Och jag hade faktiskt tänkt köpa tårta till kontoret, då två av mina plågoandar har slutat idag, fast det hann jag inte. Har annat att tänka på.
Bråk på jobbet, bråk på verkstan, tomt i företagskassan, ingen lön den här månaden, lägenhet i kaos.
Träningsvärk i röven och huvudvärk.
Och imorgon ska min svågers mor begravas.
Inte speciellt muntert. Men det är väl som dom brukar säga, ju värre svackan är desto lättare vänder det...
Fast jag har mycket svårt att tro på det talesättet just nu.
Fyra timmar, sju brutna fingrar och några svordomar senare sitter dom på plats!
OK. Det kanske var fler än några svordomar, men jag lyckades tillslut.
Känslan av att faktiskt ha klarat av att byta bromsklossar själv är ganska skön. Och dessutom har jag inte nåt behov av att träna idag heller, jag har fått nog motion av att krypa omkring i hjulhusen på 66 och bända loss gamla klossar.
Egentligen är det ju inte svårt, bara man tar sig tid och ork att göra det.
Den här gången tog det fyra timmar. Nästa gång när jag vet vilka verktyg jag behöver tar det två.
Om inte däcken trilskar och vägrar lossna.
Det var detta moment som tog längst tid idag
Eftersom jag har semester den här veckan så tänkte jag att det spelar ingen större roll att nattsudda lite, så när schemat var färdigt vid tvåtiden på natten åkte jag till kontoret för lite trevligt samkväm med Anneli.
Där mötte mig en oväntad syn. I den ena soffan ligger nämligen Minicab-Johan och slappar i väntan på hemtransport. I den andra soffan ligger en synbart överförfriskad Benny J, totalt däckad och snarkar som en motorsåg.
Anneli blev glad för att jag kom dit och räddade upp situationen, sen blev jag utkommenderad att ta en körning, eftersom den som var nattjour inte orkade masa sig ut. Ekonomiskt sett bra, känslomässigt sett värre.
Fick Volvo
Den har gått ca 20.000 men den känns faktiskt märkbart mer sliten än 66 som har gått drygt 30k. Men överlag så funkar den väl hyfsat som taxi.
Det är dock inte en sån jag ska ha
För idag har jag testat en Renå. Och det verkar lovande, visst får man inte allt som en Mersa har, men för det priset som den betingar är det klart överkomligt, den har ju trots allt det viktigaste man behöver, såsom skinnklädsel, elstolar och BOSE-stereo.
Och även på garantisidan ser det intressant ut. Nu återstår bara att räkna på servicekostnad och diverse andra små detaljer, sen är den i Mytax ägo i September.
Om nu Mytax överlever så länge vill säga. Den här dagen har jag spenderat lekandes JoJo mellan Åke E och Staffan Å. Innan det här mankemanget är fullt utrett kommer jag att ha fått tanka bilen för samma enorma summa som fakturan ligger på, frågan är då om det är värt besväret...
För besvärligt kommer det att bli. En katt- och råttalek där man skyller på varandra är säkert roligt för katten och råttan. För den som agerar boll mellan de båda är det inte fullt lika roligt.
Detta kommer nog tyvärr att sluta med att ingen av de får sina pengar, i allafall inte av mig, utan från konkursförvaltaren.
Min redan idag hårt ansträngda ekonomi klarar inte av en merkostnad på drygt 20.000 bara för att nån jävla klåpare har dabbat sig och gjort saker på bilen som han inte klarade av, och som jag inte har beställt!
Det bryr sig dom stora lallarna föga om.
Med logikens hjälp kan man enkelt komma fram till att den bilverkstad jag anlitat för jobbet inte har gjort det korrekt, varpå dom bör stå för alla kostnader det innebär, eftersom jag har konsumentköplagen på min sida.
Den bilverkstad jag anlitat är dock av en annan åsikt, de menar på att någon annan har varit och skruvat i bäljen så att den har blivit sned och därmed gått sönder.
Bullshit
Den andra bilverkstaden vägrar byta bälj eftersom de vet att det är svårt och komplicerat och eftersom de inte kan garantera att jobbet blir bra utfört. På den första verkstan är de bara sura för att jag har anlitat en annan verkstad till vissa jobb, och det är ju inte så underligt med tanke på att de flesta andra håller halva priset på sina jobb, som dessutom utförs med minst lika god kvalitet.
Fast denna bilverkstad tror ju att de är dom enda som klarar av att skruva i en Mercedes... Jag vill inte påstå att den kvalitet de har uppvisat i detta fall är speciellt hög. Först byttes bäljen, sen byttes stötdämparen, eftersom det påstods att den hade pajat under färden till verkstaden. Rimligt men jag vill gärna se sagda stötdämpare innan de byter den och kastar bort den gamla, annars finns ju risken att man tror de bara säger så för att de inte har lyckats montera bäljen rätt, även andra gången.
För efter att man bytt stötdämparen hittade man även andra fel, och givetvis börjar man då skylla på att den andra bilverkstaden har gjort fel. Vad dom inte tycks förstå är att den andra bilverkstaden har 40 års erfarenhet av att skruva i Mercedes, vilket är avsevärt mycket mer än någon av de som arbetar på den första verkstaden kan stoltsera med.
Fast å andra sidan har ju dom en dator som talar om för dom hur dom ska göra...
Det slutade med en saltad faktura på drygt 20.000. Den blev riven och ihopknöcklad under överseende av ansvarig personal med vissa okvädesord hängandes i luften. Kanske onödligt att bli förbannad, men ibland kanske dom behöver höra det så att de fattar att det inte är så smart att bråka med en sån stor kund som jag...
Fast den här skivan fastnade jag för.
Jag blev glad när jag hörde att Helltrain skulle släppa nytt material, dels för att de kommer från Luleå, men även för att det halvmelankoliska mörka men ändå pigga och energiska sound Helltrain representerar tilltalar mig starkt.
Och gillar man de två första skivorna blir man inte besviken
Det här låter verkligen som Helltrain, och det är bra. Kanske inte längre så nyskapande, men varför ska man ändra på ett koncept som funkar så bra som det här.
Det börjar med ett ryck i form av 'Juggernaut', om man slår på denna när man är halvsömnig lär man definitivt få en energikick som vida överstiger allt vad kaffe kan erbjuda!
Tredje låten, 'Mr. Cooger', låter ungefär som Helloweens gamla slagdänga 'Perfect Gentleman' fast där bröderna Törnkvist har haft tävling i vem som kan äta mest psykadelisk svamp på kortast möjliga tid.
Alla andra låtar håller också en jämnt hög kvalite utan att kvaliteten mattas av. Helt sonika ett album med starkt eftertryck!
Betyg: 4 av 5
Moa och Markus bröllop ska gå i rockens tecken. Som vanligt tar jag såna saker på stort allvar, därför har jag börjat anlägga rockabillymustach.
Igår var jag på Carlings och inhandlade garderoben, jag tänker inte avslöja mitt klädval i detalj, vill inte riskera att nån kopierar mitt klockrena färgval.
Skorna kan jag avslöja
Vita Cons
Öppen skjorta, vit tischa, mörka jeans. Läderbälte. Kedjor. Uppkavlade ärmar med cigpacket instoppat. Kam i bröstfickan.
Och sist men inte minst
BRYLKRÄM!
Så är det i en berg och dalbana. Och så är det i livet. När man har medgång och flyt vänder det snabbt och så gjorde det även denna gång.
Förra veckans fina känsla förbyttes idag till ångest. I fredags kväll pajade 68:ans luftbälg igen, men eftersom det var mindre än sex månader sen den byttes får vi den nya på garanti. Dock skedde det som inte får ske under den tvungna färden med trasig bälg från Alviksträsk till verkstaden. Höger stötdämpare och staget som håller den uppe pajade. De grejerna får vi inte på garanti. :/ Stötdämparen fanns i lager, men det gjorde givetvis inte staget, så nu blir bilen stående ännu en dag...
Som om inte det vore nog så började 66 varna för Airbagfel dagen före besiktningen!
Lagen om alltings jävlighet
Fast det finns även vissa ljuspunkter i tillvaron. Dagens träningspass flöt på mycket bra, och vår nya chaufför HG verkar vara en klippa som gärna accepterar telefoner, mikrovågsugnar och andra diverse attiraljer i utbyte mot lön.... Nu återstår det bara att knyta honom till sig på en halvtidsanställning, men det ska nog inte vara några större problem.
I morgon ska jag göra stan för att leta efter rockabillykläder inför sommarens stora evenemang då Moa och Markus ska gifta sig...
Och nästa vecka hoppas jag att älskade M har tid att göra håret.
BRYLKRÄM OCH MOPPEMUSTACH!!
Jag har en bra känsla i kroppen
Under den gångna veckan har jag varit på gymmet fem gånger. Två av dom har jag blivit stenhårt ansatt. Först av Johan på måndag som tycks vara besatt av bicepsdjävulens demoner. Galen och våldsam tvingar han mig att pressa armarna tills de inre muskelblödningarna når en outhärdlig nivå.
Som om inte det vore nog så bjöd torsdagens pass med Tompa på intensiv bålträning med benlyft och medicinboll så att magmusklerna i morse ville klättra ur kroppen och ligga kvar i sängen när jag med extremt stor möda lyckades kravla mig ur sängen inför söndagens morgonpass i taxin.
Men det är en skön smärta
Konditionsträningen går som en dans. Löpbandet rullar numera med relativ enkelhet i tjugo minuter och 9 km/h utan att någon extrem utmattning kan skönjas.
Vissa tycker förstås att det är trams, själva springer dom väl tre gånger så länge i kvadrupel hastighet. Jag kommer nog aldrig att nå dit, men det viktigaste är väl att man själv är nöjd med sin prestation, och att kurvan pekar uppåt?
Och det gör den definitivt!
Inte ens min extremt tjatiga dietist hade något allvarligt att invända emot under måndagens kroppsscanning. Förvisso några kilo plus, men de har kommit i form av muskler, vilket inte är av ondo.
Viss melankoli finns i horisonten. En god vän ska med stor sannolikhet flytta söderut i sommar, och det är lite trist.
Men jag är glad för hennes skull och jag hoppas att alla planer går i lås!
Sverige är långt, men ändå inte så långt att man inte kan åka och hälsa på ibland!
Jag önskar dig all lycka i framtiden vännen!!
Här inne flödar musiken
Idag är en ledig dag, jag känner hur motivationen är hög! Den senaste veckans lugnare arbetstempo har medfört att jag nu är helt ikapp med pappersarbetet, och dessutom har fått lite mer ordning på lägenheten, men än är det ju mycket kvar att göra. Idag ska jag spackla färdigt i vardagsrummet!
Först är det dock dags för frukost, sen jobb, sen blir det nog en sen eftermiddagslunch med trevligt sällskap. Har för avsikt att bränna av ett träningspass också ikväll före hockeyn, som eventuellt ska överses på Lingonstigen.
Ibland är det bra med röda dagar, för då har man ingen anledning att fara ut på stan och ränna, då hinner man göra saker hemma!
Helltrain
Nya skivan från detta eminenta Luleåband är mycket stark! Tack för att ni håller uppe min motivation!
Efter hockeymatchen åkte jag direkt till 24-7 och körde ett hårt pass.
15 minuters rask promenad i stark uppförsbacke och 5 minuters plan löpning i relativt högt tempo.
3x10 reps med hundra kilo på benpressen och 4x10 reps på knäböjaren.
Ryggdrag och bröstmaskin
Kändes jävligt skönt att få krama ut det sista ur kroppen och efteråt åkte jag till jobbet för att få min sedvanliga gonattkram!
Nu är det dags att nanna kudde, och allt talar för att jag kommer jag att sova gott!
Taximöte kl. 18. Jag åt en bulla där eftersom jag ändå skulle åka och träna efteråt.
Men
Nu blev det ju givetvis inte så. Istället hamnade jag framför teven hos Moa och Markus för att kolla hockey och nya lägenheten med ett glas vin i handen för en trevlig stund.
Dekadens och slapphet
Fast fördelen med att träna på ett dygnetruntöppet gym är ju att man inte har nåt att skylla på. Och det ska jag inte heller göra...
Efter att Sverige förhoppningsvis har demolerat Lettland är det dags för mig att demolera de extra bullkalorierna på löpbandet
Det var ganska väntat
Den schackliga kalottkampen mellan Nordfinland och Nordsverige har under de senaste åren varit en ganska ojämn historia med stor favör till de finska vikingarna. De senaste åren har intresset för brädschack minskat stadigt i Norra sverige och idag har vi nog inte mer än ett trettiotal aktiva spelare som dessutom stoltserar med en tämligen hög medelålder.
De starka spelarna finns men de flesta ligger i träda. Om vi ska kunna matcha finnarna måste dessa rävar grävas fram ur sina hål. I Finland är aktiviteten klart högre även om en nedgång kan noteras även här.
Tror det har nåt med WoW att göra. Dagens ungdom ids inte använda sin hjärna.
Årets kalottkamp är över för min del. Som vanligt presterade jag långt under min högstanivå, fortfarande pågår spelet på några bord men det är i princip klart redan nu. Finland kommer att mosa oss igen.
Men jag bjuder på den
VM-finalen i ishockey mellan Sverige och Finland kommer att sluta med blågul triumf i år. Det känns i lilltån!
Jag hade bokat två tider för en månad sen, men de var jag tvungen att boka av, eftersom jag inte hade hunnit demontera de eftermonterade Xenonlamporna som ändå hade fått en tvåa.
Så nu tänkte jag att det är bra att boka i god tid eftersom jag måste besikta före den 31:a maj.
Tydligen är det där med god tid ett högst subjektivt fall.
För det finns inga tider att tillgå förrän i Augusti!!
De enda tider jag hittade inom tidsramen var i Jokkmokk, kanske inte det mest ultimata att släpa dit två taxibilar mitt under morgonrusningen...
Om inte annat så innebär det ett ekonomiskt bortfall på flera tusen.
Jag fattar inte riktigt vad det beror på, förr har det aldrig varit några problem att få tider, och då har de ändå nyss öppnat en ny station i Luleå.
Antar att de har dragit ner på personal, kanske även dom har insett att anställda kostar så mycket i dagens Sverige att man hellre kör upp en vitlökskryddad chilifrukt i röven än att utöka personalstyrkan...
Man får väl helt enkelt åka dit och hota med ovanstående åtgärd så kanske man får komma in på en gång?
Jag är heligt förbannad nu...
Upprinnelsen till historien är som följer: 66:an blev påkörd i en kurva av en gubbe som tog ut svängen för mycket, han tog på sig skulden och allt var frid och fröjd. Så långt allt väl.
Sen kom problemen, för det fanns ingen riktig skadeanmälan med karbonkopia, varför min chaufför åkte till närmaste dator och skrev ut skadeanmälan på två papperskopior till båda partet. Dessa skrevs under av båda chaufförerna, händelsen redogjordes för och återigen tog gubben på sig skulden.
Sen har idioten gått och ändrat/fyllt i andra uppgifter i efterhand där han hävdar att det var taxichaufförens fel skickat in de till sitt försäkringsbolag!
Snacka om höjden av råttighet!
Och eftersom polisen inte var på plats är det ord mot ord varför försäkringsbolaget inte kan ge mig rätt... Även om det är helt uppenbart hur olycksförloppet har utspelat sig...
Vårt hopp står nu till ett vittne som såg händelsen, man honom har vi ännu inte fått tag på...
Gubben är ju dock inte så smart... Jag har ju både adress och telefonnummer så jag kanske skickar dit nån underhuggare för en trevlig fika med kaffe och bulla.
OM DET INTE ÄR FÖRSÄKRINGSBOLAGET SOM MYGLAR??
Har hört talas om liknande händelser där det var försäkringsbolaget som myglade för att få ut dubbla självrisker... Så kanske det också kan vara i det här fallet?
Men jag tror det är den där jävla gubben som försöker blåsa mig, han är säkert en frekvent syndikatkund. Synd för honom...
