Jag är gubbe. En bekväm sådan. De senaste åren har jag kört ungefär 20 mil per år. De allra flesta (läs alla) av dessa mil brukar avklaras under påskveckans obligatoriska Nikkaluoktatripp. Av den anledningen har jag ingen speciellt ny skoter. Av samma anledning har jag en bekväm skoter. Snabb är den inte om du frågar nån yngre. Frågar du mig är det alldeles för mycket att köra med.
Är det nån som har en Snotrik Blå till salu?
Nä skämt åsido... visst gillar jag att gasa i lagom mängd, och min Arctic 550EFI Special är alldeles tillräckligt snabb för mina behov.
Eftersom det är en touringmaskin är den också mycket bekväm. Gubbig. Stabil. Ungefär som en Mercedes. Apropå det... Jag måste komma ihåg att tejpa fast en stjärna på huven! :)
Jag brukar alltså köra en vecka i april. Därför brukar jag inte heller bry mig om att ens titta åt maskinen före jul. Men i år var det annorlunda, precis som det mesta har förändrats i mitt liv så har tydligen även energin att ta tag i saker blivit betydligt större.
För jag skruvade ur batteriet förra veckan för laddning, och idag satte jag igång min pärla. Hon spann som den kisse hon är. Och jag körde t.o.m. en liten sväng, men trots en skoteroverall stor som ett tvåmanstält och integralhjälm på skallen blev turen kort. Det såg den extrema polarkylan till att orsaka.
Att isen på Hertsöfjärden även ser tämligen bräcklig ut var en annan starkt bidragande orsak. Jag kände helt enkelt inte för att bada isvak idag...
Alla dessa bitar sammantaget verkar peka mot en lång skotersäsong. För har jag nu satt igång bettan så måste jag ju åtminstone ta några turer med henne före påsk. Åtminstone när termometerns kvicksilverskala har stigit till en åter skönjbar nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar