Moment 67

Jag öppnade ett nytt telefonabonnemang till bil 67 för en ca månad sen.

Förra veckan fipplade Team 67 sönder simkortet, så då fick jag beställa nytt kort.

Då fipplade team 67 igen

Denna gång kastade de bort kuvertet med pinkoden utan att först memorera den. För att kunna använda kortet måste man ju skriva in pinkoden, och eftersom det ännu inte har använts är det inte aktiverat, och då kan man inte heller beställa ett nytt...

Moment 22 brukar det kallas

Fast nu myntar jag ett nytt uttryck för sagda fenomen.

Moment 67

Dags att ringa till Telia i morgon så att de får sig ett gott skratt lagom till morgonkaffet.

Om spelförfrågningar

Noterar att det finns folk som ständigt klagar på att de får en massa förfrågningar om spel på facebook.

Har ni tänkt på att ni faktiskt kan blocka dessa applikationer själv?

Dessutom kanske ni inte ska kasta sten i glashus. För många av er har ju själva skickat otaliga förfrågningar genom åren...

Och man har alltid ett val. Facebookkontot går alltid att ta bort om man inte vill delta...

SUCK

Bättre sent än aldrig

Har äntligen hämtat ut mina tapeter...

Snart går renoveringsprojektet in på sin femte månad. Att det skulle ta tid var väntat men det går framåt.

Inte fort och det fastnar ganska ofta. Ungefär som en mersa med två centimeter nysnö på marken

Idag är det dock mer än två centimeter snö på marken. Medans jag har fullt sjå med att hålla bilen på vägen avhandlas det livsviktiga ämnet på radio.

VEM ÄR DET SOM HAR TAGIT BILDEN PÅ PRINSESSAN ESTRELLA? OCH VILKEN KAMERA HAR DE ANVÄNT??

Skruv

Idag har jag för första gången tvingats lämna en taxi på service då den egentligen skall vara i trafik. Detta är inget ovanligt bland andra åkare, men jag har alltid strävat efter att undvika det.

Såklart för att det drabbar bolaget som stort, men även det egna företagets ekonomi.

Idag var det dock oundvikligt, då alla bilar tycks ha pass hela tiden, eftersom bilantalet för närvarande ligger på en ganska prekär nivå.

66 ska få lite välbehövlig och tämligen eftersatt omvårdnad. Ikväll ska det dessutom skruvas mera, men då för vi göra det själv.

Ellen ska också ha service, men utan serviceavtal kan man ju inte lämna in henne på verkstad, och ett oljebyte ska man väl kunna fixa själv?

Jag väljer dock att lämna växellådan orörd, senaste vi försökte byta olja i en växellåda fick vi bogsera bilen från OK.

Kan ha berott på att oljan inte hade bytts på 25000 mil, så det blev väl som en chock för lådan...

I övrigt en ganska lugn dag att vänta, några små ärenden som ska utföras, löner som ska registreras med mera.

Tur att man slipper köra så mycket när allt Åke hade att erbjuda som lånebil var en Rover 75.

Gem till förbannelse

Jag gillar Jonnys system

För den som inte är insatt så är Jonny Mytax nya revisor. Han ska gå igenom alla kvitton och fakturor och göra vår bokföring.

Inte för att jag inte klarar det själv, men jag tror att min tid behövs bättre på annat håll.

När jag gjorde bokföringen själv buntade jag ihop alla körpassrapporter månadsvis och la de i en specifik kartong för respektive bil. Sedan 2006 har jag väl kanske samlat på mig ca 8 sådana kartonger.

Men nu är det nya direktiv. Från och med 1:a januari ska alla körpassrapporter häftas fast på ett blad för respektive dag. Det blir alltså en fullsmockad pärm varje månad, 12 pärmar per år, och eftersom körpassrapporterna ska sparas i 10 år blir det alltså totalt 120 pärmar...

Kvittona skall sorteras i en hög för kontokort och en hög för övriga krediter. För att hålla isär dessa använder man gem.

Jag har under den första månaden samlat ihop ca 30 miljarder gem, och fler blir det.

Det låter som att jag är kritisk, men den ökade konsumtionen av kontorsmaterial är den enda nackdelen, tidsåtgången blir avsevärt mycket mindre, för att inte tala om att man numera slipper den där obehagliga klumpen i magen om att man kanske har gjort fel, och får skattmasen efter sig.

Det lär vi ju få ändå, men då har man i allafall nån att skylla på :)

Nordea fipplade med betalningsplanen för Embla. Allting hamnade på avbetalning,vilket leder till att vi får betala en ränta närmare hundra tusen. Fast det positiva är att de åttiofemtusen jag hade lagt undan för att betala momsen med istället kan användas till löner.

Känns ju skönt att få ut alla anställdas löner i tid, så att de stackars krakarna slipper svälta på skottdagen

En skräll vore det ju dock om jag till och med har råd att själv få lön!!

Det är inte däcken

När den ena föraren tycker att det går alldeles utmärkt att köra med dom däck som sitter på utan att köra fast, och dessutom på sin lediga tid åker och själv kör loss bilen som enligt den andra föraren suttit helt pall så är det inte däckens fel.

Även om de enligt viss utsago är som "slicks"

Jag citerar: "Felet sitter mellan ratten och sätet"

Tips: Ju mer man gasar desto lättare kör man fast. Denna devis gäller alla bilar, oavsett om de har stjärna eller inte på huven.

Fast jag kan erkänna att jag hellre hade varit i Karibien dagar som denna.

Bilderna kommer snart!

Huden knottrar sig

Har landat i Sverige. Lite vemodigt är det ju men det känns faktiskt ändå skönt att komma hem.

Första chocken kom direkt när man klev ur planet. När huden har vant sig vid en dygnsmedeltemperatur på  runt plus 30 är minusgrader en tämligen plötslig företeelse som inte bara får huden att knottra sig. Håret krullar sig. Hjärtat hoppar över några slag. Hjärnan försöker göra en plötslig kovändning tillbaka in i planet för att undvika den stenhårda väggen av iskall dödskyla.

Till råga på det kommer den emotionella oviljan som ett brev på posten. Men trots allt så känns det lättare än jag trodde.

Det beror antagligen på att jag faktiskt fick svar på de flesta av mina frågor, och även ett tydligt kvitto på mina egna känslor.

Thomas Cook

Efter fjolårets enorma fadäs då planet var tre timmar sent utan att man fick veta det före man checkat in så hade de ganska mycket att bevisa. Och det mesta har blivit bättre. I år kom vi till och med hem före utsatt tid!

De små missar som gjordes, tända lyset i kabinen på full styrka när alla ligger och sover, samt att man glömmer bort att förvarna passagerarna om förestående kraftig turbulens innan panik har utbrutit kan man leva med.

Dock är den uppenbara nödlögn som dras om att man endast får använda de av flygbolaget designerade hörlurar som kostar en mindre förmögenhet och inte kan användas någon annanstans, bara för att "motståndet i privata hörlurar är för kraftigt och kan orsaka haveri i PA-systemet", är ju då ett större avbräck för trovärdigheten.

Jag törs lova att detta är kvalificerat skitsnack, även fast jag saknar expertkunskaper i ämnet.

Nåväl, nu är man i alla fall säkert "hemma"...

Leaving paradise

I have one of those days today. Sentimental days.
They come and go, but today it is more clear than ever.

I have been listening to Tracy Chapman all morning, that is a good sign that my mind is somewhere else.

http://www.youtube.com/watch?v=cKSijL2WIwo&feature=artist

Today I must leave paradise. It is not the sun, the white beches or the crystal clear blue water that makes this the paradise on earth. It is you.

I dont know if I will see you today, and I dont know when I get to see you again, but you are for ever present in my mind and heart.

From the first day I saw you I knew. You will never leave my heart.

Still thinking of you.

Årets tristaste dag

Så har den då kommit. Den dagen man aldrig vill ska komma.

Ifjol söp jag mig full innan planet lyfte, det misstaget tänker jag inte göra om, för det är ganska jobbigt att sitta och skaka i ett flygplan med huvudvärk från helvetet i flera timmar utan att ha nånstans att ta vägen.

För det är ju en ganska lång resa.

Rent fysiskt är det ju typ på andra sidan jorden, men den längsta resan är nog ändå den själsliga. Livet fungerar inte på samma sätt härnere, visst de som bor här är också människor, men där slutar likheterna.

Jag som är uppväxt i norden, under de förhållanden som råder där kommer nog aldrig helt att kunna förstå hur det måste kännas för en kvinna när hon måste lämna sitt nyfödda barn, eftersom hon inte har råd att ge det mat.

Sånt händer här, och ändå är ju inte Aruba något av världens mest fattiga länder direkt. Det finns givetvis platser som är sju resor värre.

Nu blev jag sådär djup igen, för det är lätt att det blir så. När man återigen måste lämna det som är viktigast i hela världen, vem vet när vi ses igen?

Ja, vi är fortfarande tillsammans...

Jag tänker inte ens försöka mig på tanken att förklara hur det gick till, men en sak är säker.

Den man som lyckas förstå sig på hur kvinnor tänker kommer att bli mycket rik.

Världens tråkigaste jobb

Idag reflekterade jag över killen som sitter handduksvakt vid poolen.

Det måste ju vara det absolut tristaste jobb som kan finnas. Han har en enda arbetsuppgift, att byta ut de blöta handdukarna mot nya och torra.

Varje gång jag har varit där har det varit samma snubbe som har jobbat, varje dag från åtta på morgonen till nio på kvällen har dom öppet.

Eftersom jag har viss insyn i förhållandena på Aruba kan jag anta att han jobbar sex dagar i veckan, förutom en vecka då han är ledig två dagar...

Lönen han får ut för det ligger antagligen på maximalt 1000 dollar i månaden, dvs ca 7000 kronor. Och prisläget är i det närmaste identiskt med Sverige. De flesta som jobbar på Aruba får ju dricks som de kan leva på, men detta gäller knappast killen i handdukskiosken. Får han en dollar per dag är det nog ovanligt mycket.

I lönen ingår det inte såna saker som är självklara i Sverige, som t.ex. pensionspremier och semester. En vecka per år brukar vara den sedvanliga semesterledigheten. Sjukvård och skola får man betala fullt pris för. Om man inte har sjukförsäkring förstås, men den kostar mer än de flesta har råd med...

Och blir man sjuk så måste man gå till jobbet i alla fall. Annars får man en varning, och efter tre varningar har chefen rätt att sparka en med utebliven kvarstående lön...


Dags för alla gnälliga svenskar att se sig om och inse att ni faktiskt har det djävligt bra egentligen!!

Det andra Aruba

Jag tror jag var inne pa det har amnet redan ifjol, men i ar har jag valt att utveckla det lite mer utforligt.

Aruba ar en paradiso

Vart man an vander sig hittar man ett nytt lyxhotell, eller ett casino som hyser nagra av varldens starkaste spelare.

Tore Skare spelar inte har

Men man behover inte heller promenera speciellt langt fran de invandra turiststraken for att finna misaren. Den andra sidan av Aruba.

Till skillnad fran manga andra stallen gors inget for att dolja det. Jag promenerade en bit bort idag, jag fotograferade ett igenbommat och forfallet hotell, som sakerligen var ett riktigt hojdarstalle, nar det var nytt.

Curacao Towers

Jag undrar i mitt stilla sinne om de hade forvaxlat oarna, och helt enkelt bara flyttat hotellet dit det fran borjan var tankt att vara, alltsa pa grannon Curacao.

Jag vill minnas att det har hotellet var oppet ifjol, men om det kanske herr TM kan yttra sig?

Lite langre bort hittade jag stora hal i gatorna. Kloakror som pumpade avloppsvatten rakt ut pa gatan. Ett Betongskelett som har statt stilla i tio ar i vantan pa nya investerare.

Sen gar man 100 meter och sa star man plotsligt utanfor ett femstjarnigt 23-vaningspalats med sju Ferraribilar staendes utanfor entren.

Varfoar ar det da sa har? Antagligen har det med spruckna drommar att gora. Nagon satsade allt och misslyckades.

Eller sa har det att gora med det faktum att skillnaderna mellan turisternas och lokalbefolkningens levnadsvillkor pa Aruba ar enorma.

Yum Yums lon ar till exempel en femtedel av en normalsvensks, och prisskillnaderna ar inte namnvart stora.

Forutom nar det galler bio.

Ca 50 spann for en biljett far man betala, for en standard som slar filmstaden med hastlangder. Dessutom far man en slumpvis utvald bonus nar man koper biljett. Igar fick jag popcorn, idag fick jag en extra biljett!

Apropa det maste jag ga nu sa jag inte missar filmen...

Bilder kommer sen nar jag hittar min USB-kabel :)

Det är fullbordat

Jag fick mina svar

Det var ju det som var den verkliga orsaken till att jag åkte hit

Solen och värmen var bara en bonus, en mycket trevlig sådan.

Men som sagt, det som jag kom hit för är avklarat. Skulle det bli ett avslut eller en fortsättning?

Det blev ett avslut

Det som länge har legat i luften fick komma ut, och jag är helt säker på att det här var det bästa för oss båda.

Jag ångrar absolut ingenting av det som har varit. Ett mycket intressant år har det varit. Och jag är mycket tacksam för att jag fick lära känna dig Jojeidi!

Du är en bra människa, men de skillnader som finns mellan oss är helt enkelt för stora.
Jag vill inte generalisera och påstå att det har med kulturskillnaderna att göra. Lite så är det nog, och givetvis har även avståndet spelat stor roll, men i slutänden var det ändå inte det som avgjorde.

Inte var det åldern heller. Visst skiljer det 10 år mellan oss, men allt hon har varit med om i sitt liv uppväger det mesta, hon agerar definitivt inte som om hon vore yngre än mig, snarare tvärtom faktiskt.

Nej, det berodde nog tyvärr mest på att vi helt enkelt inte förstod varandra, nu pratar jag inte om det språkliga, utan mer om det själsliga.

De saker jag sa tolkades helt enkelt inte på det sätt jag avsåg, och vice versa.

Vi skiljdes som vänner och jag önskar dig all lycka i framtiden Jojeidi!!

I will always love you!

Jag ar gubbe

Inser att det ar ratt trakigt att vara utomlands sjalv.
Speciellt pa ett stalle dar man redan har varit.

Visst ar det trevligt med sol och varme, men det finns ju mer i livet an sa.
Och jag ids inte spendera pengar pa utflykter som jag redan har varit pa, dessutom ar det trist nar man inte har nan annan att umgas med.

Nu tanker ni, varfor umgas han inte med sin flickvan?

Det ar komplicerat

Men vi kan val for enkelhets skull saga att hennes tva barn och heltidsjobb tar upp sa mycket tid att hon inte hinner med mig.

Och det som aterstar for mig ar saledes att bara lalla runt, promenera och fundera pa livet. Ga och lagga mig klockan sju pa kvallen. Sova i solstolen pa dagtid.

Gubbliv helt enkelt

Det ar ju inte latt med en san enorm omstallning for mig som vanligtvis har hacken full med jobb...

Nasta gang jag aker hit eller nan annanstans sa kommer jag inte att gora det ensam.

