Jag utjämnade!
På eftermiddagen fick jag min efterlängtade revansch mot familjen Cujo...
Den som trodde att jag hade gett slaget förlorat trodde fel. Sån är inte jag...
Promenad nummer 2 hade sin utgångspunkt på en annan väg upp till sagda höjd.
Vi hittade en vägskylt som pekade mot ett tempel.
Efter en promenad som enligt skyltarna skulle vara 1.5 kilometer fast som var minst 5 och kändes som 238 kilometer var vi äntligen uppe vid ett buddhisttempel. Ska man tolka de många vägskyltar som leder till templet så borde munkarna vara rätt vana vid turister som hamnar där men motsatsen kunde med lätthet påvisas.
När vi hamnade där verkade det snarare så att de helst ville se oss gå därifrån så fort som möjligt.
Huruvida detta berodde på att vi var klädda i regnponchos med skrikande färger samt att vi var fullständigt indränkta i svett från vår mödosamma promenad låter jag vara osagt...
När vi gick ner igen valde vi en annan väg vilket osökt ledde oss förbi familjen Cujos bostad... Förutom lite prassel i buskarna och några pip från de små hundbarnen syntes ingen till. Antar att herr och fru Cujo var på jobbet och inte hade lyckats fixa med barnvakt?
Vi lät emellertid de små liven vara i fred medans vi med andan i halsen smög oss ner för den vansinnigt sluttande djävulsbacken ner mot för oss bekanta jaktmarker.
Väl hemma på hotellet kände vi oss tvungna att belöna oss själva med en eller kanske sju pavor Chang...
Det tycker jag faktiskt att vi var värda efter segern mot familjen Cujo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar