Sveriges största idiot

Okej jag kan väl erkänna att vi inte var ute i jättegod tid imorse.

Men hade det inte varit för Sveriges största dementa idiotgubbe så hade det inte varit något problem.

Det var alltså så att före oss i kön till incheckningen på Luleåflighten i morse stod en idiot och dividerade med personalen i en kvart om varför han inte fanns med på listan innan det till slut framgick att han hade tagit fel på dag...

Det resulterade i att vi inte hann checka in våra väskor. Och då jag i sann smålandsanda hade valt en ekonomibiljett så gick det  inte att boka om...

Det blev ju inte direkt nån ekonomibiljett...

Och då man bara vill hem så fort som möjligt så får man plocka fram den stora börsen.

Du är skyldig mig en hel jävla månadshyra din förbannade knullgubbe!

Ta och lär dig läsa almanackan din satans idiot!

Borta bra men hemma bäst

Semester är ju trevligt.

Resan till och från resan är värre...

Sitta inpackad som en gris i en hönsbur. Som en lax i en sillask. Vadå danskt fläskkött?  Att åka charter är definitivt sju resor värre! Speciellt när man är sex meter lång som jag är...

Tusen ungar som skriker och lever om. Fattar inte riktigt vad poängen är med att ta med sig spädbarn till Thailand. Vad förväntar sig föräldrarna egentligen att ungarna ska få ut av en sån resa utöver traumatiska minnen och en begynnande öronskada?

Hursomhelst

Hur djävligt det än är så finns det guldkorn.  Det behövs inte mycket för att resan ska kännas bättre. Som farbrorn som var flygvärd på dagens resa från Sharjah.  Rutin, vass humor och ett servicemind utöver det vanliga.  Inte för att de andra i kabinpersonalen är dåliga. De är oftast mycket bra men den här gubben som förövrigt hette Stisse,  ett rätt opassande namn på en mysfarbror i 60-årsåldern, gjorde att vår hemresa kändes hälften så lång.

Bra jobbat!

Väl hemma igen så blev vi omhändertagna som en kung och drottning av en av våra nyfunna vänner i Thailand.  Vi tar med oss många bra och mindre bra erfarenheter från dessa två veckor men det i särklass bästa med resan var alla nya härliga människor vi lärde känna!

Guldkornen

Jag noterar att jag under dessa två veckor i Thailand har fokuserat mest på det negativa vilket kan ge en bild av att vår semester varit lite sisådär.

Så är nu inte fallet utan vi har ju haft det riktigt bra så då tänkte jag lista några guldkorn.

Vår städerska

Detta hotell har en princip att man ska bjuda på vatten. Därför får vi alltid två flaskor vatten i kylskåpet varje dag. Då vi emellertid mest dricker juice och smoothies så går det inte åt två flaskor per dag. Detta hindrar dock inte vår eminenta städerska från att följa sin benhårda princip. Därför har vi nu dagen innan hemresa ca 19 flaskor vatten i vårt kylskåp.  Starkt jobbat!

Strandtanten
Det fanns en gång solstolar på stränderna i Phuket.  Dock inte längre eftersom dessa var styrda av maffian. Exakt hur detta gick till är oklart men jag antar att dom hade nån slags sändare i sitsen så att man alltid skulle bli sugen på att äta pizza och lasagne på någon av familjen Sopranos restauranger.
Numera är solstolar förbjudet. Därför är det klockrent att det finns en tant därnere som säljer vatten och kokosnötter samt hyr ut parasoll till rimliga priser. Hon håller även koll på ens grejer när man går ner och saltar sig i det kokheta vattnet. Starkt jobbat!

Sophanteringen
Visst är det väl underbart att samhället kan bidra med något till alla! Tänk om man till exempel skulle upptäcka ordet hygien i Thailand.  Var skulle då alla stackars kloakråttor ta vägen? Nä vilken tur att man låter dessa stackars individer få sig en god måltid på kvällen från alla matrester som vi kräsna turister inte ville ha. Starkt jobbat!

Promenaderna
Det är något fantastiskt härligt med att promenera uppför en backe med 40 graders lutning när det är 37 grader varmt. Helt otroligt skönt är det!
Man blir alldeles varm och go i kroppen och precis varje muskel gör sig påmind. Det är ju bra för då vet man ju att de fortfarande finns kvar där inne nånstans... Starkt jobbat!

Är det någon som uppfattar min subtila ironi i detta inlägg?

Blixtar och dunder?

Rubriken talar sitt tydliga språk. Dessa två fenomen brukar hänga ihop. Men inte i Thailand...

Först ser man blixten och ett visst antal sekunder senare kommer smällen.

Som barn får man lära sig att räkna sekunderna och dela med 3 för att ta reda på avståndet till senaste nedslaget. Fast det är irrelevant och inte det jag skulle blogga om...

Jag har nämligen under dessa två veckor konstaterat att det inte smäller när det åskar här nere... Åtminstone inte alls i samma utsträckning.

För åskar gör det. Hårt och ofta. Men än har jag inte hört nåt muller?

Huruvida detta beror på att mina öron är trasiga kan jag inte själv avgöra...

Nån av mina vänner som rest mycket härnere kanske även har noterat detta fenomen och kan bekräfta eller dementera mitt resonemang?

Det har definitivt inget med kraften i åskvädret att göra. Min teori är att eftersom temperaturen är högre här blir skillnaden på urladdningen lägre varpå det smäller mindre men det är bara min gissning... Och vore det så skulle ju mängden blixtar rimligtvis bli mindre fast det är ju tvärtom...

Jag har givetvis wikipediserat för att få svar på min fråga utan resultat.

Men jag lärde mig mycket nytt om åska iallafall :) 

Hjälp!

Slutet är nära

Snart har två veckor gått.

På fredag är vi åter hemma i kylan.  Det är både vemodigt och skönt.

För Thailand har sina goda sidor men även många dåliga.

Säga vad man vill om Sverige.  Kan inte påstå att nuvarande regering är något att hänga i julgranen. Eller förresten, så kanske de passar bättre där än i riksdagshuset...

En sak är dock klar. Visst är Sverige ett bra land att leva i. Det är något man märker tydligt när man är ute och reser.

Ta t.ex. det här med sophanteringen som i  Sverige är något man tar för givet men i Thailand är det annorlunda. 

Här slänger man ut sopsäckarna på gatan på kvällen och några timmar senare hämtas dom av en sopbil. Emellertid är dessa timmar de ligger på gatan tillräckligt för att dra till sig råttor stora som hus, lösspringande hundar och kackerlackor.

Varför inte fixa soptunnor så man slipper alla dessa problem? 

Det kan inte bero på ekonomin för här i Phuket lever människorna ganska gott på turismen.  Som exempel är i princip varje bil nyare än 5 år och alla som inte har bil kör omkring på nya mopeder.

Nä snarare har det nog med lathet och solsting att göra. Man ids inte göra nåt nytt för så här har man alltid gjort...

Som det här med matematik t.ex...

Om man köper något för 66 Baht tycker man ju att det är rimligt att lämna 106 Baht för att få 40 tillbaka. Glöm din dröm! Gör man så står dom som frågetecken och fattar inte vad man menar. Om man köper något för 16 Baht och betalar med en tjuga kommer miniräknaren fram direkt...

Man tycker att det borde vara självklart att kunna sånt, åtminstone om man jobbar i en affär, men så är det tydligen inte...

Slutsatsen blir att den svenska skolan antagligen ändå står sig bra i jämförelse.  Å andra sidan finns det väl vissa svenska ungdomar som inte heller har högre förståelse :)

Borta bra men hemma bäst!

Kontrasternas rike

Thailand är kontrasternas förlovade land.

Internetporr är förbjudet.  Prostitution är lagligt.

Pirate Bay är spärrad. Piratkopierade filmer kan köpas gratis överallt.

Alla är religiösa. Alla super och röker.

Landet är hårt kommuniststyrt där det mesta är förbjudet och alla är förtryckta men ändå kan precis ALLT köpas för pengar. Och när jag säger allt så menar jag verkligen allt...

Dubbelmoralen flödar minst sagt.

Men en sak finns här som är totalt oöverträffad i absolut hela världen. 

Fyllematen på Seven Eleven är så ini helvete underbar så att allt annat bleknar i jämförelse! Släng er i väggen Max midgårdsvägen!

Tragiskt är bara förnamnet

Såna här inlägg tycker jag inte om att skriva och jag gör det inte ofta.

Men inför den här resan hade jag på känn att det skulle komma och ikväll har jag sett skiten med egna ögon.

Människor som utnyttjar andra människor för egen vinning skull. De åker ner till Thailand eller andra liknande ställen med en enda sak i åtanke.

För dessa samhällets kloakråttor ger jag inte fem öre.  Fy fan vilka jävla svin de är. Spänniga pissråttor som endast utnyttjar sin position i samhället. För dessa äckel är thailändska tjejer inget värda. De kommer hit för att ha kul och sprida sin säd och sina pengar omkring sig och skrattar åt alltihop.

Tjejerna har inget val.  De är tvungna att finna sig i situationen, att göra vad som krävs för att överleva.  För att kunna försörja sig själva och sin familj.

Givetvis finns det solskenshistorier. Män som kommer hit och hämtar en fru eller tjej. Tar med de till Sverige och ger de ett bättre liv med kärlek och omtanke.

Tyvärr är dessa solskenshistorier en bråkdel av totalen och ofta hittar man kvinnorna i ett dike. Om de överlever är de ändå döda.

Nä fy fan för mänskligheten...

Thailand är ett centrum.  Ett centrum för väldigt mycket roliga, fina och bra saker.  Men tyvärr även ett centrum för allt skit som finns på vår planet...

Inte bara guld och gröna palmer

Ofta när man reser utomlands får man höra av reseguiden att i det här landet är det standard att man gör si och så.

Rapar och eller fiser högljutt efter maten t.ex. för att visa sin belåtenhet.

Jag tycker i min enfald att detsamma borde gälla det där med dricks. Fast oftast brukar det där med dricks liksom vara nåt man helt enkelt bara gör för att det ska göras.

Så även i Thailand och här är de till och med så fräcka att om man köper något för t ex 300 Baht och betalar med en femhundring så får man ofta tillbaka växeln i en massa småvalörer bara för att man ska lämna dessa småmynt i dricks...
(Jag inser givetvis att detta är nåt som personalen fått order om av sin chef att göra)

Men icke sa nicke!

Jag kanske gör mig ovän med en del men det skiter jag i! Förtjänar man dricks då får man det också men uppträder man som en jäkla surkuk samt erbjuder usel service och/eller brist på densamma så ska man fan inte heller ha nån dricks!

Detta är något som man tyvärr även hör talas om bland vissa taxichaufförer i Sverige och det är ju rent ut sagt tragiskt!

Dricks är inte något man får. Dricks är något man förtjänar. Sådetså!

Mumlet - Cujo 1-1

Jag utjämnade!

På eftermiddagen fick jag min efterlängtade revansch mot familjen Cujo...

Den som trodde att jag hade gett slaget förlorat trodde fel. Sån är inte jag...

Promenad nummer 2 hade sin utgångspunkt på en annan väg upp till sagda höjd. 

Vi hittade en vägskylt som pekade mot ett tempel.

Efter en promenad som enligt skyltarna skulle vara 1.5 kilometer fast som var minst 5 och kändes som 238 kilometer var vi äntligen uppe vid ett buddhisttempel.  Ska man tolka de många vägskyltar som leder till templet så borde munkarna vara rätt vana vid turister som hamnar där men motsatsen kunde med lätthet påvisas.

När vi hamnade där verkade det snarare så att de helst ville se oss gå därifrån så fort som möjligt.

Huruvida detta berodde på att vi var klädda i regnponchos med skrikande färger samt att vi var fullständigt indränkta i svett från vår mödosamma promenad låter jag vara osagt...

När vi gick ner igen valde vi en annan väg vilket osökt ledde oss förbi familjen Cujos bostad... Förutom lite prassel i buskarna och några pip från de små hundbarnen syntes ingen till. Antar att herr och fru Cujo var på jobbet och inte hade lyckats fixa med barnvakt?

Vi lät emellertid de små liven vara i fred medans vi med andan i halsen smög oss ner för den vansinnigt sluttande djävulsbacken ner mot för oss bekanta jaktmarker.

Väl hemma på hotellet kände vi oss tvungna att belöna oss själva med en eller kanske sju pavor Chang...

Det tycker jag faktiskt att vi var värda efter segern mot familjen Cujo!

Familjen Cujo blev mitt fall

Efter en vecka i Thailand börjar man så sakteliga acklimatisera sig till värmen så pass att man iallafall orkar med något annat än att bara ligga ner och flämta med käften på vid gavel.

Denna morgon tog jag beslutet att testa på dödens backe (Kronanbacken, dra nåt gammalt över dig...) 

Bakom vårt hotell finns en väg som tar en upp till Phukets högsta punkt, eller åtminstone en av de högsta och ryktet gör gällande att fotografierna man kan ta där gör det klart värt mödan.

Därför tog jag mig i kragen och började klättra. Visst var det tufft och man måste ju vila var 50:e meter men uppåt gick det.

Ända tills det tog stopp.

Det var inte värmen. Det var inte flåset. Det var Cujo.

Efter ca en kilometer hade nämligen en familj med hundar beslutat sig för att ockupera vägen och med tanke på deras minst sagt aggressiva framtoning tog jag det troligtvis kloka beslutet att vända.

Men några bilder och en bra promenad fick jag ändå.

Förhoppningsvis är dom inte hemma i morgon...

Den längsta dagen

Gårdagen var onekligen en sån där dag som man sällan glömmer.

Ner till Arlanda gick det fort och bra men sedan började det. Köerna och den oändliga väntetiden. Fast när man ska iväg så spelar det ju mindre roll...

Thomas Cook Airlines skötte sig som vanligt oklanderligt förutom att deras flygplan är anpassade för minimalt små himalayiska bergspygmeer vars ben är 67% kortare än mina, och vi dessutom fick ett fotografmongo framför oss som tog ca 6971 bilder med blixt av skärmen som visar flygresans framfart när man försöker  sova blir man ju lite less. Men nu är det över. Bara hemresan kvar...

Första intrycket av Thailand gör det helt klart värt besväret. Litet familjärt och enkelt hotell med service på högsta möjliga nivå utan att det kostar en miljard. Dusch med inbyggd toastol och en balkong vars närkontakt med elkabelhärvan från helvetet är starkt påtaglig och något oroande, men jag kommer att trivas här, det är precis så här ett hotell ska vara!

Reseledaren nämnde att det kostar hundra baht och tar sex timmar att få körkort i Thailand.  Tror längden på kursen i elsäkerhet är nåt åt det hållet också...

Nåväl bara att hålla fingrarna borta och hoppas att det inte smäller...

Nu dags för en ny dag i värmen!

  

Det slår aldrig fel

Man tycker ju att det borde gå över.

Resfebern

Jag har ju ändå varit på ganska många ställen i världen vid det här laget och borde ha vanan inne, men likafullt så blir det samma sak varje gång man ska iväg.

Man kan inte sova, ligger och väntar på att klockan ska gå.

Jag antar att det har med förväntningarna att göra, även om jag har lärt mig att inte ha för höga förväntningar, för då är det svårare att bli missnöjd...

