Nu har 66 stått stilla i tolv dagar. Imorgon är den trettonde. Och det kommer knappast att bli den sista.
Varje dag kostar mig mellan tre och fyratusen i inkomstbortfall.
Den totala inkomstförlusten kan således beräknas till mellan 35 och femtiotusen. Viss stilleståndsersättning får man från försäkringsbolaget. Men det är bara en bråkdel av den totala kostnaden.
Utöver detta kommer fakturan för själva arbetet...
Jag är givetvis förbannad. Men vad ska man göra? Givetvis är även Åke Eriksson Bil AB förbannade. De vill säkert inget hellre än att få ut bilen därifrån, om inte annat för att slippa ha mig hängandes i deras bakhasor.
Frågan är ju vem det är som ska betala för allt? Jag menar att det givetvis inte är rimligt att reparationerna på min ett år gamla bil som är fullt garantiberättigad ska bekostas av mig. Alla saker som verkstaden har bytt ut under sin desperata kamp att hitta felet kostar givetvis en himla massa i lönekostnader. Och det vill ju inte dom betala.
Och Mercedes Benz vill givetvis inte heller betala kalaset. De skyller på mig. Jag skyller på Åke. Och Åke skyller på en innerskärm...
Frågan är ju vem det är som åker på slutnotan?
För jag tänker definitivt inte ge mig förrän den feta damen sjunger!
Eller som Yum Yum säger:
"You are too soft baby!! You have to be more angry!!" :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar