Jag fick anledning

Som sagt så fick jag anledning till mitt utbrott. Mer än en anledning...

Igår när jag vaknade hade jag fittont i ryggen. Sen fick jag punka på bilen. Fast konstigt nog så blev jag bättre i ryggen av att byta däck.

På kvällen var ryggen så gott som återställd men i morse var det dags igen. Nu ljumskarna...

Min misstanke var korrekt. Hål i madrassen. Fjäder i ryggen. Hård sådan. Idag blev man 9000 fattigare alltså men den kommer inte förrän om en vecka så jag får krasha i villan t.v.

Och förra veckan hände nåt jag hade förträngt men som jag kom på nu. Gillar du nektarin så sluta läsa nu...

För i torsdags när jag tog en tugga av min sista saftiga nektarin hände nåt mycket oväntat...
E som gjorde mig sällskap vid frukosten hoppade upp på stolen och skrek.

Nä det var ingen råtta men väl en tvestjärt som hoppade ut ur kärnan. Hur den kom in dit är fortfarande oklart men det var lite läskigt.

Dock äter jag fortfarande nektariner. Sannolikheten att det händer igen är nämligen försvinnande liten!

Jag slänger ändå in en svordom i förebyggande syfte.

faen

Nettan

Turerna har varit många. Men idag gör hon sin jungfrufärd som guling.

Det är med blandade känslor jag lämnar över henne till en annan, av tradition brukar jag alltid köra första passet själv, men idag gick det inte. Dessutom har hon ju ingen stjärna i fronten...

Igångsättandet av bilen kan delvis förklare de senaste dagarna stiltje på bloggfronten. Har även passat på att tapetsera en del samt jobbat heltid.

Och så har jag funderat en del på ett klagomål jag fick om att jag inte är tillräckligt arg och bitter i bloggen. Svårt är det att skriva på beställning men jag gör väl ett försök då...

Satans jävla förbannade helvetes kuk!!

Vet inte vad jag är arg på så det får väl bli i förebyggande syfte. Det brukar alltid inträffa något under dagen som skapar behov av grovt språkbruk :-)

Moa & Markus

Igår ägde då den sedan så länge omtalade festen rum.

En Nyström blev en Söderholm.

Två blev en

På de flesta bröllop man har varit på har man då man satt sig ner och börjat läsa i häftet kunnat konstatera att den meny som serveras oftast inte är så märkvärdig som det låter.

"Kalvfärsbräserad vitlökshängmörad köttmedaljong av helstekt get på en spegel av hallonsauterade champinjoner i löksky, serveras med viltfångad ekologisk gratine"

Så brukar det låta, sen får man in det gamla vanliga hederliga, d.v.s. fläskfile och potatisgratäng. Förvisso en väl beprövad rätt som funkar i alla lägen men det är ju lite trist att alla bröllop kör på samma stil.

Så var det inte igår

Istället stod det kort och gott sommarbuffé på menyn, precis som det också var. Rostbiff, kyckling, lax, m.m. Enkelt,utan krusiduller, men ack så fantastiskt gott!

Efterrätten var en läcker lakritspannacotta, och bröllopstårtan som var kreerad av Minicab-Jenny var en mycket god upplevelse.

Nu är det ju kanske inte maten som är det huvudsakliga på ett bröllop utan sällskapet. Här hade arrangörerna gjort ett fantastiskt jobb. Istället för att proppa programmet fullt med allehanda evenemang så lämnades mycket tid till vimmel och samtal mellan gästerna, ett enkelt och genialiskt grepp, utan att man för den skull släppte fokus från kvällens två huvudpersoner!

De båda var förövrigt fantastiskt vackra, om än aningen nervösa kan jag tänka...

Men allt gick ju vägen till slut, och en mycket trevlig kväll var till ända. Dock kunde den ha slutat bättre. Jag fick nämligen uppleva vad alltför stor tilltro till sitt eget ölsinne kan orsaka...

Jag önskar er all lycka i framtiden Moa & Markus!

Att avliva en krukväxt

Jag är ungkarl. Eller åtminstone distansungkarl...

Det där med gröna fingrar har aldrig varit min grej.

Jag fick en massa enkelskötta krukväxter av nån, minns inte vem, som skulle flytta.

Jag antar att jag får tacka för gåvan, men man kan ju inte påstå att blommorna har fått någon större omvårdnad i min ägo. Jag har en garderobsblomma som jag köpte när jag flytta in i min studentlegga på Porsön för hundra år sen. Den lever faktiskt fortfarande och dessutom tycks den må ganska bra. Dock behöver den nog trimmas en aning. Om nån snäll flicka med handlag för sånt kan hjälpa mig vore jag tacksam.