Men helt fri från dessa tankar blir man aldrig, och den här gången kanske det är extra speciellt. då det är bröllopsresan och allt.

Livet har ju minst sagt förändrats en del de senaste två åren. Många är de som tycker man är knäpp som gifter sig.

Konstigt nog är det uteslutande dom som inte har gift sig än som klagar. Undrar om det beror på avundsjuka? :)

För en sak är säker, jag kommer aldrig att ångra mitt val, oavsett hur det än blir i framtiden!

Upprörd men smickrad

Som de flesta av mina läsare känner till så är jag administratör för Sexans Taxis grupp på Facebook. Denna slutna och hemliga grupp är tänkt att beröra interna frågor för de anställda.

Av denna anledning anser jag att endast de som jobbar inom företaget skall ha tillgång till gruppen. Jag har nyligen rensat listan och har då stött på arga reaktioner från människor som blivit uteslutna.

Detta beklagar jag, förstår att ni kanske tycker att ni har en anknytning till bolaget och därför bör ha en permanent och evig plats i listan, men jag har mina regler. Det kanske kan tyckas vara hårda regler, men har jag bestämt mig för det så måste jag ju försöka vara konsekvent också.

Sen är det ju då förstås så att gruppen till största del är en lek och lallgrupp, vilket inte i första hand var tanken, men det kanske man får räkna med. Det är ju trots allt ingen raketforskning vi sysslar med...

Även om jag blir lite irriterad över de starka reaktionerna så blir jag givetvis även smickrad, för om man blir så upprörd över att bli utesluten från en grupp så måste det ju bero på att det är en bra grupp. Och det är det.

Trots en hel del svammel så dyker det upp ljusglimtar där vi faktiskt får till bra diskussioner om det ena och andra ämnet som kanske kan leda till att företaget utvecklas i en positiv riktning, det är precis det som är tanken.

Men ju fler "icke troende" som har tillgång, desto större är risken att interna saker kommer fram till dom som det icke berör.

Nu är jag givetvis inte så naiv att jag tror att vi kan undanhålla känslig information alltför länge, taxibranchen är ju värre än en syjunta när det kommer till skvaller och ryktesspridning.

Men jag måste ändå försöka

Det stora vemodet

Idag är första veckan som vi på Sexans Taxi kör utan färdtjänst på snart fem år.

Många chaufförer har kommit och gått, själv är jag en av få stofiler som faktiskt vet hur det var innan, och som kan få en fördel av just detta.

Jag tänker inte gå så långt som syndikatet gjorde när de blev av med färdtjänsten och blåljuga, de påstod nämligen att deras omsättning ökade utan färdtjänsten.

Det fattar ju vilken tänkande människa som helst att om du tar bort 70% av jobbet så kommer inte omsättningen att öka...

Vinsten kanske ökar, men det är ju en helt annan sak. Fast för syndikatmongoliderna är det kanske sak samma...

Nåväl,jag tänkte inte spy galla över dom nu, snarare tänker jag tillbaka till den tid som har varit.

Många kommer jag att sakna, som t.ex. Gunnar och Iris. Givetvis finns det även ett flertal kunder som jag är glad att slippa köra.

Några av dom blir vi ju inte av med, dels för att de trötta slöfockarna på PDX ger bort körningarna till oss på nätterna, dels för att några ändå åker med oss och betalar mer i ren protest.

Huruvida detta beror på misskötsel av avtalade hämttider låter jag vara osagt...

Som sagt en nygammal tid är här, med kraftigt minskad omsättning, men troligvis inte minskad vinst, för även om intäkterna sjunker så gör ju också utgifterna det, och dessutom har åkarna nu tid att fixa och dona med vagnparken, något som har varit kraftigt eftersatt de senaste åren p.g.a. tidsbrist.

Hursomhelst så är det lite vemodigt, men det går väl över.