Kom hit nu Tompa!

Jag ar en lurifax

Ber om ursakt for att det kan vara lite svart att lasa, har inga svenska bokstaver pa det har tangentbordet...

Nu har jag kommit pa hur man gor!

For att luras smart

Jag gick och vandrade pa stan i morse som jag brukar gora varje morgon. Da kom det fram en tjej som var mycket kort. Antagligen mindre an halva jag...

Naval, hon hade ett erbjudande, "an offer you can't refuse!"

Jo det brukar ju heta sa... Och ni som inte kanner mig tror att jag ar en san dar som nappar pa allt. Men om ni tror det sa kanner ni mig inte pa riktigt!

Jo. Jag foljde med henne. Mest bara for att kolla laget,och for att jag inte hade nat annat for mig, jag har ju trots allt semester!

De bjod mig pa lunch, visade mig runt och var allmant trevliga, och det dom ville var att jag skulle skriva pa en sa kallad semesterplan.

Mot en summa pa cirka 18.000 dollar som betalas manadsvis under fem ar far man tva veckors tillgang per ar till ett hotellrum pa nagon av de femtiotusen anslutna hotellen i varlden under de narmaste 40 aren.

Definitivt ett bra erbjudande faktiskt, och med lite lirkande, diskussion hit och dit lyckades jag forhandla fram en massa bonusgrejor.

Sen skrev jag pa kontaktet

Och det ar nu ni tror jag ar dum, fast det ar nu den geniala biten kommer in i bilden.

For en timme efter jag skrivit pa akte jag tillbaka och rev upp hela kontraktet.

Och jag fick behalla alla bonusgrejer jag hade forhandlat till mig! Jag fick ett par nya Nikeshorts, tva t-shirts och en flaska italiensk skumpa till ett totalt varde av 300 dollar.

Allt jag betalade var 20 dollar for taxiresan dit och tillbaka...

Jag ar inte korkad. Men ibland spelar jag dum

Räkfrossa

Finns viss risk för att man kan bli röd. Trots att jag är betydligt mer lagd åt det blåa hållet.

Den Arubianska solen är inte att leka med, speciellt inte när man glömde kepan hemma.
Men nu har jag åtgärdat det problemet...

Igår provade jag jacuzzin på rummet för första gången, känns lite skumt att de har placerat den typ mitt i rummet, men det var definitivt en skön känsla att ligga där efter en halvdag i solen.

Jag inser att jag måste fråga nån om hjälp med att gnida in solkrämen på ryggen... Måste bara hitta en stege så att hon når upp :)

Annars är livet just nu helt underbart!

Jag hörde att det visst var ganska kallt i Luleå? :)

Globetrotter

Att påstå att jag är en globetrotter kanske är en sanning med modifikation.
Jag har rest en del men jag har fortfarande mycket att uppleva.

Fast nu har jag hittat hem

I skrivande stund sitter jag på en japansk sushirestaurang. Har avnjutit en sushimi med grouperfile användandes pinnar utan att slafsa ner tröjan!
Hur estetiskt tilltalande det var ska vi tala tyst om...

Hundra meter bort utspelar sig en vatten- och ljusshow ackompanjerad av sköna merenguerytmer och alldeles nyss fick jag uppleva ett av de beryktade tio sekunder långa arubianska skyfallen.

Just nu är livet gott att leva!

Ännu bättre hade det varit med Heidy på andra sidan bordet, men hon jobbar tyvärr i kväll.

Jag fick iallafall träffa henne en kort stund idag, och trots den stundtals väldigt intensiva emotionella berg- och dalbana vi två har upplevt under det gångna året är jag säker på en sak:

Denna kvinna är något utöver det vanliga!!

Och det faktum att vi ännu sällskapar trots ett helt år ifrån varandra borde ju betyda att det finns nånting att satsa på?

Att bo permanent på Aruba hade inte gjort ont