Vad gäller de övriga blommorna är dom nog utom all räddning.

Som t.ex. den långa spretiga med avlånga blad som jag inte har nån aning om vad den heter.

Den råkade bli kvar i fönstret under slipningen, och nu har den ett blad kvar som håller på att lossna.

Jag kommer att döda den imorgon.

Den känns lite vemodigt för jag har haft den ganska länge, men det är det enda rätta. Finns ingen anledning att hålla på med konstgjord andning. De andra som har undvikit slipdammet kanske man kan rädda. Jag skickar en ny passning till ovanstående kvinna om du finns...

Stilla havet

Det är damm på golvet. Det är damm på väggarna. Det är damm i taket.

Jag har damm i näsan. Jag har damm i öronen. Jag har damm i rö...

Kort sagt. Det är damm överallt.

PRECIS JÄVLART ÖVERALLT!!!

Att påstå att jag tog mig vatten över huvudet när jag startade mitt renoveringsprojekt är nog "the understatement of the year"

Jag skulle snarare vilja påstå att jag tog mig ett hav över huvudet. Och då tänker jag närmast på Stilla havet som för övrigt inte är ett hav utan en ocean.

Den som i den svenska kartbok namngav detta hav som inte är ett hav tros ha varit något onykter. Nåväl. Nu var det ju inte det vi skulle prata om...

Jag började riva tapeter i oktober, idag har jag slipat färdigt väggarna i vardagsrummet, återstår bara lite småfix i hörnen, sen ska tapeterna upp!

Sen är jag klar!

I vardagsrummet...

Kvar att göra är hallen och köket...

Konstigt nog har inga grannar knackat på och frågat vad jag sysslar med, kanske är dom rädda för att drabbas av tredje gradens dammskador?

Det faktum att jag skriver detta torde innebära att jag själv blivit immun mot damm.

Oroa dig inte mamma, jag har mask. Både ansikts- och binnike...

Den dagen detta projekt är rott i land kommer jag aldrig mer att röra en spackelspade... De människor som är så funtade att dom gillar att hålla på med sånt här borde lobotomeras!!

Dagens

Dagens på DC. KV kan gå och dö nu!!

Luleås farligaste korsning

Det finns ganska många trafikplatser i den här stan som tävlar om ovanstående utmärkelse.
Oftast beror detta på trafikanterna och inte på själva korsningen...

Fast den korsning jag har i åtanke har både och. Dålig sikt samt att folk tycks tro att det är vänstertrafik just där??

Korsningen från yttervikens industriområde ut på björkskataleden.

Om det är nån kommun-ist som läser detta rekommenderar jag farthinder, ett nytt genomskinligt broräcke samt en tydlig skylt med bokstaven H på. Dessa har ju slutat att användas för trehundra år sen eftersom högertrafikregeln anses självklar.

Av nån konstig anledning är den dock inte självklar här...

Svart fot?

På lördag går ett av årets största evenemang av stapeln.

Som tidigare nämnts ska M och M gifta sig i domkyrkan med efterföljande fest i kallaxbyn.

Och festens rockabillytema har även det avhandlats.

Eftersom jag är ganska hängiven på såna här saker och tar de på största allvar gjorde jag inatt äntligen slag i saken!

Med stor hjälp av min älskade extramamma lyckades jag färga håret svart!

Jag har funderat länge på det, och att alla retar en för de allt mer grånande tinningarna hjälpte till att fatta beslutet. Men i slutändan får jag nog ändå tacka Moa som hittade på det här rockabilly-tjofräset. För annars hade jag ju inte haft nåt att skylla på :)

Nu kommer jag säkert att få en del bitska kommentarer från folk som är tillräckligt vakna för att ens se skillnaden. Men det skiter jag i. Att idas bry sig om vad folk tycker om en är inte min kopp med te...

Jag provade även färgen på skägg, ögonbryn och mustach... Moa kan förvänta sig en slätrakad mumlet på festen på lördag... :)

Nu ska jag bråka lite till med dom där jävla svartfötterna på arbetsförmedlingen.

Jag blir sjukt less på onödig byråkrati...

114 kilo soffpotatis

Efter gårdagens bravader kan man enkelt konstatera ett faktum.

Jag är ingen basketspelare. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.

Men det var trevligt iallafall. Ända tills jag vrickade foten i min iver att hämta bollen.

Ont gör det men det går väl över. Värre är alla hormonstinna krogvakters misstänksamma uppsyn när man spiknykter kommer instapplandes på krogen.

Hade inte varit helt fel om vissa av dom hade fått en lektion i gott uppförande. Jag kan givetvis förstå att dom tror man är berusad, eftersom stukad fot faktiskt är en av de vanligaste sätten att dölja sin berusning när man försöker komma in. Men med en viss personkänsla ska det inte vara speciellt svårt att se skillnaden mellan en äkta och en fejkad skada tycker jag.

Och dom behöver ju inte snofsa upp sig som vore dom världens mest viktiga personer.

Fast det kanske är så. Kan man inte få ett riktigt jobb kan man ju alltid bli en obstinat och maktfullkomlig dörrvakt...

Gårdagen har iallafall lärt mig en sak. 114 kilo soffpotatis hör inte hemma på en basketplan. Jag får hitta mina källor till fysisk träning på något annat håll.

Poetisk ådra

Nån sa till mig att jag har en fallenhet för det poetiska.

Det tror jag inte riktigt på. Visst. Jag har ina problem med bokstäver som en annan av mina bekanta.

Jag har sällan svårt att få fram det jag vill i mina blogginlägg, och dessutom oftast med en visst glimt i ögat.

Men nån poet är jag inte

Fast jag kan nödrimma.

Idag fick ellen nytt filter och olja. Jag kan om ja vill ja!

Nettans baklucka är numera gul. Nu är hon mindre ful!

Ellen är snart såld, snart är hon i bolagets våld!

Jag kan fortsätta så där, men det är inte mitt kall i livet. Jag väljer att vara mer direkt och precis i mina handlingar.

Trots min bakis är jag inte skakis. Snart går jag in i sömnens rum, den iden känns inte dum.

Baksätesgrisen

När jag hämtade 66 i morse fick jag en smärre chock. Dressing i luftintagen. Hamburgare på halva sätet. Bröd på golvet. Maxpåse i skuffen.

Säkra källor gör gällande att den skyldige till nedskräpningen till vardags tjänstgör som hög chef på ett visst taxibolag som profilerar sig genom att ha bilar med amerikansk färgsättning.

Nu är emellertid 66 som ny efter omfattande skrubbning.

Efterverkningarna för ovanstående chef låter vänta på sig till måndagen...

Syster Yster

Jag hade en ledig helgkväll!

Nu när HG har tagit hästpassen kan jag koncentrera mig på dagarna. Det är ibland lite tungt eftersom jag inte är van det. Men jagbörjar vänja mig. Det är faktiskt ganska trevligt som omväxling att få lite ledig kvällstid.

Ikväll har jag umåtts med min syster på tu man hand eftersom hennes familj är bortrest.

Först grillade vi lax. Fantastiskt gott och enkelt att laga dessutom. Sedan tog vi en promenad på stan. Illusionen av att det var lugna gatan inföll sig så vi åkte hem och kollade på film. Passande nog valde vi illusionisten. Min syster simnade. Det är tydligen kutymatt somna när hon kollar film, man kan inte klaga på underhållningen.

Jag kan nämligen påpeka att om ni inte ännu har sett den så rekommenderar jag den varmt. Inte bara för att världens vackraste kvinna (Jessica Biel) är med i den. Utan även för att den presenterar en mycket intrikat berättelse.

När filmen var slut åkte jag till växeln för att ta en kaffe. Där fortsatte illusionen. För att påstå att det var lugna gatan var defintivt fel.

Att påstå att vi hade jobb för dubbel styrka är definitivt en underdrift. Huruvida min insats förbättrade situationen är oklart. Idag satt flaskhalsen inte i växeln, utan i att antalet bilar var starkt underrepresenterat.

Hur som helst var det en trevlig kväll. Imorgon ska syster ansa min skalp. JAg kan inte på något sätt underdriva dess behövlighet. Nu är jag nämligen betydligt mer lånhårig än jag önskar vara.

Det ständiga mysteriet

Dags att slå upp sidan 2731. Avsnittet om varför kvinnor blir sura om man gör som dom vill och lika sura om man inte gör som dom vill.

Jag ställer mig frågande till den logik som deras hjärna arbetar efter

Om det är nån som kan förklara detta får ni gärna höra av er.

Nä förresten... Jag tar tillbaka ovanstående fråga. Det är nämligen lättare att lugga en flintskallig än att få svar på den...

Suddig färgboll

Addendum till föregående inlägg.

Att spela paintball utan glasögon är något suddigt

Trodde ju att det gick att ha glasögon under masken men jag troode fel. Hade jag vetat detta hade jag givetvis monterat linser innan vi åkte. Men nu blev det ju inte så...

Därför var jag nog kanske den som stod för flest regelbrott under vårt låtsaskrig. Jag sköt helt enkelt på allt som rörde sig, huruvida detta objekt redan hade blivit träffat/oskadliggjort var för mig något oklart...

Ber om ursäkt för det inträffade, nästa gång vi spelar så ska jag se till att ha bättre sikt :)

Då ska jag även försöka fånga burken...

En dag att minnas

Gårdagen bjöd på väldigt många skratt. De flesta kom nog dock inte från honom själv utan från hans vänner.

Markus hade svensexa igår

Man kanske kan tycka att sådana här traditioner, såsom svensexor och möhippor är taskiga mot objektet i fråga. Att det handlar om att förlöjliga individen och enbart retas.

Fast jag tror inte att det egentligen är så. När Markus och Moa firar sin bröllopsdag om tio år kommer dom att gå tillbaka i minnet och i fotoalbumet. Och då kommer båda två säkerligen att minnas denna dag.

Visst var vi väl lite taskiga. Inte kanske det är så jättekul att bli iklädd klänning och gå runt på stan och ragga smink av brudar. Men han kommer säkert att minnas det.

Han kommer minnas hur vi grundlurade honom på Klubbviken. Och VI kommer minnas skräcken i hans ögon, samt den stora lättnaden när han insåg att han blivit lurad.

Idag när han vaknar kommer han att känna smärta av träffarna från paintballgevären, samt förmodligen även en viss odefinierad bultande smärta i pannloben.

Men när smärtan gått över sitter minnena kvar!

Tack för igår Markus!

Jag hoppas att det var lika roligt för dig som det var för mig...

Nu ser vi fram emot nästa minnesvärda dag!

Lillkotten 2

Fick just höra att lillkotten hade repat sig bra av hundmaten och blev igår utsläppt i det fria igen!

Skönt att känna att man varit delaktig i en räddningsaktion.

Hoppas ditt liv blir bra lillkotte!!

Regn och död

Kan ni vakna nån gång?

Alla hopplösa wordfeudare man spelar med sover ju hela dan...
Ja vill ha nåt att göra medan jag sitter här och väntar i all oändlighet på nästa körning...

Och till råga på allt är det regn i luften under den här rekordkalla sommaren.

Jo. Regnet kommer uppifrån :-)

73 fuskar och kör till Lövskär fast man inte får. Jag ids dock inte gnälla...

Det här är jag

Ännu en natt utan att kunna sova.

Jag åkte till taxi istället, som vanligt.

Jag må leva ett tragiskt liv. Men det är ju det liv jag lever. Inte så mycket man kan göra åt saken antar jag, och jag vantrivs inte med det heller. Jag har lärt mig att acceptera mitt öde.

Visst finns det dagar då jag funderar på en helomvändning. Jag vet att jag kan skriva, och tanken har slagit mig många gånger att man kanske borde ringa till nån tidning och erbjuda sina tjänster. Men det få nog vänta tills den dagen det blir ett nödvändigt ont.

Ibland känner jag mig ganska ensam. Jag har ju mitt hjärta i Karibien så det är klart att det blir lite trist ibland. Aruba ja. Jag har inte släppt det där än. Och jag kommer inte heller att göra det. Det får bli vad det blir.

Någonstans i någon himmel kanske man får en guldstjärna för att man gör det man tror på och för att man tror på en människa när alla andra säger stopp.

Jag skiter i om jag blir lurad. För hur man än vrider och vänder på myntet så finns det människor som behöver pengarna bättre än jag. Så är det bara!

Jag är den jag är. Trött, sliten, ful och gammal. Men mitt hjärta är stort!

Lillkotten

Har just sovit mig igenom en EM-final i fotboll.

Kändes aldrig som om det var nån större utmaning för de Spanska rävarna.

Sen kan man ju diskutera ett och annat domslut, men i slutändan så är Spanien värdiga EM-segrare!

Nu var det ju inte det här jag skulle blogga om

Jag vet egentligen inte vad jag ska blogga om, men jag vet att jag måste blogga, för det har ju varit väldigt lite av den varan på sistone.

Tänker inte skylla på nåt, det har helt enkelt inte blivit av bara.

Idag har jag och Susanna förhoppningsvis räddat en igelkottsunge från en för tidig hädanfärd.

Skakig och stapplande gick den omkring där på cykelvägen och försökte bli överkörd, men vi hittade en kartong som den fick ligga i och matade den med Akitas hundgodis.

Lite taskigt mot hunden kan man tycka, för det var faktiskt hon som först hittade igelkotten där den låg vid dikeskanten och tryckte. Jag tror att både hunden och kotten blev lika överraskade över mötet.

Hoppas du klarar dig lillkotten!