För er som inte hör vad jag säger. Nu kan ni läsa det istället.



onsdag 26 november 2014

Guldkornen

Jag noterar att jag under dessa två veckor i Thailand har fokuserat mest på det negativa vilket kan ge en bild av att vår semester varit lite sisådär.

Så är nu inte fallet utan vi har ju haft det riktigt bra så då tänkte jag lista några guldkorn.

Vår städerska

Detta hotell har en princip att man ska bjuda på vatten. Därför får vi alltid två flaskor vatten i kylskåpet varje dag. Då vi emellertid mest dricker juice och smoothies så går det inte åt två flaskor per dag. Detta hindrar dock inte vår eminenta städerska från att följa sin benhårda princip. Därför har vi nu dagen innan hemresa ca 19 flaskor vatten i vårt kylskåp.  Starkt jobbat!

Strandtanten
Det fanns en gång solstolar på stränderna i Phuket.  Dock inte längre eftersom dessa var styrda av maffian. Exakt hur detta gick till är oklart men jag antar att dom hade nån slags sändare i sitsen så att man alltid skulle bli sugen på att äta pizza och lasagne på någon av familjen Sopranos restauranger.
Numera är solstolar förbjudet. Därför är det klockrent att det finns en tant därnere som säljer vatten och kokosnötter samt hyr ut parasoll till rimliga priser. Hon håller även koll på ens grejer när man går ner och saltar sig i det kokheta vattnet. Starkt jobbat!

Sophanteringen
Visst är det väl underbart att samhället kan bidra med något till alla! Tänk om man till exempel skulle upptäcka ordet hygien i Thailand.  Var skulle då alla stackars kloakråttor ta vägen? Nä vilken tur att man låter dessa stackars individer få sig en god måltid på kvällen från alla matrester som vi kräsna turister inte ville ha. Starkt jobbat!

Promenaderna
Det är något fantastiskt härligt med att promenera uppför en backe med 40 graders lutning när det är 37 grader varmt. Helt otroligt skönt är det!
Man blir alldeles varm och go i kroppen och precis varje muskel gör sig påmind. Det är ju bra för då vet man ju att de fortfarande finns kvar där inne nånstans... Starkt jobbat!

Är det någon som uppfattar min subtila ironi i detta inlägg?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar