Det är nattsvart. 66 kommer inte ut före helgen.
Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen utväg. Det som är mest påtagligt är det faktum att jag har gått från att vara arg till att vara likgiltig.
Jag har helt enkelt slutat att bry mig. Läget är riktigt illa. Man får väl hoppas på nåt mirakel för det är det enda som kan rädda situationen.
Tur att Åke E brukar vara lätta att förhandla med när det gäller avbetalningsplaner... Det tragiska är att kanske inte ens det hjälper!
Imorron ska jag vara taxislav för första gången på mycket länge! Det känns iallafall som en viss nytändning i tillvaron även om det är en liten sådan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar