Nu har 66 stått stilla i tolv dagar. Imorgon är den trettonde. Och det kommer knappast att bli den sista.
Varje dag kostar mig mellan tre och fyratusen i inkomstbortfall.
Den totala inkomstförlusten kan således beräknas till mellan 35 och femtiotusen. Viss stilleståndsersättning får man från försäkringsbolaget. Men det är bara en bråkdel av den totala kostnaden.
Utöver detta kommer fakturan för själva arbetet...
Jag är givetvis förbannad. Men vad ska man göra? Givetvis är även Åke Eriksson Bil AB förbannade. De vill säkert inget hellre än att få ut bilen därifrån, om inte annat för att slippa ha mig hängandes i deras bakhasor.
Frågan är ju vem det är som ska betala för allt? Jag menar att det givetvis inte är rimligt att reparationerna på min ett år gamla bil som är fullt garantiberättigad ska bekostas av mig. Alla saker som verkstaden har bytt ut under sin desperata kamp att hitta felet kostar givetvis en himla massa i lönekostnader. Och det vill ju inte dom betala.
Och Mercedes Benz vill givetvis inte heller betala kalaset. De skyller på mig. Jag skyller på Åke. Och Åke skyller på en innerskärm...
Frågan är ju vem det är som åker på slutnotan?
För jag tänker definitivt inte ge mig förrän den feta damen sjunger!
Eller som Yum Yum säger:
"You are too soft baby!! You have to be more angry!!" :)
tisdag 19 april 2011
måndag 18 april 2011
Från ilska till likgiltighet
Jag kan ofta vara arg men det är sällan som det syns. Jag är inte den som skriker och domderar. Väljer istället att hålla det inom mig. Tror inte alls att det är onyttigt, vissa är inte utåtriktade. Det är bara olika sätt att tackla saker och ting.
Jag anser helt enkelt att det inte finns nån större anledning att skrika åt folk, för det har inte nån större effekt. När det gäller verkstaden på Åke Eriksson till exempel. Jag tror definitivt att de gör vad de kan. Tyvärr så verkar det som att de inte har kommit till bukt med problemet än, och nu blir bilen kvar tills imorgon...
Minst
Jag är dock inte arg längre. Det har gått för långt för det nu. Fick höra en passande liknelse igår. Det är som att sitta längst ner i en skittunna och folk bara fortsätter att kasta skit på en. Ändå skrattar man bara. För det finns helt enkelt inget slut på eländet.
Och några pengar att betala fakturorna med finns det inte heller, så varsågod Åke!
Byt motor, växellåda, framvagn, bakvagn och kaross när ni lika håller på!!
Jag anser helt enkelt att det inte finns nån större anledning att skrika åt folk, för det har inte nån större effekt. När det gäller verkstaden på Åke Eriksson till exempel. Jag tror definitivt att de gör vad de kan. Tyvärr så verkar det som att de inte har kommit till bukt med problemet än, och nu blir bilen kvar tills imorgon...
Minst
Jag är dock inte arg längre. Det har gått för långt för det nu. Fick höra en passande liknelse igår. Det är som att sitta längst ner i en skittunna och folk bara fortsätter att kasta skit på en. Ändå skrattar man bara. För det finns helt enkelt inget slut på eländet.
Och några pengar att betala fakturorna med finns det inte heller, så varsågod Åke!
Byt motor, växellåda, framvagn, bakvagn och kaross när ni lika håller på!!
lördag 16 april 2011
Katkera
Visst är det underligt?
De flesta har inte nån koll över min situation och över företagets ekonomi.
Men ni kan sitta och skoja och skämta om hur less och bitter jag är!
Hade ni själva suttit i min situation hade ni också varit jävligt bittra. Det känns som att jag bär allt på mina axlar men just nu känns det som att jag är den enda som klarar av det. Det går inte att skämta bort det här.
Delegera!
Jag känner just nu att det inte finns utrymme för det!
Jag måste ro denna kris iland på egen hand fast jag tror inte att det kommer att gå.
Läget är minst sagt kritiskt och det blev inte bättre igår. Sextioåtta kämpar på men nu vill hon ha nya bromsbelägg. Det måste hon givetvis få. Snart.
Till råga på allt fick man låna en bil som inte riktigt uppfyller de krav jag ställer på en taxibils komfort. Det fick jag också skit för. Men tack ändå för lånet. Jag hoppas det går att fixa hjullagrena, för det håller inte att köra tre veckor med den där traktorn!
Jag måste vara realistisk.
Just nu har Mytax AB ingen framtid!
De flesta har inte nån koll över min situation och över företagets ekonomi.
Men ni kan sitta och skoja och skämta om hur less och bitter jag är!
Hade ni själva suttit i min situation hade ni också varit jävligt bittra. Det känns som att jag bär allt på mina axlar men just nu känns det som att jag är den enda som klarar av det. Det går inte att skämta bort det här.
Delegera!
Jag känner just nu att det inte finns utrymme för det!
Jag måste ro denna kris iland på egen hand fast jag tror inte att det kommer att gå.
Läget är minst sagt kritiskt och det blev inte bättre igår. Sextioåtta kämpar på men nu vill hon ha nya bromsbelägg. Det måste hon givetvis få. Snart.
Till råga på allt fick man låna en bil som inte riktigt uppfyller de krav jag ställer på en taxibils komfort. Det fick jag också skit för. Men tack ändå för lånet. Jag hoppas det går att fixa hjullagrena, för det håller inte att köra tre veckor med den där traktorn!
Jag måste vara realistisk.
Just nu har Mytax AB ingen framtid!
fredag 15 april 2011
Jag glömde!
Jag glömde hur det var. Hur jävligt det än känns finns det ALLTID nån som har det värre...
Jag fick prata med Yum Yum igår och kan bara konstatera att jag inte ska klaga nåt mer. Fast det glömmer jag nog snart bort.
I Aruba kan man ansöka om en dags ledighet i god tid för att ens barn fyller år. Man kan själv fixa med en ersättare som gärna byter pass med en för att just detta ska kunna ordnas. Man kan fråga sin chef flera gånger om den har gjort schema.
Sen kan man få vänta tills två dagar innan sagda dag kommer för att få schema. Då har man inte fått ledigt ändå. Och till svar får man att det inte gick att ordna...
Sen kan man även ansöka om semester. Om man får den eller inte är upp till chefen att avgöra. Inte som i Sverige, NÄR man går den utan OM man får den... Det är ju en viss skillnad.
I Aruba är det oftast personkemi och chefens personliga åsikter om dig som styr hur du blir behandlad. Och eftersom chefen är en barnlös bitterf...a och inte kan få egna barn är det lätt att den blir avundsjuk om just du råkar ha sådana.
Helt plötsligt är jag väldigt glad att jag bor i Sverige
Chokladkakor är nyttiga för välbefinnandet
Jag fick prata med Yum Yum igår och kan bara konstatera att jag inte ska klaga nåt mer. Fast det glömmer jag nog snart bort.
I Aruba kan man ansöka om en dags ledighet i god tid för att ens barn fyller år. Man kan själv fixa med en ersättare som gärna byter pass med en för att just detta ska kunna ordnas. Man kan fråga sin chef flera gånger om den har gjort schema.
Sen kan man få vänta tills två dagar innan sagda dag kommer för att få schema. Då har man inte fått ledigt ändå. Och till svar får man att det inte gick att ordna...
Sen kan man även ansöka om semester. Om man får den eller inte är upp till chefen att avgöra. Inte som i Sverige, NÄR man går den utan OM man får den... Det är ju en viss skillnad.
I Aruba är det oftast personkemi och chefens personliga åsikter om dig som styr hur du blir behandlad. Och eftersom chefen är en barnlös bitterf...a och inte kan få egna barn är det lätt att den blir avundsjuk om just du råkar ha sådana.
Helt plötsligt är jag väldigt glad att jag bor i Sverige
Chokladkakor är nyttiga för välbefinnandet
torsdag 14 april 2011
Taxislav
Det är nattsvart. 66 kommer inte ut före helgen.
Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen utväg. Det som är mest påtagligt är det faktum att jag har gått från att vara arg till att vara likgiltig.
Jag har helt enkelt slutat att bry mig. Läget är riktigt illa. Man får väl hoppas på nåt mirakel för det är det enda som kan rädda situationen.
Tur att Åke E brukar vara lätta att förhandla med när det gäller avbetalningsplaner... Det tragiska är att kanske inte ens det hjälper!
Imorron ska jag vara taxislav för första gången på mycket länge! Det känns iallafall som en viss nytändning i tillvaron även om det är en liten sådan...
Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen utväg. Det som är mest påtagligt är det faktum att jag har gått från att vara arg till att vara likgiltig.
Jag har helt enkelt slutat att bry mig. Läget är riktigt illa. Man får väl hoppas på nåt mirakel för det är det enda som kan rädda situationen.
Tur att Åke E brukar vara lätta att förhandla med när det gäller avbetalningsplaner... Det tragiska är att kanske inte ens det hjälper!
Imorron ska jag vara taxislav för första gången på mycket länge! Det känns iallafall som en viss nytändning i tillvaron även om det är en liten sådan...
onsdag 13 april 2011
Uppe med tuppen
Som jag tidigare skrev skulle det bli 67 timmar i bilen den här veckan. Nu blev det ju inte så.
Mestadels eftersom sextiosex fortfarande är på verkstad då de var tvungen att skicka bränsletanken med packåsna och de enda bilar som finns att låna är Skodor.
Inga pricipiella problem med detta, men som alla vet så passar alla skodaägare på att åka på verkstad med sin bil varje gång den råkar vara ledig.
Och idag hade jag fått löfte om att låna en annan Skoda. Men det sket sig för den var visst redan bortlovad. Därför är jag vaken före fan utan att ha nåt att göra.
Tror jag måste åka på Åke och leva rövare en stund. Sen ska jag nog vara barnvakt!
Idag ska Mytax AB få sitt hett efterlängtade organisationsnummer!
Mestadels eftersom sextiosex fortfarande är på verkstad då de var tvungen att skicka bränsletanken med packåsna och de enda bilar som finns att låna är Skodor.
Inga pricipiella problem med detta, men som alla vet så passar alla skodaägare på att åka på verkstad med sin bil varje gång den råkar vara ledig.
Och idag hade jag fått löfte om att låna en annan Skoda. Men det sket sig för den var visst redan bortlovad. Därför är jag vaken före fan utan att ha nåt att göra.
Tror jag måste åka på Åke och leva rövare en stund. Sen ska jag nog vara barnvakt!
Idag ska Mytax AB få sitt hett efterlängtade organisationsnummer!
söndag 10 april 2011
Ljus i tunneln
Nu känns det bättre.
I fredags var det tungt, det kan jag erkänna. Men nu börjar det vända igen.
Jag har en tuff arbetsvecka framför mig. 67 schemalagda timmar i bilen, att lägga till de otal timmar jag måste spendera med pappersarbete. Jag vet att det finns en ersättare som inte vill annat än att bara sätta tänderna i det, men det är tyvärr inte så himla enkelt att bara flytta över papper och dumpa ansvaret på andra.
Till viss del beror det säkert på mitt kontrollbehov, men det är faktiskt också en hel del man måste sätta sig in i och jag måste väl erkänna att jag helt enkelt inte har hunnit med att instruera min efterföljare på ett så bra sätt som man kunde önska.
Idag har jag i allafall kommit ikapp med den löpande bokföringen och ikväll är det tänkt att jag ska göra arbetsgivaravgifterna för mars. Sen ska jag försöka beställa en ny licens till UniBAS.
Kvar att göra är inkomstdeklarationen...
Men den sköter Gullik med bravur!
Hoppas på en restskatt under sexsiffrigt belopp i år...
Gamla Bettan spinner oförtrutet på när lillsyrran ska få ny blåsa. Trots sitt halvrisiga yttre och ett sämre begagnat förarsäte.
I sinom tid kommer detta säkert att bli bra. Men man får bida sin tid och skynda långsamt.
Sitt på händerna herr M
I fredags var det tungt, det kan jag erkänna. Men nu börjar det vända igen.
Jag har en tuff arbetsvecka framför mig. 67 schemalagda timmar i bilen, att lägga till de otal timmar jag måste spendera med pappersarbete. Jag vet att det finns en ersättare som inte vill annat än att bara sätta tänderna i det, men det är tyvärr inte så himla enkelt att bara flytta över papper och dumpa ansvaret på andra.
Till viss del beror det säkert på mitt kontrollbehov, men det är faktiskt också en hel del man måste sätta sig in i och jag måste väl erkänna att jag helt enkelt inte har hunnit med att instruera min efterföljare på ett så bra sätt som man kunde önska.
Idag har jag i allafall kommit ikapp med den löpande bokföringen och ikväll är det tänkt att jag ska göra arbetsgivaravgifterna för mars. Sen ska jag försöka beställa en ny licens till UniBAS.
Kvar att göra är inkomstdeklarationen...
Men den sköter Gullik med bravur!
Hoppas på en restskatt under sexsiffrigt belopp i år...
Gamla Bettan spinner oförtrutet på när lillsyrran ska få ny blåsa. Trots sitt halvrisiga yttre och ett sämre begagnat förarsäte.
I sinom tid kommer detta säkert att bli bra. Men man får bida sin tid och skynda långsamt.
Sitt på händerna herr M
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)