Från ilska till likgiltighet

Jag kan ofta vara arg men det är sällan som det syns. Jag är inte den som skriker och domderar. Väljer istället att hålla det inom mig. Tror inte alls att det är onyttigt, vissa är inte utåtriktade. Det är bara olika sätt att tackla saker och ting.

Jag anser helt enkelt att det inte finns nån större anledning att skrika åt folk, för det har inte nån större effekt. När det gäller verkstaden på Åke Eriksson till exempel. Jag tror definitivt att de gör vad de kan. Tyvärr så verkar det som att de inte har kommit till bukt med problemet än, och nu blir bilen kvar tills imorgon...

Minst

Jag är dock inte arg längre. Det har gått för långt för det nu. Fick höra en passande liknelse igår. Det är som att sitta längst ner i en skittunna och folk bara fortsätter att kasta skit på en. Ändå skrattar man bara. För det finns helt enkelt inget slut på eländet.

Och några pengar att betala fakturorna med finns det inte heller, så varsågod Åke!

Byt motor, växellåda, framvagn, bakvagn och kaross när ni lika håller på!!