127 personer i telefonkö.
Hela skärmen är röd. Alla skärmar är röda.
Bilarna skriker. Chaufförerna skriker. Kunderna skriker. Jag skriker högst.
Just när det är som värst kommer beskedet man inte ville ha.
BEDA ÄR DÖD!!
Plötsligt small det och rök bolmade ut från Bedas rumpa. Troligt turboras.
Fast det roliga är att jag tjänar på att den pajar...
För stilleståndsersättningen för fyra dagar lär bli högre än lördagsnattens inkomstbortfall, med tanke på vem som körde. :)
Kaos stavas ordet. Man slutar att svara. Man slutar att bry sig tillslut, för det känns som att man är maktlös...
Det enda man får höra är:
Skojar du? Hur kan det vara tretti minuters väntetid? Ja har ju redan stått tretti minuter i telefonkö!
Hm. Det är sån här läsning som gör att jag är ganska nöjd med att slippa sitta där själv. Nästa gång nån frågar när jag ska börja jobba igen ska jag be dom läsa detta. ;) / Linda
SvaraRadera