Har landat i Sverige. Lite vemodigt är det ju men det känns faktiskt ändå skönt att komma hem.
Första chocken kom direkt när man klev ur planet. När huden har vant sig vid en dygnsmedeltemperatur på runt plus 30 är minusgrader en tämligen plötslig företeelse som inte bara får huden att knottra sig. Håret krullar sig. Hjärtat hoppar över några slag. Hjärnan försöker göra en plötslig kovändning tillbaka in i planet för att undvika den stenhårda väggen av iskall dödskyla.
Till råga på det kommer den emotionella oviljan som ett brev på posten. Men trots allt så känns det lättare än jag trodde.
Det beror antagligen på att jag faktiskt fick svar på de flesta av mina frågor, och även ett tydligt kvitto på mina egna känslor.
Thomas Cook
Efter fjolårets enorma fadäs då planet var tre timmar sent utan att man fick veta det före man checkat in så hade de ganska mycket att bevisa. Och det mesta har blivit bättre. I år kom vi till och med hem före utsatt tid!
De små missar som gjordes, tända lyset i kabinen på full styrka när alla ligger och sover, samt att man glömmer bort att förvarna passagerarna om förestående kraftig turbulens innan panik har utbrutit kan man leva med.
Dock är den uppenbara nödlögn som dras om att man endast får använda de av flygbolaget designerade hörlurar som kostar en mindre förmögenhet och inte kan användas någon annanstans, bara för att "motståndet i privata hörlurar är för kraftigt och kan orsaka haveri i PA-systemet", är ju då ett större avbräck för trovärdigheten.
Jag törs lova att detta är kvalificerat skitsnack, även fast jag saknar expertkunskaper i ämnet.
Nåväl, nu är man i alla fall säkert "hemma"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar