För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



lördag 22 maj 2010

Im Memoriam 2006-2010

Det fick ett abrupt slut vårat förhållande. Hon var min första och min bästa och hon kommer alltid att ha en självklar plats i mitt minne. 67 har gått i himlen in. Det är kanske konstigt att man kan bli så nostalgisk över en bil men Betty alias 67 är inte bara en bil. Vi har upplevt många äventyr tillsammans hon och jag, det har vi onekligen.

Jag erinrar mig det dike hon och jag fick utforska på nära håll efter att med absolut minsta möjliga marginal ha väjt för en alldeles utomordentligt jättestor älgtjur.

Jag minns det andra dike hon och jag på nära håll fick utforska efter att ha funnit oss i en kraftigt ishal situation som inte ens gamla Betty trots sin alldeles utomordentligt stabila konstruktion kunde klara.

Givetvis tragiskt att hon till slut skulle få sluta sina dagar i det tredje diket hon var ner i, men sådant kan hända den bästa... (Jag talar ju av två egna erfarenheter...)

Icket att förglömma att en bil är en bil och jag är givetvis glad att chauffören inte skadade sig allvarligare än som skett och hoppas att han kryar på sig snabbt. Vad gäller gamla Betty så är nog hoppet för alltid ute.

Minns Betty att vi aldrig kommer att glömma dig. Hoppas du har det bra där uppe i den stjärnprydda Mercedeshimlen. Din för evigt. /Mumlet

4 kommentarer:

  1. Naw! Beklagar sorgen... Tänker på er... /L

    SvaraRadera
  2. det e ju helt sjukt men här sitter jag med ett fuktigt öga... =( mest pga ditt sätt att skriva då.. RIP 67/ T

    SvaraRadera
  3. Jag vill tacka dig, Bettan, för de tre år av ovillkorad vänskap som du gav mig under ditt alltför korta liv. Utan minsta knorr ställde du, i ur och skur, under köldnäppar och värmeböljor, upp när jag väckte dig i arla morgonstund - och du var alltid på ett lika stålande humör.
    Än en gång: Tack Bettan. Jag är övertygad om att den senaste helservicen, den sista smörjelsen, har tagit dig hela vägen till den stjärnhimmel i vilken du så innerligt har förtjänat att hamna på första parkett.

    Din vän/anonym slav

    SvaraRadera
  4. Din jungfrufärd, Happis t.o.r., hade mig bakom ratten. Vi två blev ett direkt. Efter det har du fått utstå diverse slashasar som slått i dörrar, solkat ner förarstolen, kört bilen av vägen, och annan skit. Men du minns den första dagen, och det gör jag med.

    Det kommer regna den dagen du skrotas för gudarna har mist sitt käraste på jorden.

    Ses i Nangiala

    SvaraRadera