,2 liters åttacylindrig järnspis. Bilen låter. Högt. Och den var låst.

LÅST SOM ETT JÄVLA KASSASKÅP

Kul. Skitkul. Askul. Ångest.

Av någon anledning hade alltså bilen låst sig själv. Om det har att göra med att jag bara tryckt en gång på låsknappen eller inte är oklart. Men den var till yttermera visso väldigt låst.

Och Lasse hade ingen reservnyckel. Denna fanns hos Lasses bror. I Antnäs...

Jag fick alltså kicka igång min gamla betta och pila iväg mot Antnäs för att hämta sagda nyckel. 30 minuter senare var problemet äntligen ur världen. Och en sak har jag lärt mig av detta äventyr.

Köp aldrig någonsin en amerikansk bil! Även om den är utseendemässigt tilltalande och har en motor som är större än Tores ego. Jävligt stor med andra ord. Helt enormt jävla stor!

En startspärr borde ju förhindra motorn från att startas tycker man...
Om det nu var detta som inträffade. Kan lika gärna ha varit bilskrället som fick krupp. Har hänt förr med allt utan stjärna på huven. Kommer säkert att hända igen med allt utan stjärna på huven.

Slutsats: Kör Mercedes

Kvällen efter dagen före

Nu tänker ni förstås att jag har skrivit fel i rubriken. Dagen efter kvällen före ska det ju stå tänker ni. Och som vanligt så tänkte jag ett steg längre...

För igår var ju en hel dag. Och den här dagen har ingen morgon, bara en kväll. De 12 timmar som förflutit mellan midnatt och nu finns nämligen inte. Jag kommer då inte ihåg dom iallafall...

Jo det var en trevlig kväll igår. Fantastisk mat, grym julshow och inte minst sagt mycket trevligt sällskap.

Och dessutom helt fritt från skandaler i år!!

Nä ok då... jag ljög lite... Men bara om det sista...

Med andra ord: En helt vanlig julfest på Sexans Taxi...
Nu tycker jag att vi tar nya tag och börjar ladda upp inför nästa år.

Förhoppningsvis med intakt personalstyrka.