Det tar aldrig slut

Vinterns hittills (?) tuffaste natt är äntligen till ända...

Igår hade jag pass till 23. Pyttsan. Man var hemma klockan 04.30...
Klagar gör jag inte. Det här är ju saker man får leva med om man bor här uppe. Och tydligen även på allt fler ställen i världen. Den sista kunden jag hade pratade om Nostradamus och domedagsprofetian. Att slutet nu var nära. Klart man börjar fundera då...

Körning till Kälsjärv i dödens snörök får en att börja fundera hur vissa människor tänker i trafiken. Eller det kanske helt enkelt är brist på tankeverksamhet som är problemet?

MAN KAN INTE KÖRA 110 på E4 NÄR MAN INTE HAR NÅN SIKT!!!

Därmed inte sagt att man ska ligga i 60 heller... Och man bör av förklarliga skäl använda sig av dimljus...

Lastbilar borde tvingas parkera när det snöar katter och hundar!!

Nåväl. Jag överlevde mot alla odds, men de 17 milen kändes som 50... Och inte var det ju slut efter det... Hann med en sväng till dödens väntrum (Boden) sen oxå :)

Mellan alla dessa körningar fick man skotta loss sina kollegor. Notera att jag aldrig körde fast. Jag kör bakhjulsdriven Mercedeskälke med enligt uppgift värdelösa däck. Tycker jag inte alls att de är. Och mersa är inte sämre än nån annan bil i snö, bara man använder skallen.

Har jag nämnt att jag inte körde fast en enda gång igår?

Nu ska jag sluta skryta. Snart sitter jag väl där själv, och då får jag nog sitta där länge... Ingen vill hjälpa en skrytpelle... ;)


För att citera en god vän: "Idag är jag glad att jag bytte jobb"

Nu är det dags för ett nytt mördarpass i bilen. Det tar aldrig slut. Jo det gör det. Den sjuttonde januari är det slut. I alla fall i två veckor...

För då ska jag byta snöstorm mot sandstorm. Same, same